Himla fattigt uppdaterande här minsann. Dels har jag varit osugen trött och höstseg, dels har jag inte sett så mycket viktig film. Mest har det blivit ny modern horror och jag peppar inte riktigt loss och känner att jag måste skriva om skiten efter jag sett den. Men samtidigt vet jag ju att ni verklighetens folk kräver att få läsa så jag gör en ansträngning nu.

SHYNESS MACHINE GIRL (2009)
Kortfilms-spinoff på Machine Girl. Machine Girl i sig var rätt knäpp film men här har de gått totalbananas och med typ samma koncept smockat ihop tjugo minuter japansk sleaze-buskis. En skolflickelolita får ett maskingevär inmonterat i stjärten och skjuter specialammunition som exploderar i kroppen på offren när de blir upphetsade. Så först måste hon lyfta på kjolen för att sljuta fulingarna, sen lyfta på kjolen för att hetsa dem så de dör. Tyvärr för maskinflickan eftersom hon är så blyg att hon hela tiden skriker "åh jag skäms åh vad piiiinsamt!". Idiot-skrikig japansk tokbuskis med lolita-turbon i hela tiden. Ganska outhärdligt helt enkelt. Tur nog håller det bara på i tjugo minuter innan filmen tar slut.

DIAL M FOR MURDER (1954)
En av Hitchcocks bästa enligt mig. Härlig kriminalhistoria som utspelar sig helt och hållet i ett enda rum (och på så sätt påminner mycket om en annan hitchcock-favorit "The Rope"). Avskalat, torrt och jolly good.

LATE AUGUST AT HOTEL OZONE (1967)

Tjeckoslovakisk postapokalyps som är extremt avskalad på dialog och handling. Det är en sådär 20-30 år efter kärnvapenkatastrofen och vi får följa ett gäng kvinnor som rider runt på sin dagliga jakt efter konserver och annan mat, samt med det mer långsiktiga målet att hitta en man att föröka sig med. Inte någon direkt handling, det bara puttrar på, men ändå en mycket fängslande film, mycket tack vare det väldigt fina fotot och fantastiska miljöer med vildmark, ruinstäder och övergivna kyrkor. Den starka närvaron i spelet bidrar också till att jag sugs in. Tydligen lär i stort sett hela ensemblen varit amatörer som aldrig skådespelat före eller efter detta vilket betyder att regissören Jan Schmidt gjort ett mycket bra jobb för skådespelet är grymt. Skönt också är att det här amazongänget är en samling rekoderliga fruntimmer som på riktigt vet att brottas, hantera ett gevär, slakta en ko och strypa en orm. Inga våp med andra ord. Det här är en mörk dystopisk historia som undersöker vad som händer med människan om man tar bort civilisationen i och kring henne. Vad blir kvar mer än en ganska avancerad apa?

Filmen har beskrivits som "om Tarkovskij gjorde Mad Max" och visst jag förstår hur man tänker då, men vi vet ju redan hur en Tarkovskij-mad max skulle se ut, som Stalker.

LOS BASTARDOS (2008)
Det enda jag visste om filmen var att Jazkammer är med på soundtracket, och jag tyckte det räckte för att kolla in den. Och det var värt. Snortungt drama om två mycket vilsna och olyckliga mexikanska invandrare och svartarbetare i LA, samt en mycket vilsen och olycklig amerikansk kvinna, och hur deras vägar möts på ett ytterst katastrofalt vis. Det påminner på flera sätt om Hanekes tidigare filmer. Det är tungt som fan och allt går lite för långsamt för att man egentligen ska orka med det, men där finns hela tiden en underliggande dramatik som trycker och pockar och tvingar en att fortsätta följa med, och hoppas, fast man förstår att det bara kan gå åt helvete. Kameran registrerar kallt och alla klipp hänger kvar lite för länge. En slags enerverande realism som skruvar sig och drar iväg så långt att det blir surrealistiskt. Mycket bra!

OPERA (1987)
Hade för mig att den här var riktigt bra, men det var den ju inte. Extremt dum 80tals-metal i soundtracket (bandet heter för övrigt Steel Grave). En del snyggt foto och magnifika åkningar, men mycket mer blir det inte. Jo några magnifika dödsscener såklart, men inget man ringer snuten för direkt.

MARTYRS (2008)
90-talet var japan och korea framtidshoppet för horror, men efter två tre filmer med krumma stelopererade småtjejer med håret hängande i ansiktet tröttnade de flesta konnessörer och redo i startblocken stod sydeuropeerna och bara manglade ut extremhorror. Det är i Spanien och Frankrike det har hänt saker under 00-talet. Jag har på sista tiden återvänt till flera av dessa filmer och även bekantat mig med några nya. Martyrs är en fransk ond liten rackare till film som på ett intressant vis kombinerar de senaste årens populära tortyr-skräck med mera klassisk horror och arthouse-drama och faktiskt en liten dos scifi. Den påminner på flera sätt om den mer kända Haute Tension (2003) men skruvar till det hela ytterligare. Egentligen försöker den vara lite för smart för sitt eget bästa och lyckas inte hänga med på sina egna svängar men jag kan inte låta bli att imponeras av den ändå. Fast ska man bara se en av skräckfilmerna i den så kallade "new french extremism" så tycker jag nog Inside är mera given. Orkar bara inte skriva nåt om den, googla för fan.