WESTWORLD (1973)

Klassisk scifi-western-thriller med en fantastisk Yul Brynner som otäckt oförstörbar cowboyrobot . Westworld är ett slags hightech-semesterby där man får leva i genuin westernmiljö med datastyrda cowboyrobotar och härja loss på saloon, busa med glädjeflickor och annat westernpyssel. Tyvärr går hela systemet åt fanders och robotarna går amok. Underhållande och hurtig men ändå faktiskt bitvis rätt läskig film. Eller i alla fall Yul Brynner är extremt läskig som en kallt psykopatisk terminatorliknande sak som går fram som en målsökande robot. Och det är ju just vad han är. Det sägs att John Carpenter inspirerades av Brynners rollfigurs envetna oförstörbarhet när han skapade Michael Mayers till Halloween. Filmen var också väldigt tidig med dataanimerade bilder, först till och med sägs det och det är möjligt vad vet jag.

FUTUREWORLD (1976)

Uppföljare till Westworld med Peter Fonda som undersökande journalist som blir inbjuden till den nyuppbyggda nöjesparken för att med egna ögon få se att nu är allt under kontroll och totalt säkert och inget kan gå fel. Men fel går det, big time. Denna gång är det Futureworld man får semestra i så det blir mycket rymden och future. Brynner gör en cameo och återkommer som dödsmördarcowboy i en flummig drömsekvens. En hel del sköna flumscener är det och mycket fina dataskärmsväggar, blinkade lampor och annat future. En trevlig scifi i samma hurtiga anda som föregångaren.

STINGRAY (USA, 1985-87)

Underbar tv-serie som bara gick två säsonger om sammanlagt 25 avsnitt. Stingray, eller Ray, eller bara "mystiske mannen" är en fixare som hjälper folk som hamnat i knipa. Ingen vet hans bakgrund, det antyds nåt tidigare samröre med CIA eller kanske militären eller kanske främmande makter. Ingen vet hans riktiga namn, han kallas Stingray eftersom han kör en funky fresh 1965 Corvette Stingray. Han tar inte betalt för sina uppdrag utan jobbar bara mot gentjänster, på nåt slags mystiskt vis. Varje avsnitt börjar med att nån stackare hamnar i knipa med maffian, onda vetenskapsmän, mörkmuskiga män eller liknande och blir tipsade att en kompis kompis kompis känner till nån Stingray som kan tänkas hjälpa till och sen sveper mannen myten häradsbetäckaren in i sin fräcka sportbil med sina fräcka solglasögon på, han ler klurigt och mystiskt manligt och lovar hjälpa till. Nästan varje uppdrag kräver att han går under cover och då är det tur att han är en mästare på förklädnad. Minst en kvinna i varje avsnitt förälskar sig i hans sängkammarblick och mystiska sätt men blir i slutscenen lämnade med knullrufs och inget mer. Musiken är ofta en fantastisk blandning av tidstypiska slicka pophits och pumpande sequenserfunk. Serien skrevs och skapades av Stephen Cannell (The A-team och Renegade och andra viktiga tv-serier). Allt i serien är väldigt tidstypiskt inte minst foto och klipp, men ändå klippningen är ofta ganska vågad för en tvserie på sin tid och leker med jumpcuts och sån där epilepsiklippning mellan scener som i Easy Rider. Jävligt viktig tv-serie helt enkelt. Kolla det tjusigt slicka introt här.

PROJECT METALBEAST (USA, 1995)

En hemlig agent injecerar sig själv med varulvsblod och blir nedfryst i trettio år för att sen tinas upp och utsättas för experiment med syntetiskt skin, han börjar varulva sig igen, nu med metallskin. Supertråkig film dessvärre.

SPACEHUNTER - ADVENTURES IN THE FORBIDDEN ZONE (USA, 1983)

Härlig äventyrs-scifi som är en blandning av Star Wars, Mad Max och Indina Jones, fast med lite mindre budget då. Rymdjägaren Wolf och hans sidekick, en tonårsskrikig femtonårig Molly Ringwald, letar runt på en madmaxig planet efter tre kidnappade jordkvinnor och får tampas med undervattensamazoner, drakar, steampunk-busar, kosmiska kastratsångardvärgar och annat rymdknytt. Massor av sköna miljöer, maskiner, fordon och hurtfriskt campy stämning. Två tummar upp.

ALIEN PREDATORS (USA, 1987)

Den här ska inte misstas för ALIEN VS PREDATOR som är en helt annan film som kom 2004 medan den här däremot kom 1987 strax efter de båda filmerna ALIENS och PREDATOR och ville casha in lite på deras namn. Men tänk inte på det nu, glöm alltihop, för det här är tråkigt som satan och inget man vill ägna onödigt många tankar, inte ens att det fanns med en beachbuggy gjorde mig på bra humör.

