onsdag, juni 02, 2010



HIGH SCORE (2006)

Härlig nörddokumentär om en kille som kämpar för att slå världsrekord i det gamla arkadspelet Mission Command. Vilket visar sig vara inte helt lätt. För att nå upp till 80 miljoner poäng (det gamla rekordet) behöver han köra nonstop i typ 55 timmar. Dessvärre finns det inga Missile Command-apparater som klarar detta eftersom tekniken är så risig och har en sådär trettio år på nacken. Tur då att vår hjälte har en nördkompis som är elektroniknörd och lägger ner själ och hjärta på att rusta upp apparat efter apparat. Men så lätt ska det inte gå, flera gånger lägger arkaden av efter nåt dygns spelande. Ger vår hjälte upp då? Självklart inte. Mycket trevlig film som, det bör poängteras, gjordes innan den mer kända dokumentären King of Kong och gillade du den bör du se även denna.

UNTHINKABLE (2010)

Mainstreamthriller med Samuel L Jackson som ond torterare som frilansar för CIA och Carrie-Anne Moss som godhjärtad CIA-agent. En galen islamist har placerat ut kärnvapenbomber i några större amerikanska städer och sitter nu i CIAs förvar och det gäller att snabbt som fan tvinga fram info om bomberna, vilket torterar-jackson gärna bistår med, och då blir det bäddat för moraliskt dilemma för den goda agenten. Hå hå ja ja. Hyffsad underhållning men inga större överraskningar om man säger. Eller jo, några twistar är såklart inbäddade, men det är det ju i alla mainstreamthrillers numera, så det var ju ingen överraskning föresten.

IVAN BYTER YRKE (1973)

Sovjetisk scifi-buskis med massa knas. En knasig vetenskapsman gör en tidsmaskin och råkar skicka iväg sin hyresvärd Ivan till 1500-talets Moskva och samtidigt dyker Ivan den Förskräcklige upp i nutiden. De två Ivan får helt enkelt byta yrke och det blir massa tokroliga förvecklingar, varav de flesta går över huvudet på oss som inte talar ryska eller är helt hundra på ryska historien eller på nära håll upplevt hur det var att bo i Sovjet. Nåväl, det körs en himla massa spring och jakt och rammel i fastmotion, som dessutom toppas med massa psychedelisk klippning och effekter, så det blir ju skrattfest även för en enkel stackare som en själv. Rätt mycket Benny Hill-känsla, fast i Roy Andersson-miljöer, och så psychedelisk feeling på det. Knasigt! Kul i halvtimme i alla fall, sen orkar ingen vettig männska med det.

söndag, maj 30, 2010



PSYCHOUT FOR MURDER (1969)

En udda liten italiensk film om dekadens, perversioner och ond bråd död i överklassen. Rikemanstösen Licia luras av sin fuling till pojkvän att snuska omkring på bordel varpå han smygfotar henne så han kan utöva utpressning på hennes far. Fadern löser det hela med att låsa in dottern på metalsjukhus, vilket leder till att hon blir galen på riktigt. En ganska trevlig film med crazy-psychad montageklippning mest hela tiden och härligt glatt soundtrack med 60talspop. Filmen är gjord av Rossano Brazzi som även har en roll i den, egentligen var denne Rossano skådespelare och regisserade bara ett par filmer, alla lika bortglömda som denna. Han verkar dock varit ett rätt latjo typ - vapensmugglande frimurare som envist hävdade att han hade sanndrömmar.

torsdag, maj 20, 2010


MEGA PIRANHA (2010)

Ett misslyckat vetenskapligt experiment får en bunt pirayor i Venezuela att mutera och växa helt ohämmat och bli JÄTTESUPERDUPERstora. Till råga på allt har de siktet inställt på USA och Mississippifloden. Mördardjursfilm och då i synnerhet mördarfiskfilm har jag alltid varit svag för och klassiska PIRANHA och PIRANHA 2 satte djupa spår i mig som liten så extra glad blev jag nu när jag trillade över lite ny pirayahorror men självklart fattade jag att det skulle vara fruktansvärt dåligt. Men SÅHÄR dåligt hade jag faktiskt inte väntat mig. Det är fullständigt sinnesslött och dumt och dåligt, på allra sämsta vis.

