viktig film

2010-06-02T21:07:00.002+02:00

HIGH SCORE (2006)

Härlig nörddokumentär om en kille som kämpar för att slå världsrekord i det gamla arkadspelet Mission Command. Vilket visar sig vara inte helt lätt. För att nå upp till 80 miljoner poäng (det gamla rekordet) behöver han köra nonstop i typ 55 timmar. Dessvärre finns det inga Missile Command-apparater som klarar detta eftersom tekniken är så risig och har en sådär trettio år på nacken. Tur då att vår hjälte har en nördkompis som är elektroniknörd och lägger ner själ och hjärta på att rusta upp apparat efter apparat. Men så lätt ska det inte gå, flera gånger lägger arkaden av efter nåt dygns spelande. Ger vår hjälte upp då? Självklart inte. Mycket trevlig film som, det bör poängteras, gjordes innan den mer kända dokumentären King of Kong och gillade du den bör du se även denna.

UNTHINKABLE (2010)

Mainstreamthriller med Samuel L Jackson som ond torterare som frilansar för CIA och Carrie-Anne Moss som godhjärtad CIA-agent. En galen islamist har placerat ut kärnvapenbomber i några större amerikanska städer och sitter nu i CIAs förvar och det gäller att snabbt som fan tvinga fram info om bomberna, vilket torterar-jackson gärna bistår med, och då blir det bäddat för moraliskt dilemma för den goda agenten. Hå hå ja ja. Hyffsad underhållning men inga större överraskningar om man säger. Eller jo, några twistar är såklart inbäddade, men det är det ju i alla mainstreamthrillers numera, så det var ju ingen överraskning föresten.

IVAN BYTER YRKE (1973)

Sovjetisk scifi-buskis med massa knas. En knasig vetenskapsman gör en tidsmaskin och råkar skicka iväg sin hyresvärd Ivan till 1500-talets Moskva och samtidigt dyker Ivan den Förskräcklige upp i nutiden. De två Ivan får helt enkelt byta yrke och det blir massa tokroliga förvecklingar, varav de flesta går över huvudet på oss som inte talar ryska eller är helt hundra på ryska historien eller på nära håll upplevt hur det var att bo i Sovjet. Nåväl, det körs en himla massa spring och jakt och rammel i fastmotion, som dessutom toppas med massa psychedelisk klippning och effekter, så det blir ju skrattfest även för en enkel stackare som en själv. Rätt mycket Benny Hill-känsla, fast i Roy Andersson-miljöer, och så psychedelisk feeling på det. Knasigt! Kul i halvtimme i alla fall, sen orkar ingen vettig männska med det.

2010-05-30T18:52:00.004+02:00

PSYCHOUT FOR MURDER (1969)

En udda liten italiensk film om dekadens, perversioner och ond bråd död i överklassen. Rikemanstösen Licia luras av sin fuling till pojkvän att snuska omkring på bordel varpå han smygfotar henne så han kan utöva utpressning på hennes far. Fadern löser det hela med att låsa in dottern på metalsjukhus, vilket leder till att hon blir galen på riktigt. En ganska trevlig film med crazy-psychad montageklippning mest hela tiden och härligt glatt soundtrack med 60talspop. Filmen är gjord av Rossano Brazzi som även har en roll i den, egentligen var denne Rossano skådespelare och regisserade bara ett par filmer, alla lika bortglömda som denna. Han verkar dock varit ett rätt latjo typ - vapensmugglande frimurare som envist hävdade att han hade sanndrömmar.

2010-05-20T13:39:00.002+02:00

MEGA PIRANHA (2010)

Ett misslyckat vetenskapligt experiment får en bunt pirayor i Venezuela att mutera och växa helt ohämmat och bli JÄTTESUPERDUPERstora. Till råga på allt har de siktet inställt på USA och Mississippifloden. Mördardjursfilm och då i synnerhet mördarfiskfilm har jag alltid varit svag för och klassiska PIRANHA och PIRANHA 2 satte djupa spår i mig som liten så extra glad blev jag nu när jag trillade över lite ny pirayahorror men självklart fattade jag att det skulle vara fruktansvärt dåligt. Men SÅHÄR dåligt hade jag faktiskt inte väntat mig. Det är fullständigt sinnesslött och dumt och dåligt, på allra sämsta vis.

NIGHT OF THE DEVILS (1972)

Brunmurrig gotisk horror av Giorgio Ferroni som väl är mest känd för sextiotalsfilmen MILL OF THE STONE WOMEN. Den här filmen går lite i samma stil men det är mörkare och skitgare, lite mer sjuttiotal helt enkelt. En man hamnar ute på vischan hos en skum familj i en annars öde by och det blir häxerier och vampyrer. Långsam film med härligt mörk stämning och fantastiskt bra soundtrack av Giorgio Gaslini som i vissa stunder påminner om de knasigare delarna av musiken i VI PÅ SALTKRÅKAN. Mycket fin film som emellanåt är genuint läskig men huvudsakligen puttrar på i småsunkig smutsgotisk halvfart. Rippen jag såg är från en rätt sunkig japansk rental och vad jag vet finns ingen bättre kvalitet att tillgå men jag klagar inte, en upphottad restaurerad dvd kanske skulle döda en del av den brunmurrigt smutsiga stämningen.

2010-05-19T17:38:00.002+02:00

SHE-WOLVES OF THE WASTELAND aka PHOENIX THE WARRIOR (1988)

I framtiden efter den stora katastrofen har alla män dött ut och jordens ökenlandskap är befolkat av tuffa kvinnor med hotpants, maskingevär och fluffiga frisyrer.När en kvinna föder ett gossebarn vill onda Reverend Mother lägga vantarna på honom och det blir jakt och strid och radioaktiva mutanter som sjunger hymner om Lilla huset på prärien och Sesame Street. Bra jävla dum och seg amazon -postapokalyps.

2010-04-27T21:03:00.003+02:00

SLUGS (1988)

Här har vi mördarsniglar - the real deal! Snigelhorror av Juan Piquer Simon (Supersonic Man, Pieces, Extraterrestial Visiotors) om en stad som blir invaderad av muterade sniglar med smak för människoblod. Det bjuds på en skönt stiff stämning, en hel del gore och blod, och mängder av sniglar.

SEM STIHIK (1984)

Sovjetisk utopisk sci-fi med en hel del new age-flum. En blomma från rymden förvandlas till en mystisk kvinna som visar sig vara en rymdvarelse som ska lära människorna harmoni och sanningen om de sju elementen: jord, vatten, luft, eld, liv, kärlek, tanke. Denna viktiga kunskap är det enda som kan rädda jorden från nåt slags oklart framtida hot, tror det har med ekologi och solljus att göra. Härligt stel stämning, snygga "future"-bilder och mysigt newage-soundtrack.

TANYAS ISLAND (1980)

Himla skum kanadensisk film med Tanya som lever hippieliv på öde ö med sin otrevligt burduse konstnärspojkvän. När Tanya en dag stöter på en jätteapa vill hon hellre börja hänga med honom än fulingen till pojkvän, ja hon blir till och med förälskad i apan. Nu blir det triangeldrama och svartsjuka, och pojkvännen freakar totalt. Fullständigt vansinne till zoofili-softcore-terror-djungelraffel

STRYKER (1983)

Hederlig postapokalyps från Cirio H. Santigo med tuffa lädermän i tuffa fordon i tråkig ökenmiljö, mystiska dvärgar, explosioner, underjordiska grottor, hårt minimalsynt-soundtrack, segt som fan. Allt är som det ska vara med andra ord.

2010-04-23T12:30:00.003+02:00

AND SOON THE DARKNESS (1970)

Läste att det ska komma en remake på denna så jag blev sugen att se om orginalet, var ett bra tag sedan jag såg den och kom egentligen bara ihåg att jag tyckte den var bra. Och visst är den det. Mycket fin och välgjord brittisk thriller/skräck om två unga tjejer på cykelsemester på franska landsbygden där det börjar hända otäckheter. Varje människa i filmen är skum och verkar bära på en dold agenda, stämningen påminner om Wickerman och sextiotals-Hitchcock. Skönt torr brittisk stämning med en krypande fasa precis under ytan. Skitbra!

2010-04-17T14:12:00.003+02:00

CREEP (2004)

Blev så till mig av "Triangle" att jag kände mig tvungen att kolla upp Christopher Smiths tidigare filmer. Det här är en habil slasher/shocker som utspelar sig i Londons tunnelbana där ett creep härjar runt och ställer till med ond bråd död. Jämfört med Triangle är det inte särskilt smart eller krångligt, bara rak välgjord och effektiv skräck. Även här finns den något udda kombinationen av tät psykologisk thriller och gasen-i-botten-slasher med gore och extra allt. Det stoppas också in lite försök till social medvetenhet och samhällskommentar, som faktiskt funkar rätt bra och bara känns en smula sökt. Nu ska jag ta mod till mig och se Smiths "Severance" som är nån slags skräckkomedi, vilket är en jävla hemsk genre som nästan aldrig funkar, som handlar om en säljavdelning på teambildingläger som går åt fanders BIG TIME. I övrigt längtar jag efter Smiths senaste "Black Death" som kommer senare i år, en storslagen kostymdrama-skräck om digerdöden som av en recensent beskrivits som "Aguirre" möter "Deer Hunter". Sånna överord ska man ta med en nypa salt men Smith har ju tydligt visat att han är jävligt skicklig och inovativ och mina förväntningar är jävligt höga.

2010-04-16T21:27:00.002+02:00

SLEDGEHAMMER (1983)

Favoriten David A. Priors debut och han öppnar sin skräpfilmkarriär stenhårt och satte nivån på en gång. En fullständigt wacko slasher med samma totalt inteligensbefriade vansinnigheter som man vid det här laget lärt sig att räkna med när Prior är i farten. Det här är extrem lågbudget filmat med video och i redigeringen har han gått bananas och provat alla nymodigheter han kunde hitta hos nyaste videotekniken. Han fryser bilden, kör extremt långa slowmotionscener, vrider runt på färgreglage och andra doningar, sen toppar han det med ett ondskefullt noise-soundtrack. Man häpnar. Story och skådespel är bortom idioti och extremlåg humor staplas på hög. David A. Priors bror Ted Prior, som har huvudrollen i Deadly Prey (samt är med i en bunt andra av brorsans mästerverk) är med redan här (och jodå han har bar överkropp även här). Inga ord kan beskriva hur dum filmen är.

TRIANGLE (2009)

Fruktansvärt bra skräckfilm som har dragit "smart skruvat manus" till det yttersta. Det mesta som kan sägas om filmen är potentiell spoiler så jag nöjer mig med att säga: se denna psykologiskthriller-slasher-scifi-drama om du har minsta intresse av kvalitets-horror.

2010-04-09T00:19:00.003+02:00

DEADLY PREY (1986)

I den kaliforniska vildmarken finns ett träningsläger för legosoldater, och deras specialitet är att erbjuda träning på oskyldiga människor som de kidnappar och släpper loss i skogen. En vacker dag gör de det stora misstaget att kidnappa och jaga Mike Danton, världens tuffaste vietnamveteran, och det blir stenhård vansinnesaction helt utan hejd. Mike har fluffig blonderad frisyr och är filmen igenom iklädd endast tajta jeansshorts. Det här kan mycket väl vara den bästa flåsaction jag nånsin sett. Jag älskar dig Deadly Prey, du är min finaste vän! Kolla klipp HÄR. Regissören David A. Prior ligger bakom inte bara detta flåsactionmästerverk utan även världens bästa idiotslasher Killer Workout. Just nu känns det som att jag måste se alla Priors filmer. På tur står hans debut den obskyra slashern Sledgehammer (1983) samt hans senaste, nån slags 28 days later-kopia, Zombie Wars (2008). Däremellan har han på sitt samvete ett tjugotal skräpfilmer i form av diverse flåsaction, skräck, scifi. Alla måste jagas fram och ses. ALLA sa jag.

BLACK ROSES (1989)

Hårdrocksbandet Black Roses ska spela i en sömnig kristen småstad och vuxenvärlden försöker stoppa det, men kidsen får sin vilja igenom och bandet får spela. Det visar sig såklart att Black Roses och deras fronfigur/sångare Damien (!) är onda demoner som lurar ungdomen i fördärvet med lömska dolda budskap. Barnen blir besatta och går bananas och det blir eländes elände. Riktigt ostig film som med lite snabbspolning gick att uthärda.

2010-04-07T22:02:00.003+02:00

ABBY (1974)

En småmysigt sunkig blaxploitation-Exorcisten om den stackars tösabiten Abby som mitt i lyckliga helyllekristna livet blir besatt av en ond demon från Nigeria. En del kul vansinnesknas med demonröster och idiotskratt med massiva ekoeffekter men lite väl segt däremellan. Regissören William Girdler gjorde ett par rätt anonyma blacksploitationfilmer men kommer huvudsakligen finnas kvar i skräpfilmshistorien för monsterbjörnrysaren Grizzly och psychomördarskräckisen Three on a Meathook (som på sitt sätt redan -72 banade väg för misantropisk mörk bizarro-horror som tex Motorsågsmassakern, och om man vill vara lite generös i förlängningen slasher-vågen). Den här Abby lär för övrigt ha varit en mindre hit som drog in en hel del pengar, dessa försvann dock till Warner Brothers som stämde skiten ur dem för Exorcisten-stölderna.

2010-04-03T19:53:00.003+02:00

HELL'S GATE (1989)

Superseg film av Umberto Lenzi där en grupp forskare hittar helvetets portar i en underjordisk grotta. En hel massa grottor blir det och så några spindlar och onda dödsmunkar. Inte så mycket mer.

ROME ARMED TO THE TEETH (1976)

Här har vi en Lenzi på helt annat piggt humör. 70-talets crime var Lenzis höjdpunkt och i denna film kör han så det ryker. Världens hårdaste snut tar lagen i egna händer och rensar runt bland Roms kriminella gäng och allt är cyniskt svart och smutsigt hopplöst hela tiden. Stenhårt soundtrack också, kanske den bästa snutfunk som gjorts. Oh yeah.

CIAK, SI MUORE (1974)

Mycket tafflig giallo med en serie mord som sker under en filminspelning och en snut som måste lösat. Enda anledningen att se filmen är för att den är relativt obskyr och svår att hitta.

2010-04-03T14:54:00.005+02:00

SLUMBER PARTY MASSACRE (1982)

Klassisk slasher med hög cheesefaktor. Skolans tjejbasketlag har pyjamasparty där de passar på att röka gräs och vara topless. Partyt störs dock av en galen seriemördare som rymt från fängelset för att dra igång lite seriemördande på flickorna med hjälp av en jättestor borrmaskin. Mycket hotpants, mycket bröst, mycket gore och mycket borrmaskin. Intressant är att filmens manus är skrivet av den lesbiska feministaktivisten Rita Mae Brown. Det sägs att hon skrev den som en parodi på genren, dock filmades den inte alls så utan är i stort sett som vilken som helst annan slasher från tidigt 80tal, kanske något mer over-the-top. Bra och viktig skräpfilm är det hur som helst.

SLUMBER PARTY MASSACRE 2 (1987)

Ett gäng heltossiga tjejer som har ett rockband har pyjamasparty och det står ju inte på förns de börjar hälla vin över varandra och ta av sig topless och ha kuddkrig. Sen blir det mord. Helt vansinnig film med en del Elm Street-ripoffs i form av massa knäppa drömscener och hallucinationer, och så toppar vi det med en mördare som använder sig av en kombinerad elgitarr/jätteborrmaskin. Jo man tackar.

SLUMBER PARTY MASSACRE 3 (1990)

Jaha då var det dags för pyjamasparty igen. Vi kan dealen, en bunt tjejer har föräldrafritt och klär på sig pyjamas men passar också på att ta av sig pyjamas och stripteasedansa för varandra, det är ju sånt tjejer gör när de hänger i gäng. En psychomördare med jätteborrmaskin knackar på och börjar borra. Den här gången är det lite småfinurligt med twistar och red herrings och sidospår och man får gissa lite vem som egentligen gör vad. Ändå är det klart segt och tråkigt. Man kan glädjas en del åt alla puffärmar och illasittande högt-i-midjan-jeans samt några vansinnigt dumma bli-jagad-och-skrika-scener men överlag är det ocharmigt och stiff och tråkigt. Egentligen brukar jag vara rätt förtjust i slashers från tidigt nittiotal, just när de började bli såhär stela och ocharmiga men den här funkade inte. Kanske för att jag tycker så mycket om de två föregångarna och deras vansinniga overload av dumcharmigt åttiotal.

2010-03-30T17:18:00.004+02:00

MEGAFORCE

Ace Hunter är en sköning med Bobby Ewing-frippa och Microsoft-skägg som gillar att mysa omkring i spandexoverall och kriga mot ondskan. Ja ungefär så.

