lördag, juli 15, 2006

Tre barbarer och tre gialliklassiker.



Sorceress
Lika bra som jag mindes, eller kanske bättre ändå. Tvillingsystrarna Mira och Mara är jagade av sin far den onde konung Traigon som lovat att offra sitt förstfödda barn till guden Kalgara och de får slåss för sitt liv dagarna i ända. Som sällskap på sin färd har de en hurtig halvnaken barbar, en viking med hornhjälm och hela kittet, samt en extremt dum och överkåt faun som hoppar jämfota och gnäggar som en get exakt HELA tiden. Vårt härliga svänggäng blir jagade av barbarkrigare, lustgasbombsbeväpnade apmänniskor och krigarvåldnader. Dumheterna staplas på varandra i ett rätt högt tempo. Många fina effekter med ljusstrålar som far ur ögon och händer och det gör mig alltid knäsvag av lycka.

Den magiska zonen (Wizards of the lost kingdom)
Underbart fantasyäventyr om pojken Simon som jagas land och rike runt av den onde Shurka som vill åt Simons magiska ring. Vid sin sida har Simon krigaren Kor samt en helt obetalbar Chewbacca-kopia som ”pratar” som en förvirrad fyllerist och ser ut som en epatraktorinredning av vit krossad plysch. Också här bjuds på tjusiga ljusstråle-effekter och jag blir såklart helt till mig och börjar hoppa jämfota och gnägga som en get.

The sword of the barbarians
Mustigt äventyr med Peter McCoy (Pietro Torrisi) som barbaren Sangraal som är ute på quest och slår följe med amazonen Aki och ”den underfundige Wang från landet i öster”. Wangs underfundighet består i förnumstiga självklarheter som han glatt delar med sig av till höger och vänster. På sin färd får våra vänner slåss mot bland annat en stam neandertalare, de svarta ryttarna, blinda grottvarelser och till sist den allsmäktiga Eldsgudinnan. Turligt nog har Sangraal hittat världens största magiska armborst som är det enda som biter på den alsmäktiga Eldsgudinnan. Bra barbarfilm dock helt utan ljusstrålar.

The case of the bloody iris
Såg om denna (passande nog med min gialloälskande flickvän som heter Iris) och jovisst den håller. Jag stör mig dock lite på de tramsiga buskiselementen med polisens dumme sidekick och Edwige Fenechs tokroliga rumskompis som är asjobbig och man bara längtar efter att hon ska bli mördad. Annars är den finfin på alla vis.

The strange vice of mrs. Wardh
Bröderna Martinos första giallo är riktigt bra och välgjord med Edwige Fenech och George Hilton i huvudrollerna samt Ivan Rassimov i paradroll som onding. Snygg film, smart och oväntad mordkomplott och helknasig musik från Bruno Nicolai, vad mer kan man önska.

The case of the scorpions tail
Dags att se om denna klassiker med. Bröderna Martinos uppföljare till Mrs. Wardh och visst det är habila grejer. Allt funkar som det ska.