NIGHT OF THE DEVILS (1972)

Brunmurrig gotisk horror av Giorgio Ferroni som väl är mest känd för sextiotalsfilmen MILL OF THE STONE WOMEN. Den här filmen går lite i samma stil men det är mörkare och skitgare, lite mer sjuttiotal helt enkelt. En man hamnar ute på vischan hos en skum familj i en annars öde by och det blir häxerier och vampyrer. Långsam film med härligt mörk stämning och fantastiskt bra soundtrack av Giorgio Gaslini som i vissa stunder påminner om de knasigare delarna av musiken i VI PÅ SALTKRÅKAN. Mycket fin film som emellanåt är genuint läskig men huvudsakligen puttrar på i småsunkig smutsgotisk halvfart. Rippen jag såg är från en rätt sunkig japansk rental och vad jag vet finns ingen bättre kvalitet att tillgå men jag klagar inte, en upphottad restaurerad dvd kanske skulle döda en del av den brunmurrigt smutsiga stämningen.

onsdag, maj 19, 2010


SHE-WOLVES OF THE WASTELAND aka PHOENIX THE WARRIOR (1988)

I framtiden efter den stora katastrofen har alla män dött ut och jordens ökenlandskap är befolkat av tuffa kvinnor med hotpants, maskingevär och fluffiga frisyrer.När en kvinna föder ett gossebarn vill onda Reverend Mother lägga vantarna på honom och det blir jakt och strid och radioaktiva mutanter som sjunger hymner om Lilla huset på prärien och Sesame Street. Bra jävla dum och seg amazon -postapokalyps.

tisdag, april 27, 2010






SLUGS (1988)

Här har vi mördarsniglar - the real deal! Snigelhorror av Juan Piquer Simon (Supersonic Man, Pieces, Extraterrestial Visiotors) om en stad som blir invaderad av muterade sniglar med smak för människoblod. Det bjuds på en skönt stiff stämning, en hel del gore och blod, och mängder av sniglar.

SEM STIHIK (1984)

Sovjetisk utopisk sci-fi med en hel del new age-flum. En blomma från rymden förvandlas till en mystisk kvinna som visar sig vara en rymdvarelse som ska lära människorna harmoni och sanningen om de sju elementen: jord, vatten, luft, eld, liv, kärlek, tanke. Denna viktiga kunskap är det enda som kan rädda jorden från nåt slags oklart framtida hot, tror det har med ekologi och solljus att göra. Härligt stel stämning, snygga "future"-bilder och mysigt newage-soundtrack.

TANYAS ISLAND (1980)

Himla skum kanadensisk film med Tanya som lever hippieliv på öde ö med sin otrevligt burduse konstnärspojkvän. När Tanya en dag stöter på en jätteapa vill hon hellre börja hänga med honom än fulingen till pojkvän, ja hon blir till och med förälskad i apan. Nu blir det triangeldrama och svartsjuka, och pojkvännen freakar totalt. Fullständigt vansinne till zoofili-softcore-terror-djungelraffel

STRYKER (1983)

Hederlig postapokalyps från Cirio H. Santigo med tuffa lädermän i tuffa fordon i tråkig ökenmiljö, mystiska dvärgar, explosioner, underjordiska grottor, hårt minimalsynt-soundtrack, segt som fan. Allt är som det ska vara med andra ord.

fredag, april 23, 2010

AND SOON THE DARKNESS (1970)

Läste att det ska komma en remake på denna så jag blev sugen att se om orginalet, var ett bra tag sedan jag såg den och kom egentligen bara ihåg att jag tyckte den var bra. Och visst är den det. Mycket fin och välgjord brittisk thriller/skräck om två unga tjejer på cykelsemester på franska landsbygden där det börjar hända otäckheter. Varje människa i filmen är skum och verkar bära på en dold agenda, stämningen påminner om Wickerman och sextiotals-Hitchcock. Skönt torr brittisk stämning med en krypande fasa precis under ytan. Skitbra!

lördag, april 17, 2010


CREEP (2004)

Blev så till mig av "Triangle" att jag kände mig tvungen att kolla upp Christopher Smiths tidigare filmer. Det här är en habil slasher/shocker som utspelar sig i Londons tunnelbana där ett creep härjar runt och ställer till med ond bråd död. Jämfört med Triangle är det inte särskilt smart eller krångligt, bara rak välgjord och effektiv skräck. Även här finns den något udda kombinationen av tät psykologisk thriller och gasen-i-botten-slasher med gore och extra allt. Det stoppas också in lite försök till social medvetenhet och samhällskommentar, som faktiskt funkar rätt bra och bara känns en smula sökt. Nu ska jag ta mod till mig och se Smiths "Severance" som är nån slags skräckkomedi, vilket är en jävla hemsk genre som nästan aldrig funkar, som handlar om en säljavdelning på teambildingläger som går åt fanders BIG TIME. I övrigt längtar jag efter Smiths senaste "Black Death" som kommer senare i år, en storslagen kostymdrama-skräck om digerdöden som av en recensent beskrivits som "Aguirre" möter "Deer Hunter". Sånna överord ska man ta med en nypa salt men Smith har ju tydligt visat att han är jävligt skicklig och inovativ och mina förväntningar är jävligt höga.

