DELIRIUM (PHOTOS OF GOIA) - det här var väl ungefär lika dåligt som väntat. Jag är visserligen lite svag för den stela sena åttiotalsestetiken och en del snyggt foto bjuds men det räcker inte till mer än ett: jaha då har man sett den då. Är man som jag barnsligt förtjust i överdrivet fantasifulla och sökta mordmetoder i giallos finns ju här en kul getingattack, även om det inte är i klass med en dreserad katt med förgiftade klor är det ändå ett initiativ som ska premieras, biodlardräkt är dessutom jävligt snygg maskering.

A BLADE IN THE DARK - var tvungen att kolla in den här igen eftersom jag minns den som rätt bra, men började tveka efter Delirium. Ingen Tenebrae direkt men klart habil åttiotalsgiallo. Manuset är tunnt och på tok för lätt att lista ut mördaren men helt ok underhållning framförallt tack vare skönt stel estetik på musik, foto och miljö. Såg den längre versionen av filmen, vilket jag nog inte gjort tidigare, men den tillförde inget av värde vad jag kunde märka. Läste nånstans att filmen ursprungligen var tänkt som fyra avsnitt lång tv-giallo och den hade nog fungerat mycket bättre som sådan.

SUPERSONIC MAN - spansk Superman-ripoff av Juan Piquer Simon som även gjorde härligt dumma Extra Terrestrial Visitor, samt äventyrsfilmerna Monster Island och Journey to the Center of the Earth (nån som sett dessa och har nåt att säga?). Den här filmen funkar finfint om man gillar tramsig och seg superhjältefilm, annars är den nog olidlig skulle jag tro.

COLD EYES OF FEAR - somnade förra gången jag klämde denna och jag kan lite förstå varför. Det är segt och utan sting för det mesta. Brukar betraktas som giallo vilket jag inte förstår, jag ser snarare något slags crime/terror-drama. Segt som sagt men ändå klart sevärd, inte minst för mycket bra soundtrack med knasjazz från morriccone/nicolai och fint foto.

DR JEKYLL VERSUS THE WEREWOLF - underbart Naschy-knas regisserat av Klimovsky. Naschy är som vanligt den olycklige Waldemar Daninsky som tampas med varulven inom sig. Han får oväntad hjälp från en Dr Jekyll (barnbarn till DEN Dr Jekyll) som kommer på den lysande idén att vid nästa fullmåne förvandla Waldemar till den onde Mr Hyde som kommer ta över hans kropp starkare än varulven, sen ger de honom motgift så blir allt frid och fröjd. Trodde dom ja! Fantastisk film som jag inte kan säga ett ont ord om. Det blir inte bättre.

DEVIL'S SWORD - det var dags att se om denna film, nu upphottad på dvd från världens bästa dvd-bolag Mondo Macabro. Mycket bra film som bara blev bättre av den mycket fina restaureringen. Indonesisk fantasy-horror-kungfu när den är som bäst.

The Deahless Devil – turktrash från tidigt 70-tal av finaste toppkvalitet med den maskerade hjälten Copperhead som tampas med ärkeskurken Dr Satan, till sin hjälp har Copperhead en enerverande tokrolig sidekick som klär sig som och kallar sig Sherlock Holmes. Dr Satan har inte bara filmhistoriens ondaste mustach utan även en fjärstyrd superfarlig robot till sin hjälp. En hel massa handgemäng i klassisk wrestlingstil blir det men också sexig romantik och mest av allt massa dålig skelögd ljudeffektshumor med Sherlock Holmes-sidekicken. Härligt intelligensbefriad underhållning proppad med superknas men slutscenen slår nog alla rekord när Sherlock Holmes helt utan anledning ställer sig på huvudet ovanpå Copperheads huvud (!) och medan de sakta går mot solnedgången akompanjerasw ballansakten av den gamla spexiga hiten Popcorn.

Cannabis – dyster och smutsigt hårdkokt fransk crimerulle med Serge Gainsbourg och Jane Birkin som härjar runt bland uppgivna hippies, transvetiter och självmordsbenägna. Mycket våld, mycket droger och ett mycket dystert slut. Hård film.

Crimson – fransk-spansk samproduktion producerad av Eurocine och som sig bör i en Eurocine-rulle bjuds på knasig underhållning förpackad i brunmurrigt torr och krum stämning. I huvudrollen ser vi Paul Naschy i tajt polotröja och huvudet inlindat i bandage. Naschy är en diamanttjuv som blir skjuten i huvudet och hans kumpaner kommer på den lysande idén att rädda hans liv genom att transplantera en frisk hjärna till hans skottskadade huvud. Dessvärre väljer de som hjärndonator den extremt onde ondingen The Sadist (!) och detta leder till att Naschy börjar stappla omkring och förgripa sig på oskyldiga kvinnor..

Dead-End Drive In – i det framtida 1990-talet är det nån slags närmast postapokalyptiskt samhälle och myndigheterna förvarar oönskade slackerungdomar på drivein-biografer där de passiviseras med snabbmat, öl och skräpfilm (bland annat regissörens egen ”Escape 2000”). Rätt sunkig australiensisk film som ändå gör något hyffsat eget av Mad Max-temat och det stela syntiga 80tals-soundtracket är härligt.