FUTURE HUNTERS (1986)

Cirio H Santiago i toppform med supersnurr med extra knas. Börjar som postapokalyps år 2025 med tuffa lädermän som jagar runt med sina postapokalyptiska fordon i ett grustag, sen blir det semireligiös laser-fantasy när en tuff läder-man hittar spjutet som Jesus blev stucken med på korset. Det är bra laser i spjutet så det applåderar man ju. Sen blir det nån slags tidsresa och lädermannen hamnar bakåt i tiden till 1986 där han får slåss mot ett knuttegäng och dö i baksätet på en beachbuggy. Lasersvärdet hamnar i händerna på ett ocharmigt hjältepar som får i uppdrag att ta svärdet till en okänd amazon-stam i bortre Asien och får till sin hjälp Bruce Lee-kopian Bruce Li. Nu blir det kungfu-film och djungelraffel av det hela och för säkerhets skull stoppar Santiago även in lite superonda nynazister som vill lägga vantarna på svärdet, men som tur är får våra hjältar hjälp av en stam filippinska grottdvärgar. Ja så här snurrar det på med mycket flåsaction till tonerna av klassiskt sequenserfunkigt flåsactionsoundtrack. Filmen är såklart oumbärligt viktig och bra.

2010-02-15T15:17:00.002+01:00

HOUSE OF THE YELLOW CARPET (1983)

Italiensk psykothriller med Erland Josephson i rollen som mystisk terrorman som tränger sig in hos ett par under förespeglingen att han vill köpa derass gula matta som de satt ut annons på, men ganska snart börjar han bete sig obehagligt påträngande och hans sjuka beteende bara accelererar. Mycket avskalat kammarspel som känns tv-teater i skådespel, scenografi och regi, och mycket riktigt bygger filmen också på en teaterpjäs. Om man inte har problem med tv-teater och kan stå ut med Josephsons stolpiga engelska väntar en riktigt bra och ganska unik film med många twister och red herrings. Lysande soundtrack av alltid lika lysande Stelvio Cipriani.

2010-02-11T22:32:00.004+01:00

GARBAGE PAIL KIDS (1987)

Såg denna med mitt ex som inte är fullt lika förtjust i kiss/bajs/snor/kräk-humor som jag men vi är ungefär lika förtjusta i sinnesslö dumhet i filmer och det bjöds det på i samma mängd som kroppsvätskebuskis. Vi kunde med andra ord enas om att det var en viktig film. Ta Garbage Pail Kids-samlarklistermärkena och deras estetik och låga humor och korsa med en tafflig Gremlins och du har filmen i en liten låda. Grymt bra. Grymt dumt. Grymt jobbigt. Vi snabbspolade halva filmen.

THE MAN WITH ICY EYES (1971)

En giallo man sällan hör talas om av Alberto De Martino. Lite småsunkig och ganska seg men ändå klart sevärd och charmig på många vis, inte minst för Peppino De Lucas fina soundtrack med cocktailsvängig tvärflöjtsjazz och crimefunk. Flera andra crimefilmselement än soundtracket finns med men jag skulle klassa den som giallo ändå. En tapper journalist måste lösa ett mord där en oskyldigt dömd sitter och väntar på dödsstraff. På vägen råkar journalisten ut för mexikanska knogjärnsbusar och en lömsk och otäck astrolog.

EMANUELLES REVENGE(1975)

Bruno Mattei hjälpte Joe D'Amato att skriva manus till denna en av hans bästa Emanuelle-ripoffs och när de två dårarna är igång vet man att det vankas sleazeunderhållning av toppklass. Laura Gemser som brukar spela Emanuelle i D'Amatos filmer syns inte till, istället är det Rosemarie Lindt som gör ett utmärkt jobb. Och brunbjörnen George Eastman spelar manliga huvudrollen som en otäck fuling till karlslok som bedrar och förnedrar sin fru så hon hoppar framför tåget. Nu visar det sig att hennes syster är ingen mindre än Emanuelle och hon gör det enda rätta - förför Eastman och drogar honom och kedjar fast han i en ljudisolerad skrubb bakom en fönsterspegel där han dag ut och dag in plågas och tvingas se på när Emmanuelle tar hem folk och fä och har sex med dem. Härlig dårsleaze med mycket naket, droger, våld och kannibalism. En habil D'Amato/Mattei-rulle helt enkelt.

2010-02-07T12:38:00.003+01:00

BAD LIEUTENANT (2010)

Nej Herzog nu får du fan ta mej skärpa dig. Fucking jävla Nicholas "jag skulle inte ens kunna spela en dålig skådespelare" Cage, vad har du med honom att göra? Och sen när slutade du intressera dig för manus? Herzog SKÄRP DIG! Ät en sko. Skjut dig i magen. Gör en till jävla vietnamsnyftare. Men gör inte en till film med Nicholas "jag skulle fan inte ens kunna spela en dålig skådespelare som spelar en dålig skådespelare" Cage. Okej är vi överens? Bra. Ha det fint.

2010-02-06T12:48:00.002+01:00

THE COLLECTOR (2009)

Är svag för tortyrskräck och har ganska hög toleransnivå bara där finns lite snillrika fällor och sadistiskt våld. Manus är skrivet av de som skrev Saw 4, 5 och 6 och ja de kan ju det här med snillrika fällor och sadistiskt våld. Nu kan de tyvärr inte så mycket annat så varsågod en och en halv timme snillrika fällor och sadistiskt våld. Efter en halvtimme hade jag tröttnat och började snabbspola.

THE THAW (2009)

Globaluppvärmningshorror där det farliga med att polarisarna smälter inte är klimatpåverkningarna utan att en gammal smittad mammutkropp smälter fram och miljöforskaren Val Kilmer och hans forskargäng blir smittade av ondskans parasit. Påminner en del om The Thing (utan att för den skull ens vara i närheten av att suga röven på den filmens fantastiskhet). En okej thriller som jag knappt behövde snabbspola nåt alls.

2010-02-04T14:07:00.003+01:00

FIRECRACKER (1981)

Mästaren av trashig Filippino-action Cirio H Santiago slår till med en dum kampsportsorgie där en amerikansk kvinnlig karatemästare åker till Filippinerna för att leta efter sin försvunna syster och dras in i en soppa av drogkarteller och förbjudna fightingtävlingar på liv och död. Ingen av Santiagos bästa men ändå habil skräpunderhållning att småmysa till och klart sevärt. Eller kanske är jag skadad, antagligen är det bara Santiago-kompletister som behöver bry sig om att se och pricka av den här filmen. Det är mest långa sega fightingscener som varvas med långa sega dialogscener. Finns många bättre och viktigare filmer av honom att se innan detta. Och känner man behov av att se nåt med Jillian Kessner (som spelar karatemästaren) så rekommenderar jag istället den hejdlöst vansinniga Raw Force (aka Kung Fu Cannibals). Å andra sidan har den som är svag för primitivt svettiga syntsoundtracks (och vem är inte det) en hel del guldkorn att hitta i Firecracker. Under en av de mest trashiga scenerna, där Kessner fightas så kläderna åker av henne och hon blir tvungen att topless slakta två ondingar i en bandsåg, pumpar soundtracket en lysande låt som är som en cheesy Dick Hyman-cover av DAF och just då i just det ögonblicket är det svårt att inte älska Firecracker.

TC 2000 (1993)

I framtiden kommer svettiga muskelmän springa runt i tuffa nittiotalskläder i en stor källare och karateslåss precis hela tiden. I denna framtid kommer en och en halv timme kännas som en evighet.

2010-01-28T22:31:00.002+01:00

WESTWORLD (1973)

Klassisk scifi-western-thriller med en fantastisk Yul Brynner som otäckt oförstörbar cowboyrobot . Westworld är ett slags hightech-semesterby där man får leva i genuin westernmiljö med datastyrda cowboyrobotar och härja loss på saloon, busa med glädjeflickor och annat westernpyssel. Tyvärr går hela systemet åt fanders och robotarna går amok. Underhållande och hurtig men ändå faktiskt bitvis rätt läskig film. Eller i alla fall Yul Brynner är extremt läskig som en kallt psykopatisk terminatorliknande sak som går fram som en målsökande robot. Och det är ju just vad han är. Det sägs att John Carpenter inspirerades av Brynners rollfigurs envetna oförstörbarhet när han skapade Michael Mayers till Halloween. Filmen var också väldigt tidig med dataanimerade bilder, först till och med sägs det och det är möjligt vad vet jag.

FUTUREWORLD (1976)

Uppföljare till Westworld med Peter Fonda som undersökande journalist som blir inbjuden till den nyuppbyggda nöjesparken för att med egna ögon få se att nu är allt under kontroll och totalt säkert och inget kan gå fel. Men fel går det, big time. Denna gång är det Futureworld man får semestra i så det blir mycket rymden och future. Brynner gör en cameo och återkommer som dödsmördarcowboy i en flummig drömsekvens. En hel del sköna flumscener är det och mycket fina dataskärmsväggar, blinkade lampor och annat future. En trevlig scifi i samma hurtiga anda som föregångaren.

2010-01-25T01:22:00.007+01:00

STINGRAY (USA, 1985-87)

Underbar tv-serie som bara gick två säsonger om sammanlagt 25 avsnitt. Stingray, eller Ray, eller bara "mystiske mannen" är en fixare som hjälper folk som hamnat i knipa. Ingen vet hans bakgrund, det antyds nåt tidigare samröre med CIA eller kanske militären eller kanske främmande makter. Ingen vet hans riktiga namn, han kallas Stingray eftersom han kör en funky fresh 1965 Corvette Stingray. Han tar inte betalt för sina uppdrag utan jobbar bara mot gentjänster, på nåt slags mystiskt vis. Varje avsnitt börjar med att nån stackare hamnar i knipa med maffian, onda vetenskapsmän, mörkmuskiga män eller liknande och blir tipsade att en kompis kompis kompis känner till nån Stingray som kan tänkas hjälpa till och sen sveper mannen myten häradsbetäckaren in i sin fräcka sportbil med sina fräcka solglasögon på, han ler klurigt och mystiskt manligt och lovar hjälpa till. Nästan varje uppdrag kräver att han går under cover och då är det tur att han är en mästare på förklädnad. Minst en kvinna i varje avsnitt förälskar sig i hans sängkammarblick och mystiska sätt men blir i slutscenen lämnade med knullrufs och inget mer. Musiken är ofta en fantastisk blandning av tidstypiska slicka pophits och pumpande sequenserfunk. Serien skrevs och skapades av Stephen Cannell (The A-team och Renegade och andra viktiga tv-serier). Allt i serien är väldigt tidstypiskt inte minst foto och klipp, men ändå klippningen är ofta ganska vågad för en tvserie på sin tid och leker med jumpcuts och sån där epilepsiklippning mellan scener som i Easy Rider. Jävligt viktig tv-serie helt enkelt. Kolla det tjusigt slicka introt här.

PROJECT METALBEAST (USA, 1995)

En hemlig agent injecerar sig själv med varulvsblod och blir nedfryst i trettio år för att sen tinas upp och utsättas för experiment med syntetiskt skin, han börjar varulva sig igen, nu med metallskin. Supertråkig film dessvärre.

SPACEHUNTER - ADVENTURES IN THE FORBIDDEN ZONE (USA, 1983)

Härlig äventyrs-scifi som är en blandning av Star Wars, Mad Max och Indina Jones, fast med lite mindre budget då. Rymdjägaren Wolf och hans sidekick, en tonårsskrikig femtonårig Molly Ringwald, letar runt på en madmaxig planet efter tre kidnappade jordkvinnor och får tampas med undervattensamazoner, drakar, steampunk-busar, kosmiska kastratsångardvärgar och annat rymdknytt. Massor av sköna miljöer, maskiner, fordon och hurtfriskt campy stämning. Två tummar upp.

2010-01-23T17:10:00.005+01:00

ALIEN PREDATORS (USA, 1987)

Den här ska inte misstas för ALIEN VS PREDATOR som är en helt annan film som kom 2004 medan den här däremot kom 1987 strax efter de båda filmerna ALIENS och PREDATOR och ville casha in lite på deras namn. Men tänk inte på det nu, glöm alltihop, för det här är tråkigt som satan och inget man vill ägna onödigt många tankar, inte ens att det fanns med en beachbuggy gjorde mig på bra humör.

HOME MOVIE (USA, 2008)

Jag är svag för skräckfilmer med mockumentärfeeling och hemmafilmsestetik och tycker mycket om Blair Witch Project, Paranormal Activity och [REC]. I de filmerna funkar idén med hemmafilmat bra med handlingen, vilket ju är en förutsättning för att man ska köpat, vilket det inte gör i denna, det blir rätt sökt. De onda barnen i filmen är jävligt bra och ruskigt kalla och ett par mysrysiga scener blir det men som helhet gäsp.

TREKKIES 2 (USA, 2004)

Uppföljare till den härliga Trekkies som, ja det hör man på namnet, skildrade vardag och fest i ett antal überfanatiska Star Trek-nördars liv. Här i uppföljaren, som är minst lika härlig som ettan, återbekantar vi oss med några av dem och uppdaterar vad som hänt sen sist (typ mer star trek). Men vi får också en internationell utblick på fenomenet och träffar bland annat en grupp Trekkies i forna Jugoslavien som påminner lite för mycket om en seriös sekt för att det ska kännas helt bekvämt. En titt på olika musikartister med Star Trek-tema bjuds också och vem blir inte glad av en samling folkmusiker som sjunger trek-ballader, eller ett vulcan metal-band,eller new wave/punk/nörd-trekkies... jag saknade dock gamla Malmö-syntarna S.P.O.C.K.

2010-01-17T23:50:00.005+01:00

SCALPS (US, 1983)

Oh yes! En klar skräpfilmsfavorit. Fred Olen Ray har sprutat ur sig en hel massa skräpfilm, huvudsakligen flåsiga dumheter med mycket tuttar och vapen. Här har vi en udda och skum slasheraktig film helt utan tuttar och vapen, eller en tomahawk finns ju förstås. Och mycket till action är det inte. Ja några väldigt taffliga gorescener finns men i huvudsak puttrar det på väldigt långsamt och filmen kombinerar på ett aldeless utsökt sätt flummig, stel och långsam sjuttiotalsfeeling med mera campy och ostigt åttiotal. Historien är väldigt basic med ett gäng antropolgstudenter som beger sig ut i californiska vildmarken och gräver efter idianskatter, en osalig indianande vaknar till liv och folk blir besatta och skalpar flyger. Thats it. Skådespeleriet är stelopererat och frånvarande, fotot är härligt utfrätt 16mm, ljudspåret är i stor sett hela tiden fyllt av riktigt bra ödesmättad ambient som precis som filmen i helhet befinner nånstans i gränslandet mellan 70- och 80-tal. Jag har inte hört det själv men tydligen ska det finnas ett kommentatorspår på dvd där Fred Olen Ray berättar besviket hur distributören klippte om filmen efter eget huvud. En jävla tur säger jag. För det är just den skumma klippningen tillsammans med det sköna soundtracket, som gör det här till den fantastiska skräpfilm det är. Jag kan tänka mig att varje skräpfilmskonnesör inte skulle hålla med mig om Scalps förträflighet, men hos mig slår den an en sträng djupt i mitt trashälskande hjärta. Jag kan inte hjälpa det, kan inte värja mig. Jag HJÄRTAR Scalps.

Här finns en trailer att avnjuta men den ger inte filmen alls rättvisa.

VIGILANTE (US, 1983)

Stentuff revenge/action av William Lustig (som även gjort viktiga filmer som Maniac och Maniac Cop 1 - 3) med Fred Williamson som ledare för ett medborgargarde som fått nog av polisens handfallenhet inför buset och tar lagen i egna händer. Robert Forster (Alligator, Avalanche, Stunts, Black Hole) är en hederlig medborgare som inte tycker om de där vigilantefasonerna, ända tills hans barn blir mördad och fru skadad av det lokala flåbusegänget. Han joinar gardet och rensar satan. Vi får se många härligt ruffiga miljöbilder från ett slitet åttiotals-Bronx, och höra än fler grovhuggna New York-dialekter, och dessutom ett hårt pumpande soundtrack med primitivsynth av Carpenter-typ. Lysande skräpaction.
Trailer

2010-01-08T19:48:00.004+01:00

DEATH SPA (US, 1987)

Oh my. Bara några dagar efter Aerobicide kollar jag ännu en gymslasher. Den här utspelar sig på ett gym/dansstudio/simhall som är nere med senaste datatekniken och har ett hightechsystem som styr all gymutrustning och annan teknik men datasystemet går bananas och folk börjar dö i olika gymrelaterade otäckheter. Är det datanörden som sköter datasystemet som ligger bakom? Eller är det hans döda syster som en gång ägde gymmet som går igen och ställer till med all oreda? Eller är det både och? Mysterier och frågor hopas. En hel del gore och krystade övernaturligheter bjuds och filmen är nästan lika dum som Aerobicide men inte lika helgjutet underhållande. Om nån har tips på fler gymslashers mottages dessa tacksamt, känner att det här är en subgenre som måste undersökas ordentligt.

ALLIGATOR (US, 1980)

En liten alligatorunge blir nedspolad i toaletten och bosätter sig i Chicagos avloppssystem och efter 12 år är den jättestor och börjar mumsa på människor och polisen börjar jakten. Livet i avloppen blir besvärligt för jättegator så den bestämmer sig för att ta sig upp på markplan och härja runt i kanaler, dammar och swimmingpooler. Klassisk skräckfilm och den mest kända (och välgjorda) i mördarkrokodilgenren. Rafflande cliffhangerslut efter att den tuffe frifräsarsnuten (Robert Forster) löst allting, då man får se en ny liten alligatorunge komma ner i avloppen. See you later alligator.