fredag, april 16, 2010



SLEDGEHAMMER (1983)

Favoriten David A. Priors debut och han öppnar sin skräpfilmkarriär stenhårt och satte nivån på en gång. En fullständigt wacko slasher med samma totalt inteligensbefriade vansinnigheter som man vid det här laget lärt sig att räkna med när Prior är i farten. Det här är extrem lågbudget filmat med video och i redigeringen har han gått bananas och provat alla nymodigheter han kunde hitta hos nyaste videotekniken. Han fryser bilden, kör extremt långa slowmotionscener, vrider runt på färgreglage och andra doningar, sen toppar han det med ett ondskefullt noise-soundtrack. Man häpnar. Story och skådespel är bortom idioti och extremlåg humor staplas på hög. David A. Priors bror Ted Prior, som har huvudrollen i Deadly Prey (samt är med i en bunt andra av brorsans mästerverk) är med redan här (och jodå han har bar överkropp även här). Inga ord kan beskriva hur dum filmen är.

TRIANGLE (2009)

Fruktansvärt bra skräckfilm som har dragit "smart skruvat manus" till det yttersta. Det mesta som kan sägas om filmen är potentiell spoiler så jag nöjer mig med att säga: se denna psykologiskthriller-slasher-scifi-drama om du har minsta intresse av kvalitets-horror.

fredag, april 09, 2010


DEADLY PREY (1986)

I den kaliforniska vildmarken finns ett träningsläger för legosoldater, och deras specialitet är att erbjuda träning på oskyldiga människor som de kidnappar och släpper loss i skogen. En vacker dag gör de det stora misstaget att kidnappa och jaga Mike Danton, världens tuffaste vietnamveteran, och det blir stenhård vansinnesaction helt utan hejd. Mike har fluffig blonderad frisyr och är filmen igenom iklädd endast tajta jeansshorts. Det här kan mycket väl vara den bästa flåsaction jag nånsin sett. Jag älskar dig Deadly Prey, du är min finaste vän! Kolla klipp HÄR. Regissören David A. Prior ligger bakom inte bara detta flåsactionmästerverk utan även världens bästa idiotslasher Killer Workout. Just nu känns det som att jag måste se alla Priors filmer. På tur står hans debut den obskyra slashern Sledgehammer (1983) samt hans senaste, nån slags 28 days later-kopia, Zombie Wars (2008). Däremellan har han på sitt samvete ett tjugotal skräpfilmer i form av diverse flåsaction, skräck, scifi. Alla måste jagas fram och ses. ALLA sa jag.



BLACK ROSES (1989)

Hårdrocksbandet Black Roses ska spela i en sömnig kristen småstad och vuxenvärlden försöker stoppa det, men kidsen får sin vilja igenom och bandet får spela. Det visar sig såklart att Black Roses och deras fronfigur/sångare Damien (!) är onda demoner som lurar ungdomen i fördärvet med lömska dolda budskap. Barnen blir besatta och går bananas och det blir eländes elände. Riktigt ostig film som med lite snabbspolning gick att uthärda.

onsdag, april 07, 2010


ABBY (1974)

En småmysigt sunkig blaxploitation-Exorcisten om den stackars tösabiten Abby som mitt i lyckliga helyllekristna livet blir besatt av en ond demon från Nigeria. En del kul vansinnesknas med demonröster och idiotskratt med massiva ekoeffekter men lite väl segt däremellan. Regissören William Girdler gjorde ett par rätt anonyma blacksploitationfilmer men kommer huvudsakligen finnas kvar i skräpfilmshistorien för monsterbjörnrysaren Grizzly och psychomördarskräckisen Three on a Meathook (som på sitt sätt redan -72 banade väg för misantropisk mörk bizarro-horror som tex Motorsågsmassakern, och om man vill vara lite generös i förlängningen slasher-vågen). Den här Abby lär för övrigt ha varit en mindre hit som drog in en hel del pengar, dessa försvann dock till Warner Brothers som stämde skiten ur dem för Exorcisten-stölderna.

lördag, april 03, 2010

HELL'S GATE (1989)

Superseg film av Umberto Lenzi där en grupp forskare hittar helvetets portar i en underjordisk grotta. En hel massa grottor blir det och så några spindlar och onda dödsmunkar. Inte så mycket mer.

