indie-horror

IL PARADISO DEL AMMAZZATOIO. Här har vi indiehorror på fler än ett vis. Dels är det nollbudget, alltså så kallad indiehorror, dels är hälften av det gamla indiepopbandet Aerospace inblandade i produktionen. Skräckfilmsfandom är som bekant nerlusat av hårdrockare och hårdrockskultur så varje inslag av mespop är mer än välkommet (till råga på allt köpte jag kassetten av sveriges twee-farfar Nixon-Roger himself). Filmen är inspelad -90 och är inget att hurra för, det rör sig om helt vanlig hemmagjord horror med lite för mycket knivhugg och lite för lite handling. Det finns en och annan intressant bildlösning och klipp (bland annat en kort snutt filmad genom ett vinglas som fick mig att tänka på Enzo G Castellaris gamla terror/giallo-hybrid Cold Eyes Of Fear där den knasiga iden att filma genom isbitar i ett glas gjordes på ett riktigt snyggt sätt har jag för mig... jaja, ingen jämförelse i övrigt mellan filmerna om nu nån trodde det) och det känns kanske inte riktigt lika talanglöst som det brukar. Bildkvaliteten är dessutom av härlig klassisk vhskamera-kvalitet och det är alltid trevligt. Jag är inte helt säker på vad Aerospace-pojkarna Torbjörn och John bidragit med till filmen men jag tror det handlar om musik och ljudeffekter, samt ljus eller nåt sånt, förtexterna är nämligen på italienska (vilket även den lilla dialog som bjuds är). Som om inte det räckte är filmen tillägnad Fulci och Argento... ja herregud.
Även musiken vill vara lite italiensk men det är inte direkt Simonetti, Nicolai eller Morriccone om man säger. Dock tyckte jag mig höra lite influenser från DAF och KMFDM och sånt där bland Goblin-försöken och det förstärkte rejält början-på-nittiotalet-vibbarna för undertecknad och jag log milt för mig själv. Allt som allt en härlig kvart som jag är glad att jag har bakom mig.