HOME MOVIE (USA, 2008)

Jag är svag för skräckfilmer med mockumentärfeeling och hemmafilmsestetik och tycker mycket om Blair Witch Project, Paranormal Activity och [REC]. I de filmerna funkar idén med hemmafilmat bra med handlingen, vilket ju är en förutsättning för att man ska köpat, vilket det inte gör i denna, det blir rätt sökt. De onda barnen i filmen är jävligt bra och ruskigt kalla och ett par mysrysiga scener blir det men som helhet gäsp.

TREKKIES 2 (USA, 2004)

Uppföljare till den härliga Trekkies som, ja det hör man på namnet, skildrade vardag och fest i ett antal überfanatiska Star Trek-nördars liv. Här i uppföljaren, som är minst lika härlig som ettan, återbekantar vi oss med några av dem och uppdaterar vad som hänt sen sist (typ mer star trek). Men vi får också en internationell utblick på fenomenet och träffar bland annat en grupp Trekkies i forna Jugoslavien som påminner lite för mycket om en seriös sekt för att det ska kännas helt bekvämt. En titt på olika musikartister med Star Trek-tema bjuds också och vem blir inte glad av en samling folkmusiker som sjunger trek-ballader, eller ett vulcan metal-band,eller new wave/punk/nörd-trekkies... jag saknade dock gamla Malmö-syntarna S.P.O.C.K.

SCALPS (US, 1983)

Oh yes! En klar skräpfilmsfavorit. Fred Olen Ray har sprutat ur sig en hel massa skräpfilm, huvudsakligen flåsiga dumheter med mycket tuttar och vapen. Här har vi en udda och skum slasheraktig film helt utan tuttar och vapen, eller en tomahawk finns ju förstås. Och mycket till action är det inte. Ja några väldigt taffliga gorescener finns men i huvudsak puttrar det på väldigt långsamt och filmen kombinerar på ett aldeless utsökt sätt flummig, stel och långsam sjuttiotalsfeeling med mera campy och ostigt åttiotal. Historien är väldigt basic med ett gäng antropolgstudenter som beger sig ut i californiska vildmarken och gräver efter idianskatter, en osalig indianande vaknar till liv och folk blir besatta och skalpar flyger. Thats it. Skådespeleriet är stelopererat och frånvarande, fotot är härligt utfrätt 16mm, ljudspåret är i stor sett hela tiden fyllt av riktigt bra ödesmättad ambient som precis som filmen i helhet befinner nånstans i gränslandet mellan 70- och 80-tal. Jag har inte hört det själv men tydligen ska det finnas ett kommentatorspår på dvd där Fred Olen Ray berättar besviket hur distributören klippte om filmen efter eget huvud. En jävla tur säger jag. För det är just den skumma klippningen tillsammans med det sköna soundtracket, som gör det här till den fantastiska skräpfilm det är. Jag kan tänka mig att varje skräpfilmskonnesör inte skulle hålla med mig om Scalps förträflighet, men hos mig slår den an en sträng djupt i mitt trashälskande hjärta. Jag kan inte hjälpa det, kan inte värja mig. Jag HJÄRTAR Scalps.

Här finns en trailer att avnjuta men den ger inte filmen alls rättvisa.

VIGILANTE (US, 1983)

Stentuff revenge/action av William Lustig (som även gjort viktiga filmer som Maniac och Maniac Cop 1 - 3) med Fred Williamson som ledare för ett medborgargarde som fått nog av polisens handfallenhet inför buset och tar lagen i egna händer. Robert Forster (Alligator, Avalanche, Stunts, Black Hole) är en hederlig medborgare som inte tycker om de där vigilantefasonerna, ända tills hans barn blir mördad och fru skadad av det lokala flåbusegänget. Han joinar gardet och rensar satan. Vi får se många härligt ruffiga miljöbilder från ett slitet åttiotals-Bronx, och höra än fler grovhuggna New York-dialekter, och dessutom ett hårt pumpande soundtrack med primitivsynth av Carpenter-typ. Lysande skräpaction.
Trailer

DEATH SPA (US, 1987)

Oh my. Bara några dagar efter Aerobicide kollar jag ännu en gymslasher. Den här utspelar sig på ett gym/dansstudio/simhall som är nere med senaste datatekniken och har ett hightechsystem som styr all gymutrustning och annan teknik men datasystemet går bananas och folk börjar dö i olika gymrelaterade otäckheter. Är det datanörden som sköter datasystemet som ligger bakom? Eller är det hans döda syster som en gång ägde gymmet som går igen och ställer till med all oreda? Eller är det både och? Mysterier och frågor hopas. En hel del gore och krystade övernaturligheter bjuds och filmen är nästan lika dum som Aerobicide men inte lika helgjutet underhållande. Om nån har tips på fler gymslashers mottages dessa tacksamt, känner att det här är en subgenre som måste undersökas ordentligt.