ROME ARMED TO THE TEETH (1976)

Här har vi en Lenzi på helt annat piggt humör. 70-talets crime var Lenzis höjdpunkt och i denna film kör han så det ryker. Världens hårdaste snut tar lagen i egna händer och rensar runt bland Roms kriminella gäng och allt är cyniskt svart och smutsigt hopplöst hela tiden. Stenhårt soundtrack också, kanske den bästa snutfunk som gjorts. Oh yeah.

CIAK, SI MUORE (1974)

Mycket tafflig giallo med en serie mord som sker under en filminspelning och en snut som måste lösat. Enda anledningen att se filmen är för att den är relativt obskyr och svår att hitta.


SLUMBER PARTY MASSACRE (1982)

Klassisk slasher med hög cheesefaktor. Skolans tjejbasketlag har pyjamasparty där de passar på att röka gräs och vara topless. Partyt störs dock av en galen seriemördare som rymt från fängelset för att dra igång lite seriemördande på flickorna med hjälp av en jättestor borrmaskin. Mycket hotpants, mycket bröst, mycket gore och mycket borrmaskin. Intressant är att filmens manus är skrivet av den lesbiska feministaktivisten Rita Mae Brown. Det sägs att hon skrev den som en parodi på genren, dock filmades den inte alls så utan är i stort sett som vilken som helst annan slasher från tidigt 80tal, kanske något mer over-the-top. Bra och viktig skräpfilm är det hur som helst.

SLUMBER PARTY MASSACRE 2 (1987)

Ett gäng heltossiga tjejer som har ett rockband har pyjamasparty och det står ju inte på förns de börjar hälla vin över varandra och ta av sig topless och ha kuddkrig. Sen blir det mord. Helt vansinnig film med en del Elm Street-ripoffs i form av massa knäppa drömscener och hallucinationer, och så toppar vi det med en mördare som använder sig av en kombinerad elgitarr/jätteborrmaskin. Jo man tackar.

SLUMBER PARTY MASSACRE 3 (1990)

Jaha då var det dags för pyjamasparty igen. Vi kan dealen, en bunt tjejer har föräldrafritt och klär på sig pyjamas men passar också på att ta av sig pyjamas och stripteasedansa för varandra, det är ju sånt tjejer gör när de hänger i gäng. En psychomördare med jätteborrmaskin knackar på och börjar borra. Den här gången är det lite småfinurligt med twistar och red herrings och sidospår och man får gissa lite vem som egentligen gör vad. Ändå är det klart segt och tråkigt. Man kan glädjas en del åt alla puffärmar och illasittande högt-i-midjan-jeans samt några vansinnigt dumma bli-jagad-och-skrika-scener men överlag är det ocharmigt och stiff och tråkigt. Egentligen brukar jag vara rätt förtjust i slashers från tidigt nittiotal, just när de började bli såhär stela och ocharmiga men den här funkade inte. Kanske för att jag tycker så mycket om de två föregångarna och deras vansinniga overload av dumcharmigt åttiotal.

tisdag, mars 30, 2010

MEGAFORCE

Ace Hunter är en sköning med Bobby Ewing-frippa och Microsoft-skägg som gillar att mysa omkring i spandexoverall och kriga mot ondskan. Ja ungefär så.


FUTURE HUNTERS (1986)

Cirio H Santiago i toppform med supersnurr med extra knas. Börjar som postapokalyps år 2025 med tuffa lädermän som jagar runt med sina postapokalyptiska fordon i ett grustag, sen blir det semireligiös laser-fantasy när en tuff läder-man hittar spjutet som Jesus blev stucken med på korset. Det är bra laser i spjutet så det applåderar man ju. Sen blir det nån slags tidsresa och lädermannen hamnar bakåt i tiden till 1986 där han får slåss mot ett knuttegäng och dö i baksätet på en beachbuggy. Lasersvärdet hamnar i händerna på ett ocharmigt hjältepar som får i uppdrag att ta svärdet till en okänd amazon-stam i bortre Asien och får till sin hjälp Bruce Lee-kopian Bruce Li. Nu blir det kungfu-film och djungelraffel av det hela och för säkerhets skull stoppar Santiago även in lite superonda nynazister som vill lägga vantarna på svärdet, men som tur är får våra hjältar hjälp av en stam filippinska grottdvärgar. Ja så här snurrar det på med mycket flåsaction till tonerna av klassiskt sequenserfunkigt flåsactionsoundtrack. Filmen är såklart oumbärligt viktig och bra.

måndag, februari 15, 2010


HOUSE OF THE YELLOW CARPET (1983)