ALLIGATOR 2 - THE MUTATION (US, 1991)

Och visst blev det en uppföljare. Det tog elva år men då fick vi också en MUTERAD alligator. Nu hjälper inte det tyvärr. Filmen är riktigt usel och tråkig och... tråkig. Det är inte helt överaskande toxic waste som ligger bakom monstermutationen och vi får inte helt överaskande en frifräsarsnut som ska fixa och ställa till rätta. Så mycket till action eller jättekrockis får vi inte däremot. Helt omotiverat stoppas några korta scener med wrestling in dock så det är ju bara att tacka och ta emot. Filmens onding heter Vincent Brown och det roade mig lite för jag kom hela tiden att tänka på Bruno Matteis alias Vincent Dawn, men mycket roligare än så blir det inte.

CROC (US, 2007)

En amerikansk backpacker-dude med nittiotalspage och friskt humör driver nån slags krokodildjurpark i Thailand och får problem med myndigheterna och den lokala maffian. Som tur är dyker en vild jättekrokodil upp och börjar döda folk, så då kan vår backpackerdude take care of bussiness och visa vilken rejäl karl han är. Än mer rejäl är Michael Madsen som spelar enbent stentuff crocjägare. Stendum film, såklart, men krokodilscenerna är kanske de bästa och snyggaste som gjorts i mördarkrokodilsammanhang. Med undantag av några halvstela cgi-effekter så är det jävligt snyggt och bra gjort, ofta är det äkta vara och livs levande krockisar. Också här, precis som i Dark Age, stryker ett litet barn med. När jag tänker efter var det ju det i Alligator också. Hm, kanske mördarkrokodilfilm är genren där man bryter mot skräckfilmstabut att slakta barn.

2010-01-06T14:42:00.006+01:00

AEROBICIDE (us, 1986)

Här har vi dum åttiotalsslasher som är så mycket dum åttiotalsslasher som en dum åttiotalsslasher kan bli. En mördare stryker omkring i sexig solarie- och gymmiljö. Det pumpas syntetisk cheezy-pop och det frossas i långa klipp med gympingtjejer i stora permanentade frisyrer och neonkläder. Fantastiskt trashy campy happy-go-lucky retarded dumfilm. Det räcker ju med titeln för att förstå hur viktig den är.

KILER CROCODILE (italien, 1989)

Fabrizio De Angelis är framförallt känd som producent och ligger i den rollen bakom klassisk italotrash som Zombie Flesh Eaters, Bronx Warrior 1 + 2, New York Ripper, Ratman, New Barbarians, The Beyond och så vidare. Killen kan det här med skräpfilm med andra ord. Som regissör är han skyldig till actionfilmerna Thunder 1, 2 och 3 samt en bunt karatefilmer ingen minns, men också detta härliga mördarkrokodiläventyr. Charmigt dumt djungelraffel med en riktigt uselt gjord jättekrokodil men det skäms man inte för utan ser till att visa den länge och väl i bild. Inget fusk. En grupp hederliga miljökämpar till ungdomar är ute i träskmarkerna och letar bevis för dumpning av radioaktivt avfall. Och bevis hittar de, i form av en JÄTTEMÖRDARKROKODIL! De rättskaffens ungdomarna visar sig nu vara djurrättsaktivister också och vill såklart skydda det här mostret mot onda jägare och lokala myndigheter. Extra plus för fint soundtrack av gamle goe Riz Ortolani som plankar friskt från ledmotivet till Hajen.

DARK AGE (australien, 1987)

That's ay big ol' freakin' killer croc, ey mate. Mustigt mördarcrocdrama från down under där en bamsing till saltvattenskrokodil rensar loss i vildmarksträsk och redan några minuter in i filmen käkar upp ett litet gråtande hjälplöst barn (vilket var en glad överaskning, barn klarar sig i allmänhet på tok för lätt undan i skräckfilm). Myndigheterna och en samling skummisar till tjyvjägare ger sig ut på krokodiljakt men en godhjärtat Steve Irwin-typ får hjälp av en gammal vis aboriginer att fånga krokodilen och flytta den i säkerhet. Ganska habil film som ligger nånstans mittemellan mördardjurskräpfilm och konventionellt drama. Vet inte riktigt vad titeln står för men det pratas en del om att krokodilen härstammar från donosaurietiden så det kanske har nåt med det att göra.

DINOCROC (us, 2004)

Jaha ja, ännu en idiotisk dinosaurfilm från Roger Corman. Men inte vilken dino som helst utan en dinocroc, vilket ju är en himla tur för då kan filmen vara med här i krockospecialen. Krockisen är en hyffsat snygg dataanimerad blandning av jättekrokodil och urtidsödla, en dinocroc med andra ord. Det är onda vetenskapsmän, såklart, som odlat fram den med sina onda dna-experiment och håller den fången och matar den med stulna och bortsprungna hundar, men när den rymmer och börjar tugga i sig människor blir det till att ge sig ut på dinocroc-jakt. Den manliga huvudrollen beter sig som en dement byfåne och man hoppas varje sekund att dinocroc ska komma och slakta honom, men det får man ju bara drömma om såklart. Dum idiotfilm som ändå lyckas engagera på nåt vis. Nu är det bara till att längta efter samme regissörs precis färska DINOSHARK.

Jag har sett en del fler mördarkrokodilfilm än dessa på senaste tiden, kommer skriva nåt om dem med framöver. Har även sett några mördarbi-filmer. Ja jag har faktiskt snöat in på mördardjurfilm överhuvudtaget. You have been warned!

2010-01-02T16:55:00.007+01:00

EARTHBOUND (us, 1981)

Barn-scifi-komedi om en familj aliens i mysdräkter i ljusblå velour och deras grönhåriga schimpans som tvingas nödlanda på jorden och blir jagade av nationalgardet och NASA men som tur är behärskar rymdlingarna både telepati och telekinesi så de kan försvara sig på allsköns tokroligt vis.

DEATHSPORT (us, 1978)

Succén med DEATH RACE 2000 följde Roger Corman upp med att producera ännu en dödssport-science fiction, denna gång i den något mer avlägsna framtiden år 3000. Och livet i denna postapokalyptiska framtid är ingen barnlek, till exempel är den stora ökenlika vildmarken full av gäng med kannibalmutanter. David Carradine är en barbar med höftskynke och pälsslängkappa som tillfångatas och tvingas tävla på liv och död i det stora folknöjet gladiatorspel med dödsmördarmotorcykel. Underbara miljöer, kostymer och scenografi, massor av explosioner och lasereffekter och ett härligt soundtrack med dissonant flumambient och syntetisk riddarfunk. Slunga in lite omotiverat naket och en del romantik så har du ett härligt skräpfilmsäventyr som är en klar favorit hos mig.

ORGASMO ESOTICO (italien, 1982)

Sinnesjuk porr/skräckfilm (porror skulle man kunna kalla det) av snukhummern Joe D'amato. Jag fattade ingenting av handlingen och det berodde nog till väldigt liten del på att kopian jag såg var tyskdubbad. Till tonerna av vettlös artrockfusionmuzak bjuds en röra av sunkigt knull, mord och ful discodans. En zombie dyker också upp och vill vara med i sänghalmen. Ja herre gud.

CARNOSAUR (us, 1993)

Roger Corman slår till igen, denna gång med en Jurassic Park-ripoff. Som vanligt var han snabb att hoppa på senaste pengatåget, denna gång så jävla snabb att filmen faktiskt kom ut några veckor innan Jurassic Park. Bra jobbat! Nån familjefilm är det inte, istället är det överraskande mycket splatter och genomgående ganska mörk och ond stämning. Så mycket dinosaur för pengarna blir det dock inte. Nu somnade jag iofs sista halvtimmen men jag har på känn att den halvtimmen fortsatte precis som de två tidigare, det vill säga en himla massa onda vetenskapsmän som gnuggar händerna över sina dna-provrör och däremellan inslungat korta klipp på en stiff dinousarie som tuggar i sig av dumma ungdomars armar, ben och tarmar.

2009-12-30T23:48:00.004+01:00

BLACK DEVIL DOLL FROM HELL(us, 1984)

"This movie would make a porn shop owner/rapist wanna hide the movie behind the counter for fear that he would be judged negatively as a person."
- The Cinema Snob -

Tio minuter långa oerhört långsamma och tattiga förtexter med musik som låter som Butthole Surfers på sitt sömnigaste humör och resten av filmen har ett soundtrack bestående enbart av distat autokomp från nån billig casiosynt, förutom när det är meningen att det ska vara läskigt då har man lagt på några sinustoner så extremt högt mixat att allt annat ljud inklusive dialogen bubblar nånstans i bakgrunden. Jag älskar skräpfilm men ibland blir det helt enkelt för mycket av det goda. Fullständigt retarded från början till slut och jag hittar inte ens ord att beskriva hur dum och dålig filmen är. Tur då att Brad Jones The Cinema Snob har en hel del att säga om filmen och dessutom den goda smaken att visa klipp HÄR. Enjoy!

MAYA (italien, 1989)

Djungelraffel med indianmagi, ritualmord, onda andar och Baywatch-hunken Peter Phelps som går runt och är manlig och hårdhänt. Och så lite lasereffekter på det. Man tackar.

DESTROYER (us, 1988)

Anthony Perkins är regissör för en kvinnofängelsefilm som spelas in på ett gammalt övergivet fängelse. Dessvärre smyger anabolaondingen THE DESTROYER som blev slarvigt avrättad omkring i kulliserna och ställer till med nidingsdåd. Destroyer är svag för stora manliga maskiner så det blir lite spektakulär ond bråd död. Det bästa med filmen är dock omslaget, men det har man ju varit med om förr, om man säger.

2009-12-28T12:16:00.009+01:00

HAWK THE SLAYER (uk, 1980)

Knastertorr matiné-fantasy som utspelar sig i en tråkig granskog. Hawk (filmhistoriens mest okarismatiska och uttryckslösa hjälte) ska slåss mot sin onde bror Voltan (Jack Palance) och har till sin hjälp en dvärg (en helt vanlig snubbe som är typ 160 cm), en jätte (en helt vanlig snubbe som är typ 195 cm), en riddartyp med ett automatarmborst, och en alv (som ser ut som en vulcan och verkar seriöst autistisk). Detta härliga svänggäng ger sig ut i den tråkiga granskogen till tonerna av rymddisco och lasereffekter för att försvara ett nunnekloster mot Voltan. Jag är orimligt svag för såna här matinéäventyr och den här var helt okej om än kanske inte i klass med samme regissörs PRISONERS OF THE LOST UNIVERSE som jag skrivit om tidigare här.

PROJECT GRIZZLY (kanada, 1996)

Dokumentär om en kanadensisk Zeb Macahan-typ som efter att ha blivit attackerad av en grizzlybjörn blir besatt av tanken att tillverka den ultimata skyddsdräkten mot grizzlys. Av någon outgrundlig anledning får han med sig sina redneckkompisar på detta uppdrag och under många års tid arbetar de med dräkten och genomför "tester" som går ut på att utsätta Zeb och hans dräkt för extrem påfrestning genom att: kasta ut honom för ett stup, banka på honom med baseballslagträn, köra på honom med truck, kasta trädstammar mot honom. När de till slut ger sig ut i vildmarken för det slutliga ultimata testet med en levande vild grizzly floppar allt. Mycket underhållande och intressant porträtt av en besatt vildmarksman som påminner på flera sätt om Herzogs Grizzly Man, fast inverterat för den här grizzlymannen är livrädd för björnjävlarna.

DAGON (spanien, 2001)

H.P. Lovecrafts universum och mytologi är ju som gjord för att bli lysande bra skräckfilm och ändå har varje (med undantag av 2001 års experimentella kortfilm/stumfilm Call Of Cthulhu) försök slutat i katastrof. Dagon är väl ett av de bättre försök jag sett och ändå är det så fel. Lovecrafts fantastiska skräcklitteratur handlar om krypande, hallucinatorisk fasa. Det handlar om det okända, det främmande, det som inte går att namnge, det som är helt bortanför våra referensramar, det som får verkligheten att vränga sig själv ut och in och sätta tillvaron i nytt ljus. Det handlar om livet helt enkelt, att vi föds varje morgon och dör varje kväll, att vi ständigt är nyfödda barn och främlingar inför verklighetens mysterium och till och med oss själva. Det handlar alltså INTE om att radda upp slemmiga monster. Såklart har monstren en mycket viktig roll i Lovecrafts mythos, men man kanske kan säga att skuggan de kastar är viktigare än deras själva kropp. Typ. Nåväl, för mig är det ett mysterium att detta inte skildrats på film, då det vore otroligt tacksamt att leka med och vrida och vända på dessa existentiella frågor i en skräckfilmskontext. En lagom balans av kletiga klibbiga monster och existentiell ångest och hallucinatorisk verklighet/icke-verklighet - det låter som ett jobb för Cronenberg.

NECRONOMICON (fra/us, 1993)

Ja som sagt.

THE ULTIMATE MISSION (nordkorea/italien, 1988)

Italienske Fernando Baldi gör en kommunistisk flåsaction i Nordkorea med Kim Il-sungs goda minne. För bra för att vara sant, var det första jag tänkte. Och ja det var det ju. Så mycket kommunistiskt blir det inte men bara vetskapen att denna dumaction är inspelat i annars så slutna nordkorea kittlar ju. Annars skiljer sig inte filmen så väldigt mycket från annan extremdålig italiensk action från sent åttiotal, förutom att biljakterna sker med konstigt stora tunga lyxbilar, jag antar att de enda bilar som gick att tillgå var sånna som användes i partitoppens parader. Tråkig rulle som jag blev tvungen att spola mig igenom, så kanske missade jag nåt subtilt kommunistiskt budskap bakom testosteronflås, explosioner och automatvapenstrider.

2009-12-25T15:05:00.004+01:00

CHRISTMAS EVIL (US, 1980)

En liten pojke råkar få se när hans mamma sexar till det med tomten och det sätter såklart sina spår så långt senare som vuxen tycker han det känns rimligt att sova i tomtedräkt, ha ett hem fullt av julprydnader och jobba på leksaksfabrik, samt på fritiden spionera på grannskapet och föra bok över vilka han anser vara goda respektive onda. Stämningen i filmen är knasigt psyko och skitig och påminner på nåt vis rätt mycket om de klassiska übersmutsiga hardcore-roughies "Forced Entry" och "Water Power" (minus hardcore-sleazet) och soundtracket gör sitt till - en blandning av primitiv lowercase-noise, julsånger, skräckambient och loungejazz. Tomte-mannen går djupare och djupare in i psykos för att slutligen på julafton gå helt bananas och göra en Karl Bertil Jonsson med våldstwist där han inte bara ger snälla barn klappar utan slaktar alla stygga barn och vuxna.

DETONATION! VIOLENT GAMES (japan, 1976)

Japansk West Side Story-adaption om två rivaliserande motorcykelgäng, Black Cats i svarta läderoveraller och Red Chilis i röda täckjackor, som åker runt och ställer till med elände och brister ut i omotiverade discodansnummer.

THE DEVIL'S TRIANGLE (us, 1974)

Krum och torr dokumentär om bermudatriangeln med Vincent Price som speaker och soundtrack av King Crimson, det kan väl inte bli fel. Nja, rätt tråkigt kan det bli dessvärre. Men likväl en VIKTIG film. Det förstår ju alla.

2009-12-12T17:48:00.004+01:00

THE NIGHT OF THE WEREWOLF (1981)

Den spanske nallebjörnen Paul Naschy gick bort för ett tag sen och jag tänkte köra naschyspecial men det blir nog som det brukar - inget med det. Den här filmen såg jag av en slump bara nån dag innan El Hombre-Lobo trillade av pinn, och det är en fin rackare. Första Daninsky.filmen som Naschy själv regisserade, tror jag, och vilken debut. Klockrent varulvs-satanist-gotik-mys från början till slut. Filmen öppnar med att Waldemar Daninsky och Elizabeth Bathory blir dömda till döden för sina brister och onda gärningar, varulveri och bloddrickeri. Den som tror att de kommer nöja sig med det och snällt ligga kvar i sina kistor trodde fel. Det blir en himla massa varulveri och vampyreri och gotisk skräck av gammalt klassisk spanskt snitt, fast härligt uppdaterat till stifft åttiotal. Naschy lullar runt i en mystisk åttiotalistisk medeltidskostym och är ledsen och orolig som vanligt, och med honom själv i regissörsstolen riktigt frossar han i långa varulvsförvandlingssekvenser där han freakar loss i yvigt överspel av nästan stumfilms-klass. Underbart! Titellåten på soundtracket är sjukt bra och låter som nåt av de bästa från italiensk snutfilm från sjuttiotalet.

ICED (1988)

Slalom-slasher med en mördare i ashippa slalomkläder och skidglasögon som slaktar ett funky fresh ungdomsgäng i afterski-miljö. Den här filmen är extremt stendum även jämfört med annan åttiotals-slasher. Vilket är en bedrift att respektera.

