SCALPS (US, 1983)

Oh yes! En klar skräpfilmsfavorit. Fred Olen Ray har sprutat ur sig en hel massa skräpfilm, huvudsakligen flåsiga dumheter med mycket tuttar och vapen. Här har vi en udda och skum slasheraktig film helt utan tuttar och vapen, eller en tomahawk finns ju förstås. Och mycket till action är det inte. Ja några väldigt taffliga gorescener finns men i huvudsak puttrar det på väldigt långsamt och filmen kombinerar på ett aldeless utsökt sätt flummig, stel och långsam sjuttiotalsfeeling med mera campy och ostigt åttiotal. Historien är väldigt basic med ett gäng antropolgstudenter som beger sig ut i californiska vildmarken och gräver efter idianskatter, en osalig indianande vaknar till liv och folk blir besatta och skalpar flyger. Thats it. Skådespeleriet är stelopererat och frånvarande, fotot är härligt utfrätt 16mm, ljudspåret är i stor sett hela tiden fyllt av riktigt bra ödesmättad ambient som precis som filmen i helhet befinner nånstans i gränslandet mellan 70- och 80-tal. Jag har inte hört det själv men tydligen ska det finnas ett kommentatorspår på dvd där Fred Olen Ray berättar besviket hur distributören klippte om filmen efter eget huvud. En jävla tur säger jag. För det är just den skumma klippningen tillsammans med det sköna soundtracket, som gör det här till den fantastiska skräpfilm det är. Jag kan tänka mig att varje skräpfilmskonnesör inte skulle hålla med mig om Scalps förträflighet, men hos mig slår den an en sträng djupt i mitt trashälskande hjärta. Jag kan inte hjälpa det, kan inte värja mig. Jag HJÄRTAR Scalps.

Här finns en trailer att avnjuta men den ger inte filmen alls rättvisa.

VIGILANTE (US, 1983)

Stentuff revenge/action av William Lustig (som även gjort viktiga filmer som Maniac och Maniac Cop 1 - 3) med Fred Williamson som ledare för ett medborgargarde som fått nog av polisens handfallenhet inför buset och tar lagen i egna händer. Robert Forster (Alligator, Avalanche, Stunts, Black Hole) är en hederlig medborgare som inte tycker om de där vigilantefasonerna, ända tills hans barn blir mördad och fru skadad av det lokala flåbusegänget. Han joinar gardet och rensar satan. Vi får se många härligt ruffiga miljöbilder från ett slitet åttiotals-Bronx, och höra än fler grovhuggna New York-dialekter, och dessutom ett hårt pumpande soundtrack med primitivsynth av Carpenter-typ. Lysande skräpaction.
Trailer