Italiensk psykothriller med Erland Josephson i rollen som mystisk terrorman som tränger sig in hos ett par under förespeglingen att han vill köpa derass gula matta som de satt ut annons på, men ganska snart börjar han bete sig obehagligt påträngande och hans sjuka beteende bara accelererar. Mycket avskalat kammarspel som känns tv-teater i skådespel, scenografi och regi, och mycket riktigt bygger filmen också på en teaterpjäs. Om man inte har problem med tv-teater och kan stå ut med Josephsons stolpiga engelska väntar en riktigt bra och ganska unik film med många twister och red herrings. Lysande soundtrack av alltid lika lysande Stelvio Cipriani.

torsdag, februari 11, 2010

GARBAGE PAIL KIDS (1987)

Såg denna med mitt ex som inte är fullt lika förtjust i kiss/bajs/snor/kräk-humor som jag men vi är ungefär lika förtjusta i sinnesslö dumhet i filmer och det bjöds det på i samma mängd som kroppsvätskebuskis. Vi kunde med andra ord enas om att det var en viktig film. Ta Garbage Pail Kids-samlarklistermärkena och deras estetik och låga humor och korsa med en tafflig Gremlins och du har filmen i en liten låda. Grymt bra. Grymt dumt. Grymt jobbigt. Vi snabbspolade halva filmen.

THE MAN WITH ICY EYES (1971)

En giallo man sällan hör talas om av Alberto De Martino. Lite småsunkig och ganska seg men ändå klart sevärd och charmig på många vis, inte minst för Peppino De Lucas fina soundtrack med cocktailsvängig tvärflöjtsjazz och crimefunk. Flera andra crimefilmselement än soundtracket finns med men jag skulle klassa den som giallo ändå. En tapper journalist måste lösa ett mord där en oskyldigt dömd sitter och väntar på dödsstraff. På vägen råkar journalisten ut för mexikanska knogjärnsbusar och en lömsk och otäck astrolog.

EMANUELLES REVENGE(1975)

Bruno Mattei hjälpte Joe D'Amato att skriva manus till denna en av hans bästa Emanuelle-ripoffs och när de två dårarna är igång vet man att det vankas sleazeunderhållning av toppklass. Laura Gemser som brukar spela Emanuelle i D'Amatos filmer syns inte till, istället är det Rosemarie Lindt som gör ett utmärkt jobb. Och brunbjörnen George Eastman spelar manliga huvudrollen som en otäck fuling till karlslok som bedrar och förnedrar sin fru så hon hoppar framför tåget. Nu visar det sig att hennes syster är ingen mindre än Emanuelle och hon gör det enda rätta - förför Eastman och drogar honom och kedjar fast han i en ljudisolerad skrubb bakom en fönsterspegel där han dag ut och dag in plågas och tvingas se på när Emmanuelle tar hem folk och fä och har sex med dem. Härlig dårsleaze med mycket naket, droger, våld och kannibalism. En habil D'Amato/Mattei-rulle helt enkelt.

söndag, februari 07, 2010


BAD LIEUTENANT (2010)

Nej Herzog nu får du fan ta mej skärpa dig. Fucking jävla Nicholas "jag skulle inte ens kunna spela en dålig skådespelare" Cage, vad har du med honom att göra? Och sen när slutade du intressera dig för manus? Herzog SKÄRP DIG! Ät en sko. Skjut dig i magen. Gör en till jävla vietnamsnyftare. Men gör inte en till film med Nicholas "jag skulle fan inte ens kunna spela en dålig skådespelare som spelar en dålig skådespelare" Cage. Okej är vi överens? Bra. Ha det fint.

lördag, februari 06, 2010

THE COLLECTOR (2009)

Är svag för tortyrskräck och har ganska hög toleransnivå bara där finns lite snillrika fällor och sadistiskt våld. Manus är skrivet av de som skrev Saw 4, 5 och 6 och ja de kan ju det här med snillrika fällor och sadistiskt våld. Nu kan de tyvärr inte så mycket annat så varsågod en och en halv timme snillrika fällor och sadistiskt våld. Efter en halvtimme hade jag tröttnat och började snabbspola.