OFF THE GRID - LIFE ON THE MESA (2007)

Dokumentär om ett laglöst samhälle med några hundra invånare mitt ute i ingenstans i New Mexicos öken. Här bor en blandning av övervintrade hippies, krigsveteraner, redneck low lifes, ungdomar på rymmen och andra misfits, med det gemensamt att de vill vara ifred med sina vapen och sitt gräs. Bra film.

THE CRUISE (1998)

En av de finaste och bästa dokumentärer jag sett. Ett porträtt på Tim "Speed" Levitch som jobbar som guide på en turistbuss i Manhattan, New York. Levitch är en fullständigt unik och obeskrivlig människa som väl om man ändå ska försöka enklast beskrivs som en autistisk manodepressiv Woody Allen med filosofiskt djup. Se trailer här.

2009-11-30T18:59:00.005+01:00

Himla fattigt uppdaterande här minsann. Dels har jag varit osugen trött och höstseg, dels har jag inte sett så mycket viktig film. Mest har det blivit ny modern horror och jag peppar inte riktigt loss och känner att jag måste skriva om skiten efter jag sett den. Men samtidigt vet jag ju att ni verklighetens folk kräver att få läsa så jag gör en ansträngning nu.

SHYNESS MACHINE GIRL (2009)
Kortfilms-spinoff på Machine Girl. Machine Girl i sig var rätt knäpp film men här har de gått totalbananas och med typ samma koncept smockat ihop tjugo minuter japansk sleaze-buskis. En skolflickelolita får ett maskingevär inmonterat i stjärten och skjuter specialammunition som exploderar i kroppen på offren när de blir upphetsade. Så först måste hon lyfta på kjolen för att sljuta fulingarna, sen lyfta på kjolen för att hetsa dem så de dör. Tyvärr för maskinflickan eftersom hon är så blyg att hon hela tiden skriker "åh jag skäms åh vad piiiinsamt!". Idiot-skrikig japansk tokbuskis med lolita-turbon i hela tiden. Ganska outhärdligt helt enkelt. Tur nog håller det bara på i tjugo minuter innan filmen tar slut.

DIAL M FOR MURDER (1954)
En av Hitchcocks bästa enligt mig. Härlig kriminalhistoria som utspelar sig helt och hållet i ett enda rum (och på så sätt påminner mycket om en annan hitchcock-favorit "The Rope"). Avskalat, torrt och jolly good.

LATE AUGUST AT HOTEL OZONE (1967)

Tjeckoslovakisk postapokalyps som är extremt avskalad på dialog och handling. Det är en sådär 20-30 år efter kärnvapenkatastrofen och vi får följa ett gäng kvinnor som rider runt på sin dagliga jakt efter konserver och annan mat, samt med det mer långsiktiga målet att hitta en man att föröka sig med. Inte någon direkt handling, det bara puttrar på, men ändå en mycket fängslande film, mycket tack vare det väldigt fina fotot och fantastiska miljöer med vildmark, ruinstäder och övergivna kyrkor. Den starka närvaron i spelet bidrar också till att jag sugs in. Tydligen lär i stort sett hela ensemblen varit amatörer som aldrig skådespelat före eller efter detta vilket betyder att regissören Jan Schmidt gjort ett mycket bra jobb för skådespelet är grymt. Skönt också är att det här amazongänget är en samling rekoderliga fruntimmer som på riktigt vet att brottas, hantera ett gevär, slakta en ko och strypa en orm. Inga våp med andra ord. Det här är en mörk dystopisk historia som undersöker vad som händer med människan om man tar bort civilisationen i och kring henne. Vad blir kvar mer än en ganska avancerad apa?

Filmen har beskrivits som "om Tarkovskij gjorde Mad Max" och visst jag förstår hur man tänker då, men vi vet ju redan hur en Tarkovskij-mad max skulle se ut, som Stalker.

LOS BASTARDOS (2008)
Det enda jag visste om filmen var att Jazkammer är med på soundtracket, och jag tyckte det räckte för att kolla in den. Och det var värt. Snortungt drama om två mycket vilsna och olyckliga mexikanska invandrare och svartarbetare i LA, samt en mycket vilsen och olycklig amerikansk kvinna, och hur deras vägar möts på ett ytterst katastrofalt vis. Det påminner på flera sätt om Hanekes tidigare filmer. Det är tungt som fan och allt går lite för långsamt för att man egentligen ska orka med det, men där finns hela tiden en underliggande dramatik som trycker och pockar och tvingar en att fortsätta följa med, och hoppas, fast man förstår att det bara kan gå åt helvete. Kameran registrerar kallt och alla klipp hänger kvar lite för länge. En slags enerverande realism som skruvar sig och drar iväg så långt att det blir surrealistiskt. Mycket bra!

OPERA (1987)
Hade för mig att den här var riktigt bra, men det var den ju inte. Extremt dum 80tals-metal i soundtracket (bandet heter för övrigt Steel Grave). En del snyggt foto och magnifika åkningar, men mycket mer blir det inte. Jo några magnifika dödsscener såklart, men inget man ringer snuten för direkt.

MARTYRS (2008)
90-talet var japan och korea framtidshoppet för horror, men efter två tre filmer med krumma stelopererade småtjejer med håret hängande i ansiktet tröttnade de flesta konnessörer och redo i startblocken stod sydeuropeerna och bara manglade ut extremhorror. Det är i Spanien och Frankrike det har hänt saker under 00-talet. Jag har på sista tiden återvänt till flera av dessa filmer och även bekantat mig med några nya. Martyrs är en fransk ond liten rackare till film som på ett intressant vis kombinerar de senaste årens populära tortyr-skräck med mera klassisk horror och arthouse-drama och faktiskt en liten dos scifi. Den påminner på flera sätt om den mer kända Haute Tension (2003) men skruvar till det hela ytterligare. Egentligen försöker den vara lite för smart för sitt eget bästa och lyckas inte hänga med på sina egna svängar men jag kan inte låta bli att imponeras av den ändå. Fast ska man bara se en av skräckfilmerna i den så kallade "new french extremism" så tycker jag nog Inside är mera given. Orkar bara inte skriva nåt om den, googla för fan.

2009-11-02T17:41:00.003+01:00

THE HOUSE OF THE DEVIL (2009)

"Talk on the phone. Finish your homework. Watch T.V. DIE!"

Lysande tagline till denna åttiotalsnostalgiskräck. Överhuvdtaget har de lyckats otroligt bra att fånga alla detaljer från åttiotalsskräcken, inte bara i tagline, titel och affish, utan även själva filmen är så sjuuuukt mycket åttitalshorror att jag dör en smula. Handlingen utspelar sig nån gång tidigt åttital och en ung tjej ska vara barnvakt hos ett GANSKA skumt par i ett GANSKA skumt hus mitt ute i obygden och det blir lite satansriter och ondska av klassiskt åttiotalstyp. Även kamera- och klipparbete prickar känslan totalt med sin lite ruffigt tafflighet och en smula för långsamt tempo, vissa bilder hänger liksom kvar för länge, precis som på den gamla goda tiden alltså. Soundtracket är perfekt också. Ja allt är lite för perfekt gjort. Ungefär som när Hammerfall spelar sin retrohårdrock och resultatet blir som man nostalgiskt minns åttiotalet, när man sen sätter på Accept är allt lite sunkigare, lite långsammare, lite otajtare, lite mindre hårt.
Sen är huvudrollstjejen helt felcastad, en så smal modelltjej skulle aldrig funnits med i en åttiotalsskräckis, det var äppelkinder, kurvor och former som gällde. Hursomhelst ett helt okej nostalgikalas, en kul petitess.

2009-10-28T20:59:00.011+01:00

I vanlig ordning glömmer jag bort att jag har en filmblogg och i nästan lika vanlig ordning kommer jag helt plötsligt ihåg den.

ALICE IN WONDERLAND - A MUSICAL PORNO (1976)

Fick för ett tag sen för mig att jag skulle se så många versioner av Alice i underlandet som möjligt och samlade på mig en sådär tjugo olika tolkningar, men som vanligt med bra idéer och ambitiösa projekt blev det hela liksom kvar i startgroparna. Nu tog jag i alla fall mod till mig och såg den av filmerna som lockat mig mest, jag menar en gladporr-musikal-tolkning av Alice. WTF upphöjt till hundra! Att ta en historia som redan har lolitavarning och göra porr av den det är sånt som gick för sig på sjuttiotalet, och kanske knappt då. Dansk produktion, kunde man ju tänka sig att det här är men det är faktiskt en amerikansk film. Två versioner gjordes, en softcore och en lite mera grafisk hårdvåffla, versionen jag såg är den senare. Vad bjuds vi på då? Jo en ganska fri tolkning av orginalhistorien med fullständigt omotiverade, tillika taffligt framförda sång- och dansnummer inkastade och så dessutom fullständigt omotiverade, tillika taffligt framförda knullscener. Det hela ihoprört till en jobbigt munter och halvpsykedelisk gladporrssoppa som jag inte rekommenderar någon vid sunda vätskor att lida sig igenom. Å andra sidan kanske du är precis som jag och känner i djupet av din förkrympta själ redan första gången du ser titeln att det här bara MÅSTE jag se.

S&MAN (2006)

Dokumentär/mockumentär om de senare årens trend inom lågbudgethorror, att typ rakt upp och ner utan störande handling eller krusiduller filma iscensatta övergrepp och mord med så mycket ondska, blod och äckel som möjligt. Ett intressant grepp med filmen är att det dels är en dokumentär med intervjuer och bilder från riktiga filmer (som den i genren kanske mest kända August Underground-serien) och forskare som uttalar sig och ger en bakgrund till fenomenet, men också en mockumentär finns inbyggd i det hela. Kan inte säga för mycket om mocku-spåret utan att det blir spoiler av det. Det hela är jävligt bra gjort med mycket svart humor och är klart sevärt. Regissören J T Petty ligger för övrigt även bakom den fantastiska och udda artyskräckisen Soft For Digging.

DIRTY DIARIES (2009)

Den omdebaterade samlingen med feministisk porr som fick ekonomiskt stöd från Filminstitutet. Jag hade svårt att hitta det feministiska i det hela måste jag säga, jag skulle väl snarare möjligen kalla det queerporr eller artyporr eller så. Rent estetiskt blir resultatet dock inte mer spännande än att det känns som typ vanlig amatörporr med hög artynivå. Serieförfattaren Alan Moore har uttalat sig angående att göra kvalitativa pornografiska serier om problemet "hjärna/kön". Typ att om det blir för bra kvalitet/arty-mässigt går för mycket blod till hjärnan och könet får liksom inte sitt, och vice versa. Den här samlingen kortfilmer illustrerar det ganska bra tycker jag, de filmerna som höll hög konstnärlig kvalitet och där jag (med viss ansträngning) kunde finna nåt slags feministiskt/politiskt perspektiv hade helt enkelt för låg runkabilitet för att jag skulle vilja klassa dem som porr, medan de filmer som var mer explicit pornografiska som sagt inte skiljde sig särskilt mycket från vanlig amatörporr. Bra initiativ dock, även om jag inte fattar varför de skulle besudla det hela med smutsiga filminstitutspengar.

2009-08-15T16:04:00.019+02:00

Häpp! Var ett tag sen jag skrev nu så jag tänkte hyvla av några viktiga filmer som setts. Jag är febrig och jävlig så räkna inte med fokus eller utförliga djupdykningar (öh... som vanligt alltså).

ZOLTAN THE HOUND OF DRACULA (us, -78)

En rysk soldat hamnar av misstag i en krypta där Dracula och hans vampyrhund Zoltan ligger pålade, döda och begravda. Dumt nog så öppnar han Zoltans kista och tycker det verkar lämpligt att ta bort den där pålen som sitter i hjärttrakten. Zoltan är doberman med dåligt morgonhumör och rensar loss, och väcker husse och hans medhjälpare halvvampyren Veidt Schmidt. Zoltan och Veidt Schmidt beger sig till USA för att leta reda på en Draculasläkting och passar på att döda lite barn och hundvalpar på vägen. Ganska tråkig film som antagligen är jävligt läskig för hundrädda.

VASE DE NOCES (belgien, -74)

Den här filmen går också under den smått spekulativa titeln The Pig Fucking Movie och ja det samanfattar ganska bra vad det handlar om. Fast ändå inte. Det här är en arty, extremt långsam och mycket skum film om en ung bonde som blir förälskad i sin sugga och makes lotta love med henne och de får muterade kultingar. De här kultingarna vill inte veta av pappa utan föredrar mamma gris så då blir bonden ledsen och arg och hänger kultingarna, vilket leder till att mamma gris tar livet av sig själv. That's it. Fast med ett berättartempo som tillhör ett av de långsammare man sett. Stämningen är jävligt skitig och obehaglig och den gnutta svarta humor som stoppas in ibland orkar man inte ens sätta i halsen.

PUMPING IRON (us, -77)

En gammal favorit som alltid funkar. Dokumentär om förberedelserna inför Mr. Olympic 1975 där den stöddige regerande mästaren Arnold Schwarzenegger ska försvara sin titel mot den blyge, tafatte och gravt hörselskadade uppkomlingen Lou "The Hulk" Ferrigno. Fascinerande och fin film.

KILLING ROOM (us, -09)

En helt okej thriller som var lite som en mix av The Cube, Lost och Saw. Fast sämre.

THE LAST HOUSE ON THE LEFT (us, -09)

Remake på Wes Cravens klassiska terrorfilm som var remake på Bergmans "Jungfrukällan". Om man tar den här filmen för vad den är så var den faktiskt rätt okej. Riktigt läskig emellanåt och en habilt berättad historia med driv. Men har man inte sett de två föregångarna kan man gott göra det några gånger istället.

EQUINOX (us, -70)

Monster mash galore. Den här klassiska monster-b-filmen är märkligt nog släppt av Criterion. Under några år på mitten av sextiotalet lekte några stopmotion-älskande kompisar med minimal budget fram grunderna till Equinox. Filmen samlade damm till 1970 då en producent tog sig an den och såg till att det filmades lite kompleterande scener och klipptes om och resultatet är en märklig och extremt charmig film med billiga men kreativa stopmotionanimationer, ruffig 16mm-kvalitet och en skådespelarensemble som inte vet ett jota om skådespel. Själva historien är starkt färgad av H. P. Lovecraft men är mer campy än mörk och mystisk.

DEVIL STORY (frankrike, - 85)

Så jävla dum film att jag blir lite rädd. Oklart om det är ett försök till parodi på kalkonfilm eller om den är äkta vara, jag lutar åt det senare men är osäker. Affishen är dock smashing!

Ja nåt sånt. Det var vad jag kom ihåg såhär just nu i alla fall. Mjau.

2009-07-26T18:26:00.004+02:00

LAND OF THE MINOTAUR (1976)

En grekisk "Wickerman" med en paganistisk minotaurdyrkande sekt som gillar att bjuda sin minotaurstaty som sprutar eld ur näsborrarna på människooffer samt att gå runt på natten i svarta kåpor och vara obehagligt mystiska. Den alltid lika stabile Donald Pleasence är en hyvens präst och exorcist och Peter Cushing den onde Baron Corofax. Det blir en slags härligt muterad Hammer-stämning och Brian Eno står för soundtracket som är klart habil drone-noise som dessvärre används lite för sällan och lite för lågt mixat. Min enda tidigare erfarenhet av grekisk horror (vad jag kommer på i alla fall) är Island of Death och jämfört med den slaktfesten har vi här ett riktigt mysigt matinéäventyr, som jag gillar skarpt.

THE DOUBLE (1970)

Filmen börjar med att huvudpersonen Frank blir skjuten, sen följer en serie flashbacks som visar händelsekedjan fram till nedskjutningen. Frank och hans flickvän Eva (Ewa Aulin) är på semester i Marocko och Eva blir betuttad i en surferdude som går omkring och är mystisk, så då passar Frank på att rulla runt med Evas mamma som dyker upp. Och så håller det på men mitt bland relationsproblemen blir det också mord och ett giallodrama rullas upp. En långsam, actionlös och egentligen rätt ospännande giallo som ändå fångar intresset, inte minst för flera flummigt arty drömlika scener. Regissören Romolo Guerrieri är lite av en doldis men en klart intressant fågel, med ett bagage av härliga crimefilmer som "Young, violent and dangerous" och "City under siege" och giallon "Sweet body of Deborah" och postapokalypsen "Final executioner". Kalenderbitare och skräpfilmskonnesörer kan dessutom glädjas över att han är farbror till skräpmästaren Enzo G. Castellari. Viktigt.

THE NIGHT KILLER (1990)

Den alltid lika klantige Bruno Mattei-adepten Claudio Fragasso ligger bakom denna nästan otäckt dum-dåliga giallo/slasher/horror. Det bästa med filmen är att mördaren maskerar sig med väldigt ful monstermask och monsterhänder, och inte ens det är särskilt bra om man tänker efter.