ALLIGATOR (US, 1980)

En liten alligatorunge blir nedspolad i toaletten och bosätter sig i Chicagos avloppssystem och efter 12 år är den jättestor och börjar mumsa på människor och polisen börjar jakten. Livet i avloppen blir besvärligt för jättegator så den bestämmer sig för att ta sig upp på markplan och härja runt i kanaler, dammar och swimmingpooler. Klassisk skräckfilm och den mest kända (och välgjorda) i mördarkrokodilgenren. Rafflande cliffhangerslut efter att den tuffe frifräsarsnuten (Robert Forster) löst allting, då man får se en ny liten alligatorunge komma ner i avloppen. See you later alligator.

ALLIGATOR 2 - THE MUTATION (US, 1991)

Och visst blev det en uppföljare. Det tog elva år men då fick vi också en MUTERAD alligator. Nu hjälper inte det tyvärr. Filmen är riktigt usel och tråkig och... tråkig. Det är inte helt överaskande toxic waste som ligger bakom monstermutationen och vi får inte helt överaskande en frifräsarsnut som ska fixa och ställa till rätta. Så mycket till action eller jättekrockis får vi inte däremot. Helt omotiverat stoppas några korta scener med wrestling in dock så det är ju bara att tacka och ta emot. Filmens onding heter Vincent Brown och det roade mig lite för jag kom hela tiden att tänka på Bruno Matteis alias Vincent Dawn, men mycket roligare än så blir det inte.

CROC (US, 2007)

En amerikansk backpacker-dude med nittiotalspage och friskt humör driver nån slags krokodildjurpark i Thailand och får problem med myndigheterna och den lokala maffian. Som tur är dyker en vild jättekrokodil upp och börjar döda folk, så då kan vår backpackerdude take care of bussiness och visa vilken rejäl karl han är. Än mer rejäl är Michael Madsen som spelar enbent stentuff crocjägare. Stendum film, såklart, men krokodilscenerna är kanske de bästa och snyggaste som gjorts i mördarkrokodilsammanhang. Med undantag av några halvstela cgi-effekter så är det jävligt snyggt och bra gjort, ofta är det äkta vara och livs levande krockisar. Också här, precis som i Dark Age, stryker ett litet barn med. När jag tänker efter var det ju det i Alligator också. Hm, kanske mördarkrokodilfilm är genren där man bryter mot skräckfilmstabut att slakta barn.

AEROBICIDE (us, 1986)

Här har vi dum åttiotalsslasher som är så mycket dum åttiotalsslasher som en dum åttiotalsslasher kan bli. En mördare stryker omkring i sexig solarie- och gymmiljö. Det pumpas syntetisk cheezy-pop och det frossas i långa klipp med gympingtjejer i stora permanentade frisyrer och neonkläder. Fantastiskt trashy campy happy-go-lucky retarded dumfilm. Det räcker ju med titeln för att förstå hur viktig den är.

KILER CROCODILE (italien, 1989)

Fabrizio De Angelis är framförallt känd som producent och ligger i den rollen bakom klassisk italotrash som Zombie Flesh Eaters, Bronx Warrior 1 + 2, New York Ripper, Ratman, New Barbarians, The Beyond och så vidare. Killen kan det här med skräpfilm med andra ord. Som regissör är han skyldig till actionfilmerna Thunder 1, 2 och 3 samt en bunt karatefilmer ingen minns, men också detta härliga mördarkrokodiläventyr. Charmigt dumt djungelraffel med en riktigt uselt gjord jättekrokodil men det skäms man inte för utan ser till att visa den länge och väl i bild. Inget fusk. En grupp hederliga miljökämpar till ungdomar är ute i träskmarkerna och letar bevis för dumpning av radioaktivt avfall. Och bevis hittar de, i form av en JÄTTEMÖRDARKROKODIL! De rättskaffens ungdomarna visar sig nu vara djurrättsaktivister också och vill såklart skydda det här mostret mot onda jägare och lokala myndigheter. Extra plus för fint soundtrack av gamle goe Riz Ortolani som plankar friskt från ledmotivet till Hajen.