THE THAW (2009)

Globaluppvärmningshorror där det farliga med att polarisarna smälter inte är klimatpåverkningarna utan att en gammal smittad mammutkropp smälter fram och miljöforskaren Val Kilmer och hans forskargäng blir smittade av ondskans parasit. Påminner en del om The Thing (utan att för den skull ens vara i närheten av att suga röven på den filmens fantastiskhet). En okej thriller som jag knappt behövde snabbspola nåt alls.

torsdag, februari 04, 2010

FIRECRACKER (1981)

Mästaren av trashig Filippino-action Cirio H Santiago slår till med en dum kampsportsorgie där en amerikansk kvinnlig karatemästare åker till Filippinerna för att leta efter sin försvunna syster och dras in i en soppa av drogkarteller och förbjudna fightingtävlingar på liv och död. Ingen av Santiagos bästa men ändå habil skräpunderhållning att småmysa till och klart sevärt. Eller kanske är jag skadad, antagligen är det bara Santiago-kompletister som behöver bry sig om att se och pricka av den här filmen. Det är mest långa sega fightingscener som varvas med långa sega dialogscener. Finns många bättre och viktigare filmer av honom att se innan detta. Och känner man behov av att se nåt med Jillian Kessner (som spelar karatemästaren) så rekommenderar jag istället den hejdlöst vansinniga Raw Force (aka Kung Fu Cannibals). Å andra sidan har den som är svag för primitivt svettiga syntsoundtracks (och vem är inte det) en hel del guldkorn att hitta i Firecracker. Under en av de mest trashiga scenerna, där Kessner fightas så kläderna åker av henne och hon blir tvungen att topless slakta två ondingar i en bandsåg, pumpar soundtracket en lysande låt som är som en cheesy Dick Hyman-cover av DAF och just då i just det ögonblicket är det svårt att inte älska Firecracker.

TC 2000 (1993)

I framtiden kommer svettiga muskelmän springa runt i tuffa nittiotalskläder i en stor källare och karateslåss precis hela tiden. I denna framtid kommer en och en halv timme kännas som en evighet.

torsdag, januari 28, 2010

WESTWORLD (1973)

Klassisk scifi-western-thriller med en fantastisk Yul Brynner som otäckt oförstörbar cowboyrobot . Westworld är ett slags hightech-semesterby där man får leva i genuin westernmiljö med datastyrda cowboyrobotar och härja loss på saloon, busa med glädjeflickor och annat westernpyssel. Tyvärr går hela systemet åt fanders och robotarna går amok. Underhållande och hurtig men ändå faktiskt bitvis rätt läskig film. Eller i alla fall Yul Brynner är extremt läskig som en kallt psykopatisk terminatorliknande sak som går fram som en målsökande robot. Och det är ju just vad han är. Det sägs att John Carpenter inspirerades av Brynners rollfigurs envetna oförstörbarhet när han skapade Michael Mayers till Halloween. Filmen var också väldigt tidig med dataanimerade bilder, först till och med sägs det och det är möjligt vad vet jag.

FUTUREWORLD (1976)

Uppföljare till Westworld med Peter Fonda som undersökande journalist som blir inbjuden till den nyuppbyggda nöjesparken för att med egna ögon få se att nu är allt under kontroll och totalt säkert och inget kan gå fel. Men fel går det, big time. Denna gång är det Futureworld man får semestra i så det blir mycket rymden och future. Brynner gör en cameo och återkommer som dödsmördarcowboy i en flummig drömsekvens. En hel del sköna flumscener är det och mycket fina dataskärmsväggar, blinkade lampor och annat future. En trevlig scifi i samma hurtiga anda som föregångaren.

måndag, januari 25, 2010

STINGRAY (USA, 1985-87)

Underbar tv-serie som bara gick två säsonger om sammanlagt 25 avsnitt. Stingray, eller Ray, eller bara "mystiske mannen" är en fixare som hjälper folk som hamnat i knipa. Ingen vet hans bakgrund, det antyds nåt tidigare samröre med CIA eller kanske militären eller kanske främmande makter. Ingen vet hans riktiga namn, han kallas Stingray eftersom han kör en funky fresh 1965 Corvette Stingray. Han tar inte betalt för sina uppdrag utan jobbar bara mot gentjänster, på nåt slags mystiskt vis. Varje avsnitt börjar med att nån stackare hamnar i knipa med maffian, onda vetenskapsmän, mörkmuskiga män eller liknande och blir tipsade att en kompis kompis kompis känner till nån Stingray som kan tänkas hjälpa till och sen sveper mannen myten häradsbetäckaren in i sin fräcka sportbil med sina fräcka solglasögon på, han ler klurigt och mystiskt manligt och lovar hjälpa till. Nästan varje uppdrag kräver att han går under cover och då är det tur att han är en mästare på förklädnad. Minst en kvinna i varje avsnitt förälskar sig i hans sängkammarblick och mystiska sätt men blir i slutscenen lämnade med knullrufs och inget mer. Musiken är ofta en fantastisk blandning av tidstypiska slicka pophits och pumpande sequenserfunk. Serien skrevs och skapades av Stephen Cannell (The A-team och Renegade och andra viktiga tv-serier). Allt i serien är väldigt tidstypiskt inte minst foto och klipp, men ändå klippningen är ofta ganska vågad för en tvserie på sin tid och leker med jumpcuts och sån där epilepsiklippning mellan scener som i Easy Rider. Jävligt viktig tv-serie helt enkelt. Kolla det tjusigt slicka introt här.

