W IS WAR

Makalöst snurrig och knäpp filippinsk actionvåffla om ett überondskefullt brottssyndikat som fulla på opium och klädda i läder och nitar, bar överkropp, mohikan och clownsmink härjar loss och ställer till med elände. Polisen W2 och hans kompanjoner R2, D1 och V1 måste bekämpa dessa ondskans trubbelmakare (som heter saker som Nesfero, Praxis och Pentagon) och W2 dödar bovarnas ledare Nesferos bror. Då blir Nesfero arg och hämnas genom att på W2s bröllopsnatt skära av honom hans penis varpå hans nyblivna fru gör det enda rätta, lämnar honom för en av hans kollegor. W2s förtvivlan vet inga gränser och han ger sig ut på en personlig vendetta och rensar upp bland lågliven och skumrasket. Nån slags madmax-ripoff rör det sig om vad gäller kläder, vapen och fordon fast det finns inget annat som tyder på eller antyder att det skulle röra sig om en postapokalyptisk värld överhuvudtaget. Soundtracket är lika snurrigt som resten av filmen och består av spridda skurar agentfunk med fuzzgitarr och knasmoog, smetig tropikpop och filippinsk surfrock. Tidslinjen i filmen är minst sagt oklar och det hoppas lite som det vill mellan olika scener i mitt i scener och det hela blir till slut en drömlik känsla, eller ja kanske mardrömslik känsla snarare. Det snurrar på utav bara tusan med lite kungfufighter, lite läder- och nitklädda bovar som spelar akustisk gitarr och dansar, lite katolska söndagsskoleelever som kidnappas, lite filippinska dvärgar med afro och hippieskägg, lite konstiga seanser och gud vet vad ända till finalen som består av en helt sjuuukt lång slutstrid som maler på i över tjugo minuter utan en enda replik, det bara bombas på med fighter, vapen, explosioner och bil- och motorcykeljakter helt utan rim och reson. Ja herregud vilken bra film!