DARK AGE (australien, 1987)

That's ay big ol' freakin' killer croc, ey mate. Mustigt mördarcrocdrama från down under där en bamsing till saltvattenskrokodil rensar loss i vildmarksträsk och redan några minuter in i filmen käkar upp ett litet gråtande hjälplöst barn (vilket var en glad överaskning, barn klarar sig i allmänhet på tok för lätt undan i skräckfilm). Myndigheterna och en samling skummisar till tjyvjägare ger sig ut på krokodiljakt men en godhjärtat Steve Irwin-typ får hjälp av en gammal vis aboriginer att fånga krokodilen och flytta den i säkerhet. Ganska habil film som ligger nånstans mittemellan mördardjurskräpfilm och konventionellt drama. Vet inte riktigt vad titeln står för men det pratas en del om att krokodilen härstammar från donosaurietiden så det kanske har nåt med det att göra.

DINOCROC (us, 2004)

Jaha ja, ännu en idiotisk dinosaurfilm från Roger Corman. Men inte vilken dino som helst utan en dinocroc, vilket ju är en himla tur för då kan filmen vara med här i krockospecialen. Krockisen är en hyffsat snygg dataanimerad blandning av jättekrokodil och urtidsödla, en dinocroc med andra ord. Det är onda vetenskapsmän, såklart, som odlat fram den med sina onda dna-experiment och håller den fången och matar den med stulna och bortsprungna hundar, men när den rymmer och börjar tugga i sig människor blir det till att ge sig ut på dinocroc-jakt. Den manliga huvudrollen beter sig som en dement byfåne och man hoppas varje sekund att dinocroc ska komma och slakta honom, men det får man ju bara drömma om såklart. Dum idiotfilm som ändå lyckas engagera på nåt vis. Nu är det bara till att längta efter samme regissörs precis färska DINOSHARK.

Jag har sett en del fler mördarkrokodilfilm än dessa på senaste tiden, kommer skriva nåt om dem med framöver. Har även sett några mördarbi-filmer. Ja jag har faktiskt snöat in på mördardjurfilm överhuvudtaget. You have been warned!

EARTHBOUND (us, 1981)

Barn-scifi-komedi om en familj aliens i mysdräkter i ljusblå velour och deras grönhåriga schimpans som tvingas nödlanda på jorden och blir jagade av nationalgardet och NASA men som tur är behärskar rymdlingarna både telepati och telekinesi så de kan försvara sig på allsköns tokroligt vis.

DEATHSPORT (us, 1978)

Succén med DEATH RACE 2000 följde Roger Corman upp med att producera ännu en dödssport-science fiction, denna gång i den något mer avlägsna framtiden år 3000. Och livet i denna postapokalyptiska framtid är ingen barnlek, till exempel är den stora ökenlika vildmarken full av gäng med kannibalmutanter. David Carradine är en barbar med höftskynke och pälsslängkappa som tillfångatas och tvingas tävla på liv och död i det stora folknöjet gladiatorspel med dödsmördarmotorcykel. Underbara miljöer, kostymer och scenografi, massor av explosioner och lasereffekter och ett härligt soundtrack med dissonant flumambient och syntetisk riddarfunk. Slunga in lite omotiverat naket och en del romantik så har du ett härligt skräpfilmsäventyr som är en klar favorit hos mig.

ORGASMO ESOTICO (italien, 1982)

Sinnesjuk porr/skräckfilm (porror skulle man kunna kalla det) av snukhummern Joe D'amato. Jag fattade ingenting av handlingen och det berodde nog till väldigt liten del på att kopian jag såg var tyskdubbad. Till tonerna av vettlös artrockfusionmuzak bjuds en röra av sunkigt knull, mord och ful discodans. En zombie dyker också upp och vill vara med i sänghalmen. Ja herre gud.

CARNOSAUR (us, 1993)

Roger Corman slår till igen, denna gång med en Jurassic Park-ripoff. Som vanligt var han snabb att hoppa på senaste pengatåget, denna gång så jävla snabb att filmen faktiskt kom ut några veckor innan Jurassic Park. Bra jobbat! Nån familjefilm är det inte, istället är det överraskande mycket splatter och genomgående ganska mörk och ond stämning. Så mycket dinosaur för pengarna blir det dock inte. Nu somnade jag iofs sista halvtimmen men jag har på känn att den halvtimmen fortsatte precis som de två tidigare, det vill säga en himla massa onda vetenskapsmän som gnuggar händerna över sina dna-provrör och däremellan inslungat korta klipp på en stiff dinousarie som tuggar i sig av dumma ungdomars armar, ben och tarmar.