PROJECT METALBEAST (USA, 1995)

En hemlig agent injecerar sig själv med varulvsblod och blir nedfryst i trettio år för att sen tinas upp och utsättas för experiment med syntetiskt skin, han börjar varulva sig igen, nu med metallskin. Supertråkig film dessvärre.

SPACEHUNTER - ADVENTURES IN THE FORBIDDEN ZONE (USA, 1983)

Härlig äventyrs-scifi som är en blandning av Star Wars, Mad Max och Indina Jones, fast med lite mindre budget då. Rymdjägaren Wolf och hans sidekick, en tonårsskrikig femtonårig Molly Ringwald, letar runt på en madmaxig planet efter tre kidnappade jordkvinnor och får tampas med undervattensamazoner, drakar, steampunk-busar, kosmiska kastratsångardvärgar och annat rymdknytt. Massor av sköna miljöer, maskiner, fordon och hurtfriskt campy stämning. Två tummar upp.

lördag, januari 23, 2010

ALIEN PREDATORS (USA, 1987)

Den här ska inte misstas för ALIEN VS PREDATOR som är en helt annan film som kom 2004 medan den här däremot kom 1987 strax efter de båda filmerna ALIENS och PREDATOR och ville casha in lite på deras namn. Men tänk inte på det nu, glöm alltihop, för det här är tråkigt som satan och inget man vill ägna onödigt många tankar, inte ens att det fanns med en beachbuggy gjorde mig på bra humör.

HOME MOVIE (USA, 2008)

Jag är svag för skräckfilmer med mockumentärfeeling och hemmafilmsestetik och tycker mycket om Blair Witch Project, Paranormal Activity och [REC]. I de filmerna funkar idén med hemmafilmat bra med handlingen, vilket ju är en förutsättning för att man ska köpat, vilket det inte gör i denna, det blir rätt sökt. De onda barnen i filmen är jävligt bra och ruskigt kalla och ett par mysrysiga scener blir det men som helhet gäsp.

TREKKIES 2 (USA, 2004)

Uppföljare till den härliga Trekkies som, ja det hör man på namnet, skildrade vardag och fest i ett antal überfanatiska Star Trek-nördars liv. Här i uppföljaren, som är minst lika härlig som ettan, återbekantar vi oss med några av dem och uppdaterar vad som hänt sen sist (typ mer star trek). Men vi får också en internationell utblick på fenomenet och träffar bland annat en grupp Trekkies i forna Jugoslavien som påminner lite för mycket om en seriös sekt för att det ska kännas helt bekvämt. En titt på olika musikartister med Star Trek-tema bjuds också och vem blir inte glad av en samling folkmusiker som sjunger trek-ballader, eller ett vulcan metal-band,eller new wave/punk/nörd-trekkies... jag saknade dock gamla Malmö-syntarna S.P.O.C.K.

söndag, januari 17, 2010

SCALPS (US, 1983)

Oh yes! En klar skräpfilmsfavorit. Fred Olen Ray har sprutat ur sig en hel massa skräpfilm, huvudsakligen flåsiga dumheter med mycket tuttar och vapen. Här har vi en udda och skum slasheraktig film helt utan tuttar och vapen, eller en tomahawk finns ju förstås. Och mycket till action är det inte. Ja några väldigt taffliga gorescener finns men i huvudsak puttrar det på väldigt långsamt och filmen kombinerar på ett aldeless utsökt sätt flummig, stel och långsam sjuttiotalsfeeling med mera campy och ostigt åttiotal. Historien är väldigt basic med ett gäng antropolgstudenter som beger sig ut i californiska vildmarken och gräver efter idianskatter, en osalig indianande vaknar till liv och folk blir besatta och skalpar flyger. Thats it. Skådespeleriet är stelopererat och frånvarande, fotot är härligt utfrätt 16mm, ljudspåret är i stor sett hela tiden fyllt av riktigt bra ödesmättad ambient som precis som filmen i helhet befinner nånstans i gränslandet mellan 70- och 80-tal. Jag har inte hört det själv men tydligen ska det finnas ett kommentatorspår på dvd där Fred Olen Ray berättar besviket hur distributören klippte om filmen efter eget huvud. En jävla tur säger jag. För det är just den skumma klippningen tillsammans med det sköna soundtracket, som gör det här till den fantastiska skräpfilm det är. Jag kan tänka mig att varje skräpfilmskonnesör inte skulle hålla med mig om Scalps förträflighet, men hos mig slår den an en sträng djupt i mitt trashälskande hjärta. Jag kan inte hjälpa det, kan inte värja mig. Jag HJÄRTAR Scalps.