2009-07-23T05:48:00.007+02:00

I DRINK YOUR BLOOD (1970)

Heltokig grindhouse-klassiker av David E. Durston, som senare skulle göra de sjukt obskyra gaysploitationfilmerna ”Boynapped” och ”Manhole”(så jävla bra bra titlar!) som verkar grymt svåra att hitta, om de ens går att hitta. Alltså får man nöja sig med I Drink Your Blood men det är inte fy tusan det heller vill jag lova. Ett ondskefullt satanisthippiegäng åker runt i en folkabuss och är allmänt onda och sataniska, när bilen går sönder bestämmer de sig för att terrorisera närmsta bonnhåla där de våldför sig på en ung tjej och misshandlar och drogar hennes farfar med LSD. Flickans tioåriga lillebror lackar och han vet att iscensätta en rejäl hämnd – han skjuter en rabiessmittad hund och bakar paj på hundens blod som han sen ger hippiesarna som får rabies, och till tonerna av hysterisk primitiv filtersvepsynt brakar vansinnet loss och en sjutusan till fradgatuggande våldsorgie kan starta. En härlig och viktig film med en härlig och viktig trailer här.

LO MAAU aka THE CAT aka DON'T STROKE THE PUSS (1992)

Författaren Wisely får besök av katten The General från yttre rymden som är jagad av universums argaste monster Star Killer som inte gör annat än ställer till med ondska och elände. Från regissören som gjorde hongkongsplatter-klassikern Story of Ricky dyker ett år senare denna superknasiga film upp och helt ogenerat mixar sci-fi, martial art, splatter och fantasy (ja lite som Story of Ricky om jag minns den rätt). En av filmens höjdpunkter är en sväva i luften kung fu-strid mellan katten och en hund men här finns också gott om ostiga laserstrålareffekter och det gör ju oss alla glada. Ja det är plattan i mattan och full fart mest hela tiden i denna svårt knäppa film som inte liknar mycket annat.

2009-07-21T17:08:00.008+02:00

SWAMP OF THE RAVENS (1974)

Drive in-trash från Eucuador om en galen vetenskapsman som experimenterar med att väcka de döda, vilket inte går så bra som han önskar så han får se till att dumpa kroppar på löpande band i ett träsk där inte korpar (som titeln vill påstå) men gamar får snaska loss på dem, fast de usla gamarna är illojala och sprider omkring likdelar som väcker polisens intresse och vår vetenskapsman får polisen i hälarna. Det bjuds på en del spektakulära obduktionsscener och kärlek mellan vetenskapsman och död kropp men inget kan riktigt ruska liv i denna rätt sega film som står still mest hela tiden och trampar träskvatten. Soundtracket är oväntat knäppt och blandar friskt mellan psychrock, primitiv synth och skev muzak med falsksång och märkliga textrader som “Oh I wish you were dead, my own robot”.

NIGHT OF THE SKULL aka NIGHT OF THE ASSASSINS (1973)

Spansk gotisk horror av Jess Franco, baserad på Edgar Allen Poes “The Cat and Canary” och Franco är riktigt städad och skärpt och lyckas hålla ihop historien hela vägen, överraskande fritt från sleaze, knas och förvirring. En mördare med dödskallemask smyger omkring på det gamla slottet och plockar folk på fantasifullt utstuderat sadistiska vis. Det blir ett klassiskt alla-samlas-i-salongen-och-testamente-läses-upp-drama och alla är skumma och misstänkta och det blir gialloesque gothdeckare som funkar riktigt bra. Trevligt.

SPIDER LABYRINTH (1988)

En lite bortglömd italiensk rysare som är värd att plockas fram i ljuset. Det är inte lysande och fantastiskt, men helt okej film som bygger upp en mystiskt otäck stämning som funkar skitbra och vi får en skräckis i gränslandet mellan gotisk horror, giallo, monsterfilm och thriller. De usla specialeffekterna drar ner filmen rejält men lyckas ändå inte döda den fina skräckstämning som är filmens behållning.

EL VIOLADOR INFERNAL (1988)

Mexikansk ondska utan pardon! Den onde fulingen Carlos är dömd till döden och skickas i elektriska stolen men får i dödsögonblicket besök av någon slags helvetesdrottning/demon som väcker upp honom igen och lovar honom ett liv i lyx och överflöd om han i gengäld lovar att våldta och mörda alla han kommer åt och sedan rista in 666 i deras kroppar. Carlos lovar och börjar leva livets glada dagar som El Violador (The Rapist) och kör dekadent lyxlir med pengaöverflöd, lyxbil och ohämmat mycket heroin, kokain och hasch och ett och annat besök på manikyrsalong. Detta varvar han som utlovat med att våldta och mörda och rista in 666 på så många män och kvinnor han kommer åt, och ibland slår han till med att skjuta laserstrålar från ögonen (många billiga lasereffekter har man sett men de här slår billighetsrekord). Allt är taffligt och fult, den ständigt puttrande musiken i filmen låter som nåt från en femtiotals-scifi, skådespelet är stelopererat frånvarande och allt är obehagligt kallt i denna sadistisk-misantropiska film som är svår att inte tycka om för sin dumma hejdlöshet.

2009-07-17T14:01:00.020+02:00

TICKS

En bekant berättade att hon fått borrelia efter att blivit fästingbiten så jag kom att tänka på den här creature feature-rullen och tänkte att jag borde se den. Det borde jag egentligen inte visade det sig. En tråkig standardskräckis med ett gäng problemungdomar som ska ut i skogen och lära sig veta hut. Olyckligtvis finns det i skogen en redneckhippie som odlar gräs och utvecklat ett supergödningsmedel som har den bieffekten att det får fästingar att mutera och bli jättestora, jättesnabba och jättehungriga. Resultat: jätteordinär horror.

PIECES

Spansk supertrash regisserad av tokskallen Juan Piquer Simón (Supersonic Man, Satan's Blood, Extraterrestial Visitors) och skriven av tokskallarna Joe D'Amato och Dick Randall, det måste väl bli supertokskallefilm det? Svar ja. Fantastiskt bra och effektiv skräpfilm med giallofeeling och mycket gore och slafs, dessutom fina taglines: "You don't have to go to Texas to for a chainsaw massacre" och "It's exactly what you think it is".

ZEDER

Mycket fin film av Pupi Avati med soundtrack av Riz Ortolani. Ett snygg, poetisk och ganska långsamt spökmysterium med skön atmosfär.

PENSIONE PAURA

Precis som Zeder har vi här en snygg, poetisk och ganska långsam film med mycket atmosfär. Ett habilt giallodrama som inte sparar in på tokerier och sleaze heller.

L'ARMA, L'ORA, IL MOVENTE (1973)

Rätt okej standardgiallo som gör vad den ska. Första och enda filmen av regissören Francesco Mazzei.

CRAZY DESIRES OF A MURDERER

Ett gäng skumma jetsetare hänger på ett gotiskt slott med en störd ung man inlåst i källaren där han pysslar med att balsamera djur. Det kan väl aldrig sluta väl? Nix, det sker mord och blir till att leta mördare och motiv. Ganska lam film men inte utan underhållningsvärde och en hel del grovhångel till hammondmuzak.

2009-07-14T00:26:00.007+02:00

ELECTRONIC LABYRINTH THX 1138 4EB

George Lucas studentfilm som är en klart ruffigare och mycket flummigare förövning till långfilmen THX1138. Här har han med mycket enkla medel skapat samma plats och stämning som senare skulle slipas fram ytterligare i långfilmen. Såhär arty och experimentell skulle Lucas aldrig mer bli. Tyvärr.

GUY MADDIN - WAITING FOR TWILIGHT

Dokumentär om den mycket egensinnige kanadensiske regissören Guy Maddin, som under en lång tid utvecklat en helt personlig filmstil som hämtar mycket från klassisk stumfilm. Det är rätt svårt att beskriva hans filmkonst men den är extremt visuell och drömlik (se bilden på båten här ovanför och få ett hum om vad han pysslar med) och hans person verkar inte heller helt lättfångad. Här får man följa honom under arbetet med filmen Twilight of the Ice Nymphs, som är hans första "större" inspelning med "riktiga" skådespelare och Guy är ständigt neurotisk och ångestfylld och fullständigt övertygad om att det är hans sista film någonsin. Detta varvas med svart humoristiska anekdoter från hans misfits-vänner, samt klipp från hans filmer. Sevärt.

SWAMP THING

Härligt matinéäventyr från 1982 av Wes Craven. Det blir mycket träsk för pengarna och som grädde på semlan allas vår favorit-terrorman David Hess (Last house on the left, House on the edge of the park, Hitchhike) som i vanlig ordning är i fin terrorform, här som ledare för en bunt onda legoknektar som flåsar runt i träsket och ställer till med rackartyg och terror. Mycket trevlig film!

BARBARIAN QUEEN 2

Mera matinéäventyr, med en bunt amazonkrigare med permanentade åttiotalsfrisyrer, som springer runt i en tallskog och slåss för det godas sak. Kunde varit trevligt men tyvärr blir det varken särskilt kul eller sevärt. Klockar in på strax över en timme och jag somnade två tre gånger.

2009-07-09T19:46:00.005+02:00

EAGLE VS. SHARK

Efter överdos av lite för många lite för smutsiga filmer kände jag stort behov av feelgood och skrattfest och mys. Tur för mig att Eagle vs. Shark bjöd på allt detta. Hejdlöst charmig och smådum nördhumor och romcom i en ljuv nya zeeländsk kombination. Folkligt festligt fullsatt!

Trailer

2009-07-08T14:37:00.011+02:00

DEAD MAN'S SHOES (2004)

Brittisk diskbänksrealism som freakar ur och blir ondskefull terror/revenge-film. Finns en känsla av lågbudget som berikar filmen och tillför till dess smutsighet och nervöst ruffiga orolighet. Miljöer och persongalleri påminner mig om det man ser i svenska nollbudgetfilmaren Henrik Möllers små mästerverk - pundare, förlorare, slackers, geezers, snubbar, grabbar, idioter...
Mycket bra film och som terror-thriller helt unik.
Trailer

GOLDEN NINJA WARRIOR (1986)

Mera ninjavansinne. Producenten Joseph Lai står här som medregissör till Godfrey Ho och vem som gjort vad är omöjligt att reda ut då det i vanlig ordning är en soppa till kollage med klipp från alla möjliga håll. Det hela är nog nästan lite taffligare än vanligt, alla ninjastrider är extremt klumpiga och stela, men det har man parerat upp genom att köra dem på extra mycket fastmotion. Jag har aldrig sett så mycket fastmotion någonsin tror jag. Stor glädje att man har med Gong/Steve Hillage på soundtracket. Filmen är också mycket snuskigare och smutsigare än vad de brukar, det är mycket naket och kvinnomisshandel och våldtäkt och kvinnohandel och fan vet vad. Men där finns också tuffa kvinnoninjas som rensar upp bland gubbslemet. Jag borde nog inte tycka om det här så mycket som jag gör.
Mycket fräsig trailer

SILIP aka DAUGHTERS OF EVE (1985)

Klassisk fillipinsk exploitationfilm med snusk och våld på schemat. Det öppnar med en man som slår ihjäl en buffel med slägga (på riktigt vad det verkar) och en samling barn står bredvid och tittar gråtande på. Sen blir det en enda lång seg röra av sex, menstruation, våld mot barn, religion och naket. En märklig men ganska tråkig film som lämnar en lite besk eftersmak och känslan av att behöva duscha.

2009-07-03T12:41:00.006+02:00

Har uppdaterat lite dåligt, har varit upptagen att köra gubbrull med min nya fina longboard. En och annan film har jag klämt ändå och som jag minns det har det sett ut ungefär såhär:

THE DEVIL

Hong Kong/Taiwan-tokerier från -81 med en whole lotta häxerier, ormar, insekter och folk med kladdiga ansikten och folk som spyr upp maskar. Klassisk hongkong-horror med andra ord. 80-talshorror från hongkong är trevligt och den här filmen gjorde mig inte besviken. Allt det klassiska fans där som sagt, och dessuom en krum barnskådis som spelar ett hotells bellboy och heter, håll i er, Ding Dong. Som bonus har man ibland klippt in inledningen på Pink Floyds "Set the control for the heart of the sun" i soundtracket. Bra grejer.

BEWITCHED

Oj oj oj... oj. Den här filmaffishen är kanske den bästa filmaffish som skådats, det är extra allt hela vägen. Utan pardon. Filmen är toppen också, det är svart magi och extra allt och full fart mest hela tiden. Det är för mycket knas för att räkna upp, det är bara att kolla på affishen så förstår du att du måste se filmen.

BLACK MAGIC WITH BUDDHA

Ingen dålig affish här heller vill jag lova. Och jo visst, det är knäpp hongkong-gore här med. En snubbe ger sig på att stjäla en mumiehjärna men då blir hjärnan arg och går bananas och dödar allt och alla, när den inte ligger still och andas tungt och pulserar hotfullt. För att hålla hjärnan på gott humör måste man mata den med små husdjur men det är ju lätt att glömma bort och då tar det hus i helvetet.

NINJA TERMINATOR

Okej har nån ringt snuten än? Inte, då gör väl jag det, för det här är olagligt bra. Hong Kongs svar på Jess Franco - Godfrey Ho - slår till med en toppfilm. Richard Harrisson i kamoflageninjadräkt, snutmustasch och kraftigt kajal härjar runt och slåss mot onda kineser i blonda svenne hedlund-peruker och allt är så härligt knäppt som man kan önska. I sedvanlig ordning har Ho klippt ihop filmer från olika håll lite hur som helst och det blir snurrigt värre. Wendy Carlos Clockwork Orange-soundtrack klipps in lite ibland och när jag tänker efter var det kanske snarare i den här filmen Pink Floyd hade var med. Jo det var det ju! Och om jag inte minns helt fel hade han petat in Jarres "Oxygen" också. Härliga härliga Godfrey, han har verkligen ingen skam i kroppen.

SCORPION THUNDERBOLT

Mera Godfrey Ho men här är det inte ninjas utan gore-skräck med ormmonster och andra härligheter som en kattätande mentalpatient och ja gud vet vad. Egentligen borde jag skrive mer noga om alla de här filmerna men jag är på väg ut på landet och blandar just nu ihop i minnet alla knasigheter. Jag nöjer mig med att konstatera att det är FANTASTISKT. Såklart.

RESCUE DAWN

Herzog gör spelfilm av historien om lille Dieter som behövde flyga. Det är osäkert om världen behöver ännu en film för att döva USAs dåliga samvete över vietnamkriget genom att visa hur goa amerikanska grabbarna var och hur onda käppkineserna var, men ändå, när det görs så här bra är det svårt att värja sig. Jag kan tycka att det är slöseri och synd att Herzog håller på och leker i Hollywood numera, och varför han ska göra vietnamfilm fattar jag inte alls. Men jag är glad om han är glad, och göra fantastisk film lyckas han fortfarande med.

CONFESSIONS OF A SUPERHERO

Är det en superhjältefilm? Är det en buskis? Nej, det är en dokumentär om tre helt vanliga knäppgökar som livnär sig på att gå runt som Stålmannen, Wonderwoman, Hulken och Batman i Hollywoods turiststråk och få småpengar för att bli fotade av turister. Mycket bra och sevärd film. Trailer här: http://www.youtube.com/watch?v=QlaHeASLq9A

Ja det var de filmer jag kom på just nu att jag sett. Jag är på väg ut på landet och har inte tid att leta runt efter fler trailar och klipp men det fisnns säkert på youtube så jag råder dig för din egen skull att genast börja leta.

2009-06-25T14:39:00.005+02:00

SUKIYAKI WESTERN DJANGO

Ja det här var ju knäppt. Takashi Miike får för sig att uppdatera spagettiwestern (eller sukiyakiwestern som han skojar till det) och Miike levererar såklart och det bubblar över av westerklichéer och vackert våld. Skruvat nog pratar alla skådespelarna engelska, vilket de flesta japaner inte gör så överdrivet bra, så det blir till att gissa sig till hälften av dialogen, vilket inte är några större problem. Quentin Tarantino gör en cameo som berättare och allt så överproppat coolt som man kan tro. Med tanke på att italienarna var inte så lite inspirerade av japansk film när de började göra western känns det på något vis som att Miike tar hem genren och han gör det med den äran, respektlöst och självsäkert twistar han till det ordentligt med nån slags asiatisk fantasy/samurai/cyber-känsla.

Trailer

2009-06-24T21:40:00.004+02:00

ANVIL! THE STORY OF ANVIL

Anvil var sjukt heta när jag gick på högstadiet och "Metal on Metal" var tillsammans med Metallicas "Kill 'Em All" och Anthrax "Fistful of Metal" det tuffaste bland tuff thrash. Den här hajpade dokumentären om dagens Anvil, som trots trettio års motgångar fortsätter leva hårdrock är helt fantastisk och ett måste för alla gamla nostalgiska åttitalshårdrockare och alla andra med ett hjärta i kroppen. Det bjuds på mängder av Spinal Tap-moments (även bandet själv bjuder under sin extremt misslyckade europaturné i förbifarten på ett "Hello Cleveland!") men i huvudsak är filmen ett drabbande och ömsint porträtt på några enkla kanadensiska arbetargrabbar som aldrig riktigt växte upp - men bli stora ville och vill de fortfarande bli.
Kolla trailer här.

2009-06-23T14:48:00.012+02:00

JUNGLE VIRGIN FORCE (1983)

Woohaa! Cyborgtemat höll inte i sig så länge. Som vanligt hamnar jag till slut i djungeln. Det är inte så att jag hatar framtiden och maskinmänniskor, tvärtom, men alla vägar bär till djungeln, som det verkar. Och inget mig emot när man hamnar i sånt här indonesiska knasdjungelraffel. En kvinnlig tarzan, en häxdoktor, kannibaler, galna vildar, härliga lasereffekter, nonstop djungelaction, och ett galet primitivfunky synthsoundtrack och crazy tvätflöjtsjazz. Åh djungeln!

