HIGH SCORE (2006)

Härlig nörddokumentär om en kille som kämpar för att slå världsrekord i det gamla arkadspelet Mission Command. Vilket visar sig vara inte helt lätt. För att nå upp till 80 miljoner poäng (det gamla rekordet) behöver han köra nonstop i typ 55 timmar. Dessvärre finns det inga Missile Command-apparater som klarar detta eftersom tekniken är så risig och har en sådär trettio år på nacken. Tur då att vår hjälte har en nördkompis som är elektroniknörd och lägger ner själ och hjärta på att rusta upp apparat efter apparat. Men så lätt ska det inte gå, flera gånger lägger arkaden av efter nåt dygns spelande. Ger vår hjälte upp då? Självklart inte. Mycket trevlig film som, det bör poängteras, gjordes innan den mer kända dokumentären King of Kong och gillade du den bör du se även denna.

UNTHINKABLE (2010)

Mainstreamthriller med Samuel L Jackson som ond torterare som frilansar för CIA och Carrie-Anne Moss som godhjärtad CIA-agent. En galen islamist har placerat ut kärnvapenbomber i några större amerikanska städer och sitter nu i CIAs förvar och det gäller att snabbt som fan tvinga fram info om bomberna, vilket torterar-jackson gärna bistår med, och då blir det bäddat för moraliskt dilemma för den goda agenten. Hå hå ja ja. Hyffsad underhållning men inga större överraskningar om man säger. Eller jo, några twistar är såklart inbäddade, men det är det ju i alla mainstreamthrillers numera, så det var ju ingen överraskning föresten.

IVAN BYTER YRKE (1973)

Sovjetisk scifi-buskis med massa knas. En knasig vetenskapsman gör en tidsmaskin och råkar skicka iväg sin hyresvärd Ivan till 1500-talets Moskva och samtidigt dyker Ivan den Förskräcklige upp i nutiden. De två Ivan får helt enkelt byta yrke och det blir massa tokroliga förvecklingar, varav de flesta går över huvudet på oss som inte talar ryska eller är helt hundra på ryska historien eller på nära håll upplevt hur det var att bo i Sovjet. Nåväl, det körs en himla massa spring och jakt och rammel i fastmotion, som dessutom toppas med massa psychedelisk klippning och effekter, så det blir ju skrattfest även för en enkel stackare som en själv. Rätt mycket Benny Hill-känsla, fast i Roy Andersson-miljöer, och så psychedelisk feeling på det. Knasigt! Kul i halvtimme i alla fall, sen orkar ingen vettig männska med det.