FIRECRACKER (1981)

Mästaren av trashig Filippino-action Cirio H Santiago slår till med en dum kampsportsorgie där en amerikansk kvinnlig karatemästare åker till Filippinerna för att leta efter sin försvunna syster och dras in i en soppa av drogkarteller och förbjudna fightingtävlingar på liv och död. Ingen av Santiagos bästa men ändå habil skräpunderhållning att småmysa till och klart sevärt. Eller kanske är jag skadad, antagligen är det bara Santiago-kompletister som behöver bry sig om att se och pricka av den här filmen. Det är mest långa sega fightingscener som varvas med långa sega dialogscener. Finns många bättre och viktigare filmer av honom att se innan detta. Och känner man behov av att se nåt med Jillian Kessner (som spelar karatemästaren) så rekommenderar jag istället den hejdlöst vansinniga Raw Force (aka Kung Fu Cannibals). Å andra sidan har den som är svag för primitivt svettiga syntsoundtracks (och vem är inte det) en hel del guldkorn att hitta i Firecracker. Under en av de mest trashiga scenerna, där Kessner fightas så kläderna åker av henne och hon blir tvungen att topless slakta två ondingar i en bandsåg, pumpar soundtracket en lysande låt som är som en cheesy Dick Hyman-cover av DAF och just då i just det ögonblicket är det svårt att inte älska Firecracker.

TC 2000 (1993)

I framtiden kommer svettiga muskelmän springa runt i tuffa nittiotalskläder i en stor källare och karateslåss precis hela tiden. I denna framtid kommer en och en halv timme kännas som en evighet.