MONDO CANNIBALE (1980)

En av mina Franco-favoriter. Massa djungel (eller ja nån tysk djurpark kanske snarare), slappa kannibaler med butterickssmink, Al Clivers frånvarande skådespel, helvildjungelmusik som varvas med tysk hammondmuzak. Jag är omåttligt förtjust i den här perioden hos Franco, efter hans Erwin C Dietrich-producerade filmer med hög budget (nåja allt är relativt) kastade han sig ut i det totalt vansinniga lågbudgetträsket med sedvanligt obekymrad låtgå-glädje. Självklart hoppade han på kannibaltåget och sket ur sig parallellt denna och The Devil Hunter (Sexo cannibal) och det är två härliga filmer. Stor filmkonst blir det vid kannibalattackerna då allt går i extrem slowmotion och scenerna håller på länge länge.

MONSTER CAMP (2007)

Ingen djungel här men väl en dokumentär om en samling amerikanska lajvare som en gång i månaden samlas i naturen och leker fantasy. Efter att ha sett den här trailern förstod jag att jag måste se filmen. Trodde att jag hade nåt av King of Kong-klass framför mig men det var tyvärr inte så bra men fortfarande en skitbra och intressant och smått rörande film med en del oförglömliga scener med hög nördfaktor.

2009-06-22T03:36:00.007+02:00

HUKKUNUD ALPINISTI HOTELL aka Dead Mountaineer's Hotel

Wow! Helt fantastisk estnisk scifi baserad på en bok av bröderna Strugatski (som även skrev boken Roadside Picnic som samma år som denna film 1979 filmatiserades av Tarkovskij som Stalker). I denna film känner man igen lite av samma stämning som i Stalker, det där karga ödesmättade vansinnet. En polis hamnar efter ett falsklarm på ett fjällhotell mitt i ingenstans där han blir instängd efter en lavin och får vackert hänga med ställets få och mycket skumma gäster. Ett mord sker och en klassisk låsta rummet-mordgåta drar igång men Agatha Christie-stämningen får sällskap av utomjordingar och skum och dystopisk scifi. Med mycket enkla medel skapas en otäckt stel och dystopisk stämning. Det lysande soundtracket av den estländske progrockaren Sven Grünberg hjälper till, det bjuds på en del spacerock och massor av klassisk naturprogramsambient. Jag misstänker att det inte pytsats in alltför mycket pengar i produktionen men man har verkligen vänt på varenda rubel och använt sig flitigt av det mäktiga snölandskapet och skapat en märkvärdig, udda och poetisk scifi-deckare. Såvitt jag vet finns inte filmen på något officiellt släpp och rippen jag såg är tagen från estnisk TV med ganska mörk bild och torftiga fan-subs. Den här fantastiska filmen är verkligen värd en bild- och ljudrenovering och riktig textning på ett påkostat dvd-släpp.

edit: THIS JUST IN THIS JUST IN!

Jag letade runt noga och tamejsjutton, det har tydligen precis för nån månad sen släppts en dvd med snygg bild. Dessvärre är det ett ryskt släpp med rysk dubbning (orginalljudet är på estniska) och vad det verkar ingen textning. Ja ja, det borde inte dröja särskilt länge tills den rippas och läggs upp nånstans, sen får man hoppas på en ny lite bättre fansub på det. Hittade några screens från dvd:n. Kolla snyggt!

2009-06-20T18:18:00.004+02:00

NEMESIS

Året är 2027 och Los Angeles är ett tufft wasteland där man finner terroristgruppen The Red Army Hammerheads som är "information terrorists" och laddar ner data vilket såklart är förbjudet och eftersom det inte finns nåt piratparti att rösta på kör de terroristräjset istället. Cyborgsnuten Alex sätter dock käppar i hjulet, tills han tröttnar på det och hoppar av och flyttar till "New America" (mexico skulle jag tro) och frilansar som datasmugglare. LAPD flyr man dock inte så lätt så Alex blir infångad och ombyggd, denna gång med en bomb i hjärtat, så de kan spränga honom om han får för sig att fly igen. Efter en ganska lång startsträcka bjuds det på mängder och ännu mer mängder med svettig action i denna future-våffla som siktade mot Robocop och Terminator men inte hade tillräckligt djup plånbok. Det finns en uppföljare som jag inte riktigt vet om jag orkar leta reda på, fast lite lockad är jag för i den reser de tillbaka till 1980-talet och ett krigsdrabbat östafrika. Verkar knäppt. Som om det inte räckte gjordes en Nemesis 3 där en stor del av filmen består av flashbackklipp från tvåan. Den måste jag inte se.

2009-06-20T16:22:00.004+02:00

TEENAGE HOOKER BECOMES A KILLING MACHINE

Ja den titeln är ganska självförklarande. Den här koreanska arty nollbudget rape and revenge-filmen handlar om just en tonårig prostituerad som blir en mördarcyborg. Mycket udda och skruvade sextio minuter bjuds och själva grundhistorien är att den här skolflickan säljer sig och oturligt nog bland annat till sin onde biologilärare som hon blir gravid med varpå han skickar tre fnittrande freaks att styckmörda henne. Turligt nog får en galen vetenskapsman tag på kvarlevorna och bygger en cyborg. Dags för hämnd.
Ja inget extremt konstigt eller udda i grundhandlingen kanske, men genomförandet är det. Om man tänker sig den senare mera långsamma David Lynchs otäcka värld där gränsen mellan dröm och verklighet suddats ut blandat med Shinya Tsukamotos cyberpunkestetik med tillhörande drivna berättartempo och lägg till en nihilistisk smutsighet från Guinea Pig-filmerna och en gnutta helt omotiverad hongkong-buskis. Tänk detta på nollbudget filmat med en liten dv-kamera fast med ett försök till poetisk arty storslagen melodramatisk stil. Ja det är mycket som krockar på de där sextio minutrarna. Men det funkar. I vilket fall är det en totalt unik film och det räcker bra.

2009-06-19T14:47:00.009+02:00

Mandroid. Mercenary. Scientist. Ninja. Each one a specialist. Together they are ELIMINATORS!

Det ligger en bunt cyborgfilmer i min närhet och frestar och pockar och lockar, så det kan tänkas bli lite av cyborgtema här framöver. Igår såg jag ELIMINATORS som visade sig vara en härlig soppa till äventyrsfilm med ett mustigt persongalleri med en cyborg (eller mandroid som han kallas), en indiana jones-kopia, en snygg vetenskapskvinna, en galen vetenskapsman, en ninja, en kamoflagemålad R2D2-kopia. Slunga sen in massa lasereffekter och lite tidsresor med soldater från romarriket och neandertalare så är du hemma. Som extra bonus sätter sig Mandroid ibland i en slags cyborg-permobil och rullar sakta och otympligt omkring. Tyvärr blir summan lite tråkigare än innehållet lovar. Men som knäpp SF-äventyrsmatiné funkar den. Den som inte orkar se hela filmen kan i alla fall njuta av de ganska fräcka förtexterna här. Regissören Peter Manoogian hade redan innan den här filmen visat sin talang som en av sju (!) regissörer till sword and sorcery-rullen The Dungeonmaster där hårdrocksbandet W.A.S.P. var med och spelade sig själva. Jag måste nog rota fram den och recensera här, det är nämligen som alla förstår en Viktig Film.

2009-06-17T20:00:00.004+02:00

X-CROSS

Japansk episk buskis-horror där två kompisar åker på spa med heta källor för att koppla av fett soft, men det blir inget med den saken då själva spa-inrättningen ligger i en gammal inavlad by där alla hör till en sekt som ägnar sig åt att hugga av vänsterbenet på oskyldiga flickebarn som besöker deras spa. Ja de hugger av vänsterbenen på sig själva med. Överhuvudtaget hugger de av vänsterben kan man säga. Samt går omkring i skogen på natten och lyser på ett otäckt vis med ficklampor. Till råga på allt dyker det upp en ondskefull gothlolita med världens största sax och vill flickorna ont hon med. En hel del blod och splatter blir det och även en del cat 3-buskis med snubbel och våldshumor. En klart habil film med rätt smart manus där historien hoppar i tiden och byter mellan olika berättarjag. Det där med uppbruten tidslinje och det köret är man såklart rätt trött på men jag kan inte påminna mig att jag sett det i någon asiatisk horror tidigare. Dessutom genomförs det här riktigt bra, såväl berättartekniskt som rent visuellt i bilden. Svårt att förklara hur dt sker visuellt men det gör det, se efter själv. Filmen är klart sevärd. Kan man sin asiahorror- och slasherhistoria kan man dessutom gotta sig åt en del roliga och ogenerade stölder och blinkningar. Regissören Kenta Fukasaku har tidigare regisserat floppen Battle Royal 2 och skrivit manus till superhiten Battle Royal, så det är en filur att hålla ögonen på.

SMULTRONSTÄLLET

Smultronstället är himla fin och bra och min absoluta favorit-roadmovie. Som sig bör i en roadmovie händer inte särskilt mycket på ytan, det är ganska mättad stämning och schysst nonsensdialog som bär på massa undertexter och vägar rakt in mot inre landskap och trasiga själar. Skådespelarna är lysande rakt igenom men framförallt Viktor Sjöberg är helt fantastisk här i sin sista filmroll, i denna film krigar i hans kropp och uppenbarelse den gamla skolans skådespel med det i framtiden kommande realistiska skådespelet, en intressant krock som ger en slags magisk realism till hans rollfigur, och även filmen i stort. Drömscenerna är imponerande och otäcka i sin “realistiska” surrealism. Typ.

ROLLING VENGEANCE

En långtradarchaffis får sin familj våldtagen och mördad av ett gäng rednecks, så han gör det enda rätta - bygger en monstertruck och ger igen. Ja det var väl det hela.

2006-12-02T18:23:00.000+01:00

SUPERARGO – wrestlingmästaren Superargo dubbeljobbar som superhjälte och hemlig agent. Otroligt skön film med härlig 60talskänsla och en mycket lyckad kombination av scifi-, superhjälte- och agentfilm. Bra och fin poppsychedelisk pärla.

BROTHER FROM SPACE – seg, dum och tråkig ET-kopia av Mario Gariasso som även ligger bakom de lika dumma SFfilmerna ”Eyes Behind the Stars” och ”Very Close Encounters of the 4th Kind”, men även något bättre filmer som ”The Bloody Hands of the Law”, ”The Devil Obsession”, ”Amazonia” och ”Play Motel”. Det roligaste med just den här filmen är väl att rymdvarelsen ser ut som en svårt brännskadad garbage pail kid, men mycket roligare än så blir det inte.

DISCO-ROCK CRAZY – härligt ostig discodansfilm med en fett kokainfladdrig huvudperson som bjussar på de mest ärkeknäppa dansmoves som setts utanför Bollywood.

PLOT OF FEAR – klockren giallo av Mondo Cane-mannen Paulo Cavara. Grymt bra soundtrack också med fuzzad agentfunk.

AMUCK! – mycket bra giallo av Silvio Amandio som även gjorde den finfina Smile Before Death.

THE KILLERS ARE OUR GUESTS – crime/thriller/terror/drama som av någon anledning brukar klassas som giallo. Bra film hursomhelst med tung stämning, långsamt tempo och en härlig twist. Dvd:n från Alfa Digital/Luminous håller helt acceptabel kvalitet och har fin letterbox.

2006-11-01T12:01:00.000+01:00

HEROIN BUSTERS - bra crime från Enzo G Castellari med Fabio Testi i huvudrollen. Lysande Goblin-soundtrack med pumpande progressive-funk.

STREET LAW - mer Castellari-crime, denna gång med Franco Nero i huvudrollen. Inte Neros största stund direkt - svagt skådespeleri och rätt platt manus men filmen funkar ändå bra, som actionrökare i alla fall. En hel massa slowmotionscener av klassisk Castellari-typ. Grymt tufft soundtrack med nån slags tung fusion mellan psychrock och agentfunk.

ROBO VAMPIRE - idén att mixa klassisk kungfufantasy med dåraction och vampyrhorror är ju lysande, stoppa sen in lite fånig Category3-humor och en cyborg så är du i hamn. Täånk Bruno Mattei, Cirio H Santiago och Mats Helge på en delirisk opiumbakfylla. Extremt B och knasigt bra underhållning för vänner av knäpp dåraction. Stort plus att vampyrerna förflyttar sig genom att hoppa jämfota.

DEATH WALK WITH HIGH HEELS - giallo med hög sleazefaktor och en underbart krystad och invecklad intrig.

OUTLAW OF GOR - den som är sugen på tramsigt dimensionsresebarbari och har hög tolleransnivå och redan har sett "Beastmaster 3" och "Fånge i det okända" kan gott se denna fåniga fantasyfilm med gott om ostig 80talskänsla. Om inet annat finns här en spexig barbardvärg samt fler än många hårt permanentade 80talsfrippor.

2006-10-06T12:34:00.000+02:00

MADNESS - VACANZE PER UN MASSACRO - härligt terrormys av Fernando Di Leo med farlighetshunken Joe Dallesandro som hårt sammanbiten terrorman. Dallesandro har inte mycket dialog och spelar närmast i en klassisk stumfilmstradition vilket funkar utmärkt i denna film som långsamt kryper fram och då och då stannar vid till synes oviktiga partier hur länge som helst, något som ger en skön realistisk kvalitet samtidigt som filmen hela tiden känns väldigt mycket "spel". Jag gillar filmen mycket.

A MAN CALLED MAGNUM - finfin crime från Michelle Massimo Tarantini med charmörhunken Luc Merranda som hårt sammanbiten (men charmig) brottsbekämpare. Jag fullkomligt ÄLSKAR soundtracket! Svettigt krautigt pumpande snutfunk. Fint foto och bra historia.

BATTLE BEYOND THE STARS - hur kan jag ha missat denna scifi fram tills nu? Roger Corman ligger bakom denna, för hans del, högbudgetfilm som ville glida på starwars-tåget. Härligt rymdmatinéäventyr med underabar miniatyrer, miljöer, masker och effekter. Storyn är en adaption av The Seven Samurai och resultatet är en flummig och småostigt underhållande scifi.

2006-09-25T15:01:00.000+02:00

DELIRIUM (PHOTOS OF GOIA) - det här var väl ungefär lika dåligt som väntat. Jag är visserligen lite svag för den stela sena åttiotalsestetiken och en del snyggt foto bjuds men det räcker inte till mer än ett: jaha då har man sett den då. Är man som jag barnsligt förtjust i överdrivet fantasifulla och sökta mordmetoder i giallos finns ju här en kul getingattack, även om det inte är i klass med en dreserad katt med förgiftade klor är det ändå ett initiativ som ska premieras, biodlardräkt är dessutom jävligt snygg maskering.

A BLADE IN THE DARK - var tvungen att kolla in den här igen eftersom jag minns den som rätt bra, men började tveka efter Delirium. Ingen Tenebrae direkt men klart habil åttiotalsgiallo. Manuset är tunnt och på tok för lätt att lista ut mördaren men helt ok underhållning framförallt tack vare skönt stel estetik på musik, foto och miljö. Såg den längre versionen av filmen, vilket jag nog inte gjort tidigare, men den tillförde inget av värde vad jag kunde märka. Läste nånstans att filmen ursprungligen var tänkt som fyra avsnitt lång tv-giallo och den hade nog fungerat mycket bättre som sådan.

SUPERSONIC MAN - spansk Superman-ripoff av Juan Piquer Simon som även gjorde härligt dumma Extra Terrestrial Visitor, samt äventyrsfilmerna Monster Island och Journey to the Center of the Earth (nån som sett dessa och har nåt att säga?). Den här filmen funkar finfint om man gillar tramsig och seg superhjältefilm, annars är den nog olidlig skulle jag tro.

COLD EYES OF FEAR - somnade förra gången jag klämde denna och jag kan lite förstå varför. Det är segt och utan sting för det mesta. Brukar betraktas som giallo vilket jag inte förstår, jag ser snarare något slags crime/terror-drama. Segt som sagt men ändå klart sevärd, inte minst för mycket bra soundtrack med knasjazz från morriccone/nicolai och fint foto.

DR JEKYLL VERSUS THE WEREWOLF - underbart Naschy-knas regisserat av Klimovsky. Naschy är som vanligt den olycklige Waldemar Daninsky som tampas med varulven inom sig. Han får oväntad hjälp från en Dr Jekyll (barnbarn till DEN Dr Jekyll) som kommer på den lysande idén att vid nästa fullmåne förvandla Waldemar till den onde Mr Hyde som kommer ta över hans kropp starkare än varulven, sen ger de honom motgift så blir allt frid och fröjd. Trodde dom ja! Fantastisk film som jag inte kan säga ett ont ord om. Det blir inte bättre.

DEVIL'S SWORD - det var dags att se om denna film, nu upphottad på dvd från världens bästa dvd-bolag Mondo Macabro. Mycket bra film som bara blev bättre av den mycket fina restaureringen. Indonesisk fantasy-horror-kungfu när den är som bäst.

