LAND OF THE MINOTAUR (1976)

En grekisk "Wickerman" med en paganistisk minotaurdyrkande sekt som gillar att bjuda sin minotaurstaty som sprutar eld ur näsborrarna på människooffer samt att gå runt på natten i svarta kåpor och vara obehagligt mystiska. Den alltid lika stabile Donald Pleasence är en hyvens präst och exorcist och Peter Cushing den onde Baron Corofax. Det blir en slags härligt muterad Hammer-stämning och Brian Eno står för soundtracket som är klart habil drone-noise som dessvärre används lite för sällan och lite för lågt mixat. Min enda tidigare erfarenhet av grekisk horror (vad jag kommer på i alla fall) är Island of Death och jämfört med den slaktfesten har vi här ett riktigt mysigt matinéäventyr, som jag gillar skarpt.


THE DOUBLE (1970)

Filmen börjar med att huvudpersonen Frank blir skjuten, sen följer en serie flashbacks som visar händelsekedjan fram till nedskjutningen. Frank och hans flickvän Eva (Ewa Aulin) är på semester i Marocko och Eva blir betuttad i en surferdude som går omkring och är mystisk, så då passar Frank på att rulla runt med Evas mamma som dyker upp. Och så håller det på men mitt bland relationsproblemen blir det också mord och ett giallodrama rullas upp. En långsam, actionlös och egentligen rätt ospännande giallo som ändå fångar intresset, inte minst för flera flummigt arty drömlika scener. Regissören Romolo Guerrieri är lite av en doldis men en klart intressant fågel, med ett bagage av härliga crimefilmer som "Young, violent and dangerous" och "City under siege" och giallon "Sweet body of Deborah" och postapokalypsen "Final executioner". Kalenderbitare och skräpfilmskonnesörer kan dessutom glädjas över att han är farbror till skräpmästaren Enzo G. Castellari. Viktigt.


THE NIGHT KILLER (1990)

Den alltid lika klantige Bruno Mattei-adepten Claudio Fragasso ligger bakom denna nästan otäckt dum-dåliga giallo/slasher/horror. Det bästa med filmen är att mördaren maskerar sig med väldigt ful monstermask och monsterhänder, och inte ens det är särskilt bra om man tänker efter.