Här finns en trailer att avnjuta men den ger inte filmen alls rättvisa.

VIGILANTE (US, 1983)

Stentuff revenge/action av William Lustig (som även gjort viktiga filmer som Maniac och Maniac Cop 1 - 3) med Fred Williamson som ledare för ett medborgargarde som fått nog av polisens handfallenhet inför buset och tar lagen i egna händer. Robert Forster (Alligator, Avalanche, Stunts, Black Hole) är en hederlig medborgare som inte tycker om de där vigilantefasonerna, ända tills hans barn blir mördad och fru skadad av det lokala flåbusegänget. Han joinar gardet och rensar satan. Vi får se många härligt ruffiga miljöbilder från ett slitet åttiotals-Bronx, och höra än fler grovhuggna New York-dialekter, och dessutom ett hårt pumpande soundtrack med primitivsynth av Carpenter-typ. Lysande skräpaction.
Trailer

fredag, januari 08, 2010

DEATH SPA (US, 1987)

Oh my. Bara några dagar efter Aerobicide kollar jag ännu en gymslasher. Den här utspelar sig på ett gym/dansstudio/simhall som är nere med senaste datatekniken och har ett hightechsystem som styr all gymutrustning och annan teknik men datasystemet går bananas och folk börjar dö i olika gymrelaterade otäckheter. Är det datanörden som sköter datasystemet som ligger bakom? Eller är det hans döda syster som en gång ägde gymmet som går igen och ställer till med all oreda? Eller är det både och? Mysterier och frågor hopas. En hel del gore och krystade övernaturligheter bjuds och filmen är nästan lika dum som Aerobicide men inte lika helgjutet underhållande. Om nån har tips på fler gymslashers mottages dessa tacksamt, känner att det här är en subgenre som måste undersökas ordentligt.

ALLIGATOR (US, 1980)

En liten alligatorunge blir nedspolad i toaletten och bosätter sig i Chicagos avloppssystem och efter 12 år är den jättestor och börjar mumsa på människor och polisen börjar jakten. Livet i avloppen blir besvärligt för jättegator så den bestämmer sig för att ta sig upp på markplan och härja runt i kanaler, dammar och swimmingpooler. Klassisk skräckfilm och den mest kända (och välgjorda) i mördarkrokodilgenren. Rafflande cliffhangerslut efter att den tuffe frifräsarsnuten (Robert Forster) löst allting, då man får se en ny liten alligatorunge komma ner i avloppen. See you later alligator.

ALLIGATOR 2 - THE MUTATION (US, 1991)

Och visst blev det en uppföljare. Det tog elva år men då fick vi också en MUTERAD alligator. Nu hjälper inte det tyvärr. Filmen är riktigt usel och tråkig och... tråkig. Det är inte helt överaskande toxic waste som ligger bakom monstermutationen och vi får inte helt överaskande en frifräsarsnut som ska fixa och ställa till rätta. Så mycket till action eller jättekrockis får vi inte däremot. Helt omotiverat stoppas några korta scener med wrestling in dock så det är ju bara att tacka och ta emot. Filmens onding heter Vincent Brown och det roade mig lite för jag kom hela tiden att tänka på Bruno Matteis alias Vincent Dawn, men mycket roligare än så blir det inte.

CROC (US, 2007)

En amerikansk backpacker-dude med nittiotalspage och friskt humör driver nån slags krokodildjurpark i Thailand och får problem med myndigheterna och den lokala maffian. Som tur är dyker en vild jättekrokodil upp och börjar döda folk, så då kan vår backpackerdude take care of bussiness och visa vilken rejäl karl han är. Än mer rejäl är Michael Madsen som spelar enbent stentuff crocjägare. Stendum film, såklart, men krokodilscenerna är kanske de bästa och snyggaste som gjorts i mördarkrokodilsammanhang. Med undantag av några halvstela cgi-effekter så är det jävligt snyggt och bra gjort, ofta är det äkta vara och livs levande krockisar. Också här, precis som i Dark Age, stryker ett litet barn med. När jag tänker efter var det ju det i Alligator också. Hm, kanske mördarkrokodilfilm är genren där man bryter mot skräckfilmstabut att slakta barn.