2006-09-13T12:03:00.000+02:00

The Deahless Devil – turktrash från tidigt 70-tal av finaste toppkvalitet med den maskerade hjälten Copperhead som tampas med ärkeskurken Dr Satan, till sin hjälp har Copperhead en enerverande tokrolig sidekick som klär sig som och kallar sig Sherlock Holmes. Dr Satan har inte bara filmhistoriens ondaste mustach utan även en fjärstyrd superfarlig robot till sin hjälp. En hel massa handgemäng i klassisk wrestlingstil blir det men också sexig romantik och mest av allt massa dålig skelögd ljudeffektshumor med Sherlock Holmes-sidekicken. Härligt intelligensbefriad underhållning proppad med superknas men slutscenen slår nog alla rekord när Sherlock Holmes helt utan anledning ställer sig på huvudet ovanpå Copperheads huvud (!) och medan de sakta går mot solnedgången akompanjerasw ballansakten av den gamla spexiga hiten Popcorn.

Cannabis – dyster och smutsigt hårdkokt fransk crimerulle med Serge Gainsbourg och Jane Birkin som härjar runt bland uppgivna hippies, transvetiter och självmordsbenägna. Mycket våld, mycket droger och ett mycket dystert slut. Hård film.

Crimson – fransk-spansk samproduktion producerad av Eurocine och som sig bör i en Eurocine-rulle bjuds på knasig underhållning förpackad i brunmurrigt torr och krum stämning. I huvudrollen ser vi Paul Naschy i tajt polotröja och huvudet inlindat i bandage. Naschy är en diamanttjuv som blir skjuten i huvudet och hans kumpaner kommer på den lysande idén att rädda hans liv genom att transplantera en frisk hjärna till hans skottskadade huvud. Dessvärre väljer de som hjärndonator den extremt onde ondingen The Sadist (!) och detta leder till att Naschy börjar stappla omkring och förgripa sig på oskyldiga kvinnor..

Dead-End Drive In – i det framtida 1990-talet är det nån slags närmast postapokalyptiskt samhälle och myndigheterna förvarar oönskade slackerungdomar på drivein-biografer där de passiviseras med snabbmat, öl och skräpfilm (bland annat regissörens egen ”Escape 2000”). Rätt sunkig australiensisk film som ändå gör något hyffsat eget av Mad Max-temat och det stela syntiga 80tals-soundtracket är härligt.

2006-08-29T17:41:00.000+02:00

TROUBLE EVERY DAY
Extremt långsam, mörk och sorglig historia om vetenskap, olycklig kärlek, kannibalism, sexuell besatthet och fan vet vad egentligen. Nåt slags existetiellt drama med dystopiska undertoner där Vincent Gallo är en djupt olycklig och vilsen vetenskapsman och soundtracket består av Tindersticks på sitt allra mest sorgsna humör. Dialogen hoppar mellan engelska och franska och kopian jag såg var ej textad så jag hängde inte med på de franska delarna men jag tror knappast det spelar roll då filmen är allt annat än dialogdriven, det sägs inte så mycket överhuvudtaget. Allt handlar om stämningen och den är väldigt jävla mörk, dyster och hopplös rakt igenom. Gallo är lysande och lyckas med konststycket att bjuda på en enorm energi och fullständig apati på samma gång. Det här är en film för den som tycker att Irreversible är lite för varm och mesig.

PRISONERS OF THE LOST UNIVERSE
Härligt småtorrt brittiskt scifi-matinéäventyr som rör sig i utkanten av barbarträsket. Några olyckliga människor hamnar genom en olycka i ett parallellt sword and sorcery-universum där John Saxon är ondskefull härskare och det blir till att slåss på liv och död och på vägen möta både en och annan mystisk och tidigare okänd fantasyvarelse – som bland annat pygméer med rödlysande ögon, en grottmänniskojätte, en grön filur som mest påminner om Link i Zelda (han spelar till och med lergök så hästar kommer springande). Vid ett par korta sekvenser låter soundtracket väldigt mycket tidiga Residents och det fick mig att bli nyfiken på Harry Robertson som ligger bakom det och det visade sig att karln gjort musiken till en bunt gamla ostiga brittiska SF/fantasy-filmer, bla annat en familjematinéfantasyrulle som heter Electric Eskimo (hur mycket Residents är inte det föresten) som handlar om en liten eskimopojke som hamnar i nåt hemligt experiment och blir utsatt för strålning så han blir elektrisk - exakt hur mycket jag vill se den filmen går inte att mäta med världsliga mått. ”Prisoners” är mysig och bra film som får mig ännu mer sugen på att ta tag i att skaffa pre-conan-barbarfilmen ”Hawk the Slayer” av samme regissör.

LIONMAN AND THE WITCHQUEEN
Lejonmannen är tillbaka! Tyvärr inte i Cüneyt Arkins skepnad den här gången utan det är nåt blekansikte som får äran. Kanske inte riktigt samma nivå på turktrashet här som i ettan men de går loss rätt bra ändå och jag köper det med ett stort leende. Det bjuds på härligt primitivt soundtrack med stela synthar och överdos på synthtrummor, taffligt korreograferade strider och överlag ett trevligt hopkok på superhjältebuskis, barbarfilm och klassiskt turktokeri. Lejonmannen hoppar inte lika stilfullt som i första filmen men han har lagt sig till med ett obetalbart och obeskrivbart skrik/lejonmorr som han sällan försakar en chans att ljuda upp i.
Efter filmen kommer en textremsa som lockar med kommande filmen ”Lionman 3 – King Of The Magus” som jag dessvärre tror aldrig fick se dagens ljus, jag har då inte vid mina efterforskningar kunnat hitta några som helst uppgifter om en sådan film. Om någon råkar sitta på några fakta får man mycket gärna dela med sig av dem.

CONDOR
Småseg scifi är aldrig fel och det funkar denna gang med. Det här är en pilot till en tänkt TV-serie som aldrig realiserades och det kan jag tycka är synd då det nog hade kunnat bli en klart underhållande och klassisk tv-serie. Det är år 1999 och Los Angeles är en mycket våldsam stad i förfall som skall rensas upp av specialkommandot Condor och då främst deras ledande agent Proctor och hans sidekick androiden Lisa. Huvuduppdraget är att krossa superskurken Svarta Änkan som ställer till med massa nidingsdåd. Det är mycket latjo future-teknologi som ”drone-helikoptrar”, laservapen, jetfordon, androider, talande datorer och sånt där. Proctor spelas av Ray Wise som några år senare skulle bli känd som Leland Palmer i Twin Peaks.

THE CRAWLERS
Joe D´Amato ligger bakom denna vedervärdiga soppa till skräckfilm som även går under namnet ”Troll 3” vilket är lite förvirrande då inget troll eller minsta småknytt finns utan ondskan finns i form av trädrötter, jättearga trädrötter som kryper runt och dödar folk.

Fem barbarer och en seg australiensare

2006-08-26T15:20:00.000+02:00

IRON WARRIOR
Alfonso Brescias Ator-film är en unik och säregen rackare till film som är extremt avskalad och drömlik helt utan realism. Det är mycket slowmotion och grådimmig bild (lite som i Conquest) och skönt stel 80-talsestetik finns med överallt – i frisyrer, smink, musik, kläder etc. Med väldigt enkla medel presenteras en smått surrealistisk saga som placerar sig i absoluta barbartoppen.

HUNDRA
Wow! Lysande barbar/amazon-äventyr med kvinnosakskvinnan Hundra på korståg mot männen och ondskan. Fint soundtrack från Morriccone och överlag välgjord film i synnerhet vad gäller foto, scenografi och stridsscener. Jag saknar kanske lite magiska vapen och det köret men det är en mycket bra film och en klar favorit. Irriterande att för- och eftertexter är i finfin widescreen medan själva filmen är i fullscreen. Vad det verkar finns ingen widescreenutgåva av filmen ute. Kan man hoppas på en dvd framöver tro?

SINBAD OF THE SEVEN SEAS
Lou Ferrigno är Sinbad sjöfararen i lila spandexbrallor och röda cowboyboots i denna extremt campy och jobbigt dåliga matiné från Enzo G Castellari.

WARRIOR AND THE SORCERESS
Spagettiwestern-stuk på denna argentiska barbarfilm som inte alls funkar för mig, segt att hela filmen utspelar sig i samma lilla stad och jag saknar quest och äventyr. Känns mest som en enda lång utdragen scen.

QUEST FOR THE MIGHTY SWORD
Det här är Joe D´Amatos tredje Ator-film, även känd som ”Ator 3 – The Hobgoblin” och det är snurriga grejer. De börjar med att Ator dör men det gör inte så mycket eftersom han har en son som får bli Ator istället. Denna Ator är inte som brukligt spelad av Miles O´Keeffe utan av en tafflig liten köttbulle som är allt annat än barbartypen, det är meningen att han skall vara 17 på det artonde men han känns mera som en överårig hårdrockare med viktproblem som gått vilse på en åker utanför Sweden Rock. Ordentlig lågbudget och masker och monster är på mupparna-nivå och som bonus återanvänder D´Amato trollet från ”Troll 2”. Bra underhållning för den som gillar idiotisk barbarfilm.

END PLAY
Lite småseg och brunmurrig australiensisk sjuttiotals-thriller om två känslomässigt störda bröder som är insyltade i en serie mord på unga lifterskor. Ett par snygga twistar gör den sevärd.

2006-08-19T23:14:00.000+02:00

PUMA MAN
Underbart superhjälte-epos med massor av flummiga lågbudgeteffekter. Jag älskar sån här film och blir såklart extra lycklig att en av mina favoritbirolls-skådisar Donald Pleasence är ärkeskurken Kobras som har en fallenhet för tankekontroll och glittriga kläder. Vet inte vad det är med Pleasence men han får mig alltid att bli lite lyckligare oavsett var han dyker upp, från filmer som THX 1138 och Cul-de-sac till Halloween-filmerna och Flykten från New York eller i diverse fantasyfilmer eller svettiga mexikanska djungelraffel och självklart är han lysande även i detta spektakel. Superhjältefilm... mmmmm...

RAW FORCE (aka: KUNG FU CANNIBALS)
Oh herre! Ring snuten! Det här är olagligt snurrigt med kungfu-zombies, onda kinesiska kannibal-munkar, pirajor, nakna flickor i bambuburar, en tysk ärkeskurk som heter Mr Speer och har hitlermustach och ticks, en hjälte som ser ut som Göran Stangertz i hawaiiskjorta, riktigt låg naknatuttar-humor och så fucking vidare... Om man tvekar inför kannibalmunkarnas eventuella ondska får man ledtråd genom att de hela tiden visas i slowmotion och gnuggar händerna och fnissar elakt. Det allra märkligaste med den här filmen är attt de trots upplägget lyckas få den ganska seg, i vilket fall första timmen sen rasslar det loss ordentligt. Makalöst makalös film som nog är den allra ostigaste av alla ostiga filippinoaction från tidigt 80tal. Regissören Edward D. Murphy gjorde en bortglömd film till (Heated Vengeance) och gick sedan vidare som misslyckad skådis och kan bland annat ses som säkerhetsvakt i ”Tre män och en baby”.

IRONMASTER
Mustigt barbar/grottmänisko-äventyr med överdos på oljiga muskler och höftskynken. Man skulle kunna ifrågasätta filmens barbarstatus då den utspelar sig i forntiden och inte som brukligt i en fantasy-värd. Nå, jag är inte kinkig och filmen är en bra rackare. George Eastman är superondingen Vood som tycker det är high fashion med lejonhuvud-mössa. Av en slump upptäcker Vood järnet och självklart börjar han producera svärd så han kan fixa världsherravälde. Turligt nog finns godingen Ela som tänker sätta stopp för nidingsdåden och tycker det är på tiden att uppfinna pibågen. Som extra bonus får vi en hippie-barbarstam som är vegetarianer och pacifister. Skriven och producerad av Luciano Martino och regisserad av Umberto Lenzi, jo ja tackar jag.

2006-08-16T16:38:00.000+02:00

CHALLENGE OF THE TIGER
Kungfu-agent-action med Bruce Lee-kopian Bruce Le i huvudrollen. Idiotfaktorn är otroligt hög och knasigheterna staplas på varandra. Favoritscenen är nog ändå när Bruce Le hamnar i kungfu-strid med en tjur på en tjurfäktningsarena. Det kan tänkas vara en vinkning till Sonny Chibas tjurslakt i Karate Bullfighter fast till skillnad från den filmens massiva blodsprut sker den här tjurens dödsscen i en kort vansinnigt dum animation där ett fult tecknat tjurhuvud spricker. Hög idiotfaktor som sagt. Jag gillar också när Bruce Le förklarar den kinesiska kungfuns innersta väsen med orden ”Det gäller att slå hårt och träffa rätt”.

DEATHSTALKER
Riktigt dumt barbaräventyr där Peter Seipens och Fabios okände son är ute på quest efter lite magiska prytlar så världen kan räddas från ondskans makter. Det brassas på med bara bringor och magiska vapen och billiga monsterfigurer. Jag är inte direkt puritan när det kommer till barbarfilm och fantasy men scenen med stringtroseklädda silikonbrudar som utövar lerbrottning kändes något malplacerad och onödig tycker jag. Jag vet att jag är en idiot som gillar sånna här dumheter men faktum är att jag tycker det är riktigt riktigt bra och jag längtar efter att se Deathstalker 2, 3 och 4.

2006-08-12T19:05:00.000+02:00

LIVING DOLL
Rätt embarmerlig brittisk film om en störd ung man som är hemligt förälskad i en kvinna som dör i en olycka. Eftersom killen praktiskt nog har sommarjobb på bårhuset plockar han hem liket och tar kärleksfullt hand om det och är lyckligare än nånsin. Tyvärr är allt i denna film så dåligt genomfört och den är extremt seg att ta sig igenom. Exploitation-mäster Dick Randall ligger bakom produktionen och jag antar att han hade sett Nekromatik som kom nåt år tidigare och han tänkte väl att det där med lik det är nog nästa heta grej. Till filmens fördelar (jo det finns några) hör det trots allt rätt intressanta temat, att Eartha Kitt spelar en jätteilsken hyresvärd, samt filmens skumt drömlika stämning som kommer sig främst av det ovanligt stela och usla skådespelet kombinerat med extremt dåligt skriven dialog samt det faktum att filmen utspelar sig i New York men de flesta karaktärerna pratar med brittisk accent.

TARKAN VERSUS THE VIKINGS
Ååååh turktrash! Denna underbara turktrash. Här handlar det om tuskisk barbarfilm från 1971 och det sparas minsan inte på krutet. det överdoseras av dumheter i form av dåligt gjorda jättebläckfiskar, mörkmuskiga vikingar med blonda peruker, fantastiskt färgranna dräkter, superskevt soundtrack och underbara miljöer. En av de mest underhållande filmer jag sett i år.

MILL OF THE STONE WOMEN
Fransk-italiensk gotisk skräck från 1960. Storyn är rätt standard med en galen proffesor och det köret men det är en underbart vacker film vad gäller scenografi, foto, ljus och som ögongodis och stämningsupplevelse är den klart sevärd.

TORANS HÄMND (The Archer And The Sorceress)
Trevligt och bra barbaräventyr med massor av ormmänniskor, magiska vapen, odöda och allt annat vi vill ha i våra barbarfilmer. Billiga ljuseffekter och rökmaskin används flitigt och det gillar vi såklart. Soundtracket är helt makalöst elektronisk avant med skön primitiv touch komponerat och framfört av Ian Underwood från The Mothers Of Invention. Filmen är egentligen en pilot till en TV-serie som aldrig genomfördes, tyvärr får man säga. Istället får man se om denna film gång på gång (det håller den för) och drömma om den där tvserien. Regisören Nicholas Corea gick vidare och skrev och regiserade TV-milstolpar som Hulken, Star Trek, Airwolf, Outlaws, Street Hawk, Walker Texas Ranger.

HOUSE OF THE LONG SHADOW
Huvudpoängen med den här filmen var att samla fyra klassiska horrorlegender som aldrig tidigare synts tillsammans - Vincent Price, Christopher Lee, Peter Cushing och John Carradine. Tyvärr fick de dåligt manus och dialog att slåss mot och filmen lyfter aldrig, även om ett par halvsmarta twistar klämts in. Överhuvudtaget ett ritkigt idiotprojekt att ge sig på att göra sån här oldschool-skräck i mitten av 80-talet då genren sedan länge var död och begraven och omkörd av slashers och dylikt. Man kan väl se det som en sista hammerhorror-dödsrykning, tveksamt dock om liket levde.

Skattkammarön i yttre rymden, Satans blod, Fräls oss inte från ondskan, Zombiesjön och För din höjd alena

2006-08-04T21:27:00.000+02:00

Treasure island in outer space
Margheritis adaptering av Skattkamarön till rymdäventyr är ingen dum upplevelse. Lite lång med sina två och en halv timme men jag har fått för mig att det i grunden är en tv-serie som kortats ner så det är väl okej antar jag men lite segt blir det allt. Annars bjuds som vanligt när Margheriti är i farten på härliga miniatyrer och scenografi. Filmen är som helhet ett härligt rymdmatinéäventyr för hela familjen.

Satan’s blood
Satanistfilmer från sjuttiotalet får man väl aldrig nog av? Nej det får man inte. Den här spanska är en av de bättre jag sett i genren. Bisarrt läskig atmosfär, fint foto och mycket flum.

Don´t deliver us from evil
Omtalad och ökänd fransk film från 1970 vars handling bygger på samma verkliga händelse som senare inspirerade Peter Jacksons film Heavenly Creatures. Omtalad och ökänd som sagt men dessutom väldigt obskyr, fram tills nu vill säga för tack gode gud för Mondo Macabro som fortsätter släpa fram sånna här svårhittade pärlor och dessutom restaurerar dem kärleksfullt och bränner ner dem på dvd till helt okej priser (typ en hundring om man beställer från USA). Jacksons Heavenly Creatures kan sägas vara denna films barntillåtna kusin, den här är nämligen allt annat än barntillåten eller tillåten överhuvudtaget skulle jag tro, i vilket fall enligt svensk lagstiftning. Vi får nämligen se de båda huvudrollsinnehavarna nakna både en och flera gånger och de är knappast myndiga. Om man bortser från alla eventuella moraliska betänkligheter är det här en lysande film. Fantastiskt manus och skådespel och filmhantverket är bra gjort på alla vis. Stämningen är genuint otäck och satan vilken bra film. Svårbeskriven film egentligen men om man tänker på filmer som ”Maladolescenza”, ”Lemora, A Child Tale of the Supernatural”, ”Valerie and her week of wonders” är man inte helt fel ute, fast ändå är man det... typ.

(korigering: kollade upp och de var tydligen 19 och 20 år gamla vid inspelnigen, så nu kan vänner av god sed och moral sova lugnt igen)

Zombie lake
Jean Rollin tar semester från vampyrlandet och får för sig att göra zombiefilm, hur sjutton funkar det? Nja, njä... sådär. Rollins gotisk-poetiska stil passar vampyrgenren bättre än zombies såklart. Å andra sidan blir resultatet en klart udda och egen zombiefilm, även om man kan leva utan den.

For your height only
Filippinsk dvärg-agent-kungfu-buskis är en genre som ligger varje sann filmvän varmt om hjärtat. Det här är bara för bra. Tossigare film får man leta efter och jag sitter filmen igenom med ett lika fånigt som brett leende. Jag orkar inte ens försöka beskriva filmen. Jag undrar bara hur jag kunnat leva utan den här filmen fram tills nu - livet är fullt av mysterier.

indie-horror

2006-08-03T11:25:00.000+02:00

IL PARADISO DEL AMMAZZATOIO. Här har vi indiehorror på fler än ett vis. Dels är det nollbudget, alltså så kallad indiehorror, dels är hälften av det gamla indiepopbandet Aerospace inblandade i produktionen. Skräckfilmsfandom är som bekant nerlusat av hårdrockare och hårdrockskultur så varje inslag av mespop är mer än välkommet (till råga på allt köpte jag kassetten av sveriges twee-farfar Nixon-Roger himself). Filmen är inspelad -90 och är inget att hurra för, det rör sig om helt vanlig hemmagjord horror med lite för mycket knivhugg och lite för lite handling. Det finns en och annan intressant bildlösning och klipp (bland annat en kort snutt filmad genom ett vinglas som fick mig att tänka på Enzo G Castellaris gamla terror/giallo-hybrid Cold Eyes Of Fear där den knasiga iden att filma genom isbitar i ett glas gjordes på ett riktigt snyggt sätt har jag för mig... jaja, ingen jämförelse i övrigt mellan filmerna om nu nån trodde det) och det känns kanske inte riktigt lika talanglöst som det brukar. Bildkvaliteten är dessutom av härlig klassisk vhskamera-kvalitet och det är alltid trevligt. Jag är inte helt säker på vad Aerospace-pojkarna Torbjörn och John bidragit med till filmen men jag tror det handlar om musik och ljudeffekter, samt ljus eller nåt sånt, förtexterna är nämligen på italienska (vilket även den lilla dialog som bjuds är). Som om inte det räckte är filmen tillägnad Fulci och Argento... ja herregud.
Även musiken vill vara lite italiensk men det är inte direkt Simonetti, Nicolai eller Morriccone om man säger. Dock tyckte jag mig höra lite influenser från DAF och KMFDM och sånt där bland Goblin-försöken och det förstärkte rejält början-på-nittiotalet-vibbarna för undertecknad och jag log milt för mig själv. Allt som allt en härlig kvart som jag är glad att jag har bakom mig.

2006-07-24T00:24:00.000+02:00

Eyes of crystal
Överaskande bra modern italiensk thriller. Nån slags giallo/seriemördar-hybrid med en del gore och helt okej manus. De har antagligen sneglat en hel del på Seven när de gjorde denna och de lyckas föra in det bra i en italiensk tradition. Bra berättat och gediget hantverk. Helt okej film.

In the realms of the unreal
Småtråkig dokumentär om fantastiske konstnären Henry Darger.

Let me die a woman
Amerikansk mondo som exploaterar transsexualism och könsbyte, gjord av den klassiska kvinnliga explotationfilmaren Doris Wishman med filmer som ”Diary of a nudist”, ”Behind the nudist curtain”, ”Another day, another man”, ”Keyholes are for peeping”, ”The amazing transplant” och ”Dildo heaven” på sitt samvete. I ”Let me die a women” vägleds vi av den krumme torrbollen Dr Leo Wollman som sittande bakom sitt skrivbord sakligt och med hjälp av anatomiska planscher förklarar hur trassexualism och könsbyten fungerar och går till såväl mentalt som fysiskt. Detta varvas med dokumentära blodiga operationsscener, uppenbara arrangerade gruppterapisamtal med en samling trans-patienter, samt simulerade (dock inte överdrivet stimulerande) sexscener med transsexuella i olika stadier i sin process. En riktig freakshow till film såklart men trots allt skildras de transsexuallas liv och öden med överaskande stor empati, i vilket fall är attityden till transsexualism och könsbyten liberal och inkännande. Sen rör det sig såklart om chockumentär och filmen syfte och uppsåt var naturligtvis inte något annat än att chocka och dra in snabba pengar.

Crocodile
Mmmm! Dödenfråndjupet-filmer gillar vi och den här thailändska är ingen dålig rackare. Eller det är den ju på flera sätt men den är samtidigt väldig eget och så pass snurrig att jag ger den två tummar upp. Konstiga filmvinklar, jättemärkligt klippt och ett ljudspår som pendlar mellan småförvirrande och whattafuck! Pga testsprängningar har en krokodil växt till bizarro-storlek och den är inte glad. Mycket fina miniatyrer och härlig krokodilmodell. Lite krokodilslakt mondostyle hinner de stoppa in också.

Stormquest
Buskisbarbar är en hybrid vi bjuds på alltför sällan. Det här är jättedumt och humorn ligger på plågsamt låg nivå. Och man behöver inte riskera att missa något av alla platta skämt för de är samtliga ljudsatta med tokiga ljudeffekter. Endast för barbarkompletister och vänner av låg och platt buskis.

Tenebrae
Precis lika bra som jag mindes. Fina grejer.

Shock
Som jag minns det var jag inte helförtjust i denna när jag såg den för några år sedan men jag tyckte det var dags att se om den och nu föll den mig faktiskt bättre i smaken. Jag blir otroligt charmad av alla skräckeffekter de lyckas uppnå med så otr5oligt enkla och smått geniala lösningar vad gäller foto/klipp/ljud. Vansinnigt jobbig ungjävel som gnäller sig genom filmen men jag ser förbi det då allt nnat lyckas såpass bra vad gäller hederlig gammal horror-stämning.

Seven bloodstained orchids
Bra och hård Lenzi-giallo.

Death laid an egg
Fantastisk film som jag såg för andra gången nu. Tror nog att den är som bäst efter en sådär fem sex tittningar.

Return of the barbarian women
Barbarbuskis, åh denna underbara barbarbuskis. Det här är engelsk utgåva av “Amazons and supermen” och ja vad sager man… en av mina absoluta favoritfilmer alla kategorier. Barbarer, amazoner, superhjältar trikåer, kungfu, buskis, och en hel massa knasmusik. Har sedan tidigare kopia på den danska hyrutgåvan som är widescreen och en vacker dag ska jag lägga mina vantar på den kassetten men tills vidare funkar denna pre-cert utmärkt. Den har dessutom ett fullständigt galet klichémässigt tecknat barbarfilmsomslag (som inte på något vis avslöjar att det rör sig om knasbuskis).

Ratman
Knasigare än knasigt blir det när man tar världens minste skådespelare Nelson de la Rossa (0,72 meter över havet) och monterar monstertänder i käften på honom och ber honom spela världens farligaste och ondaste råttman. Stoppa in David Warbeck och Janet Ågren och dumskön åttiotalskänsla och du har en vinnare. Fyndade den japanska vhs:en för en ynka hundring, vilket känns bra då den brukar kunna gå för lika många dollares på ebay. Omslaget på japanaren är dessutom i en liga för sig – ett fullständigft vansinnigt kollage med massa bilder på råttmannen.

Tre barbarer och tre gialliklassiker.

2006-07-15T15:11:00.000+02:00

Sorceress
Lika bra som jag mindes, eller kanske bättre ändå. Tvillingsystrarna Mira och Mara är jagade av sin far den onde konung Traigon som lovat att offra sitt förstfödda barn till guden Kalgara och de får slåss för sitt liv dagarna i ända. Som sällskap på sin färd har de en hurtig halvnaken barbar, en viking med hornhjälm och hela kittet, samt en extremt dum och överkåt faun som hoppar jämfota och gnäggar som en get exakt HELA tiden. Vårt härliga svänggäng blir jagade av barbarkrigare, lustgasbombsbeväpnade apmänniskor och krigarvåldnader. Dumheterna staplas på varandra i ett rätt högt tempo. Många fina effekter med ljusstrålar som far ur ögon och händer och det gör mig alltid knäsvag av lycka.

Den magiska zonen (Wizards of the lost kingdom)
Underbart fantasyäventyr om pojken Simon som jagas land och rike runt av den onde Shurka som vill åt Simons magiska ring. Vid sin sida har Simon krigaren Kor samt en helt obetalbar Chewbacca-kopia som ”pratar” som en förvirrad fyllerist och ser ut som en epatraktorinredning av vit krossad plysch. Också här bjuds på tjusiga ljusstråle-effekter och jag blir såklart helt till mig och börjar hoppa jämfota och gnägga som en get.

The sword of the barbarians
Mustigt äventyr med Peter McCoy (Pietro Torrisi) som barbaren Sangraal som är ute på quest och slår följe med amazonen Aki och ”den underfundige Wang från landet i öster”. Wangs underfundighet består i förnumstiga självklarheter som han glatt delar med sig av till höger och vänster. På sin färd får våra vänner slåss mot bland annat en stam neandertalare, de svarta ryttarna, blinda grottvarelser och till sist den allsmäktiga Eldsgudinnan. Turligt nog har Sangraal hittat världens största magiska armborst som är det enda som biter på den alsmäktiga Eldsgudinnan. Bra barbarfilm dock helt utan ljusstrålar.

The case of the bloody iris
Såg om denna (passande nog med min gialloälskande flickvän som heter Iris) och jovisst den håller. Jag stör mig dock lite på de tramsiga buskiselementen med polisens dumme sidekick och Edwige Fenechs tokroliga rumskompis som är asjobbig och man bara längtar efter att hon ska bli mördad. Annars är den finfin på alla vis.

The strange vice of mrs. Wardh
Bröderna Martinos första giallo är riktigt bra och välgjord med Edwige Fenech och George Hilton i huvudrollerna samt Ivan Rassimov i paradroll som onding. Snygg film, smart och oväntad mordkomplott och helknasig musik från Bruno Nicolai, vad mer kan man önska.

The case of the scorpions tail
Dags att se om denna klassiker med. Bröderna Martinos uppföljare till Mrs. Wardh och visst det är habila grejer. Allt funkar som det ska.

Rymden, grottor och ett folktomt Venedig.

2006-07-10T12:32:00.000+02:00

The Humanoid
Aldo Lado var mästare på giallo och terror men hade även andra strängar på sin lyra, vilket den här toppenlysande finfina starwars-kopian visar. Allt är toppen och mysigt och dumt och härligt och underbart. Fantastiskt syntsoundtrack från Morricone (kan nog vara enda syntsoundtrack jag hört från honom, i alla fall vad jag kommer på just nu). Underbar scenografi, miniatyrer och effekter. Härligt stelt skådespeleri och lagom barnsligt och dumt matiné-äventyr. Supersköna ärkeskurkar och en Darth Vader-kopia av rang. Lados speciella drömkänsla är närvarande hela tiden och denna gång filtrerad genom matinéfilmsfiltret. Han har dessutom fått hjälp här av knasfarbröderna Margheriti och Enzo G Castellari - ja herregud! Kan inte komma på något dåligt med filmen – möjligen att den kunde vara några timmar längre.

Master of the world
Det var ingen barnlek att ta sig igenom detta vemodiga grottmännisko-drama helt utan dialog men med en hel massa ”aaaargh...uh...uh...oh, oh, aah” och den mest brunmurriga av alla brunmurriga stämningar. Det tog mig tre sittningar för att komma igenom hela filmen men på något perverst vis blev jag mer och mer förtjust i den ju mer jag såg och vid tredje och sista sittningen började jag perverst nog bli lite förtjust i filmen. Soundtrackets sorgliga primalsynt med långsamma arpeggio och filtersvep är så mystiskt malplacerat men samtidigt så perfekt att jag inte kan tänka mig något lämpligare. En del gore med hjärnätning och sånt blir det men annars är den enda action som bjuds begränsad till taffliga strider med stenyxor och träspjut samt lite björnbrottning. Svårt att säga vad som egentligen fängslar med en såhär pass ocharmig och tråkig film men nåt är det och även om jag inte planerar att se om just den här på ett tag känner jag att lite mer grottmänniskofilm nog måste upplevas. Vilka finns det nu igen? Grottbjörnens folk, Caveman, Clan of the Cave Bear, Quest for fire.

The bloodstained shadow
Blev glatt överaskad av denna då jag inte är så jätteförtjust förtjust i Antonia Bidos ”Watch me when i kill” och dessutom läst en och annan negativ recension på den här. Själv har jag inte mycket alls att klaga på, nog ingenting när jag tänker efter, eller jo det har jag ju – det finns ett par slowmotionscener som är plågsamt fult gjorda men det är i sammanhanget en petitess för filmen som helhet är kanon. Bra manus och skön stämning i ett folktomt och lite drömskt overkligt Venedig, en långsam och mystisk känsla som funkar mycket bra och stärks av utmärkt foto/klipp. På toppen av detta ett mycket trevligt artrock-soundtrack från Stelvio Cipriani arrangerat och framfört av Goblin.

Framtidsbarbar, tågterror, röd regnkappa, skolflickemord samt varulven v/s snömannen.

2006-07-06T18:03:00.000+02:00

Yor – hunter from the future
Underbart barbaräventyr där en smådum och vilsen Yor i blond nyvaken Gustav Wasa-frisyr vandrar omkring i barbarvärlden med en stenyxa och slåss mot jätteödlor och grottmän. Mot slutet snurrar det till ordentligt och allt förvandlas till en starwars-ripoff med Darth Vader-kopian Overlord och hans robotar och det blir laservapen och scifi för hela slanten. Fantastisk film!

Night train murders
Hederlig gammal terror när den är som allra bäst och otäckast. Två trubbelmakare till terrormän åker nattåg och ställer till med allmän terror. En till synes normal och hederlig kvinna joinar grabbarna och hon tar över terrortaktpinnen helt och blir pådrivande i eländet och två unga flickor på jullov får det tråkigt. Stark film som är jobbigt ond.

Eyeball
En skön samling dumma amerikanska turister stapplar omkring i Barcelena och dör lite då och då. Anses väl vara Lenzis svagaste giallo men jag uppskattar den. Skön stämning, bra mördarjakt där typ alla i hela filmen hinner bli misstänkta, våldsamma hackautettöga-mord av stenhård mördare snyggt maskerad i röd regnkappa, finfin Bruno Nicolai-musik och en härligt krystad sluttwist.

Rings of fear
Tredje filmen i Massimo Dallamanos school girl-trilogi når inte upp till de två tidigare ”What have you done to Solange” och ”What have they done to your daughters” men har ändå sina poänger, bla ett orginellt val av mördare. Hög sleazefaktor och smutsig stämning som krockar med glatt funky musik från Riz Ortolani. Helt okej film.

Werewolf and the yeti
Waldemar Daninsky åker på äventyr till Tibet och blir tillfångatagen av två tibetanska kvinnovampyrer som biter honom vilket såklart leder till att han blir... varulv – så kan det gå. Härligt Naschy-äventyr där han stapplar omkring i snölandskap, grottsystem och fängelsehålor och hinner med en liten slutstrid med snömannen. Slött tempo, murrig stämning och soundtrack med etnofeeling. Bra grejer!

Nunnor, skendöda, mördarfiskar och stelopererat 80-tal

2006-07-02T16:02:00.000+02:00

Satanico pandemonium
Mexikansk nunsploitation med mycket långsamt tempo och tjusigt foto. En ung nunna får djävulen i sig och försöker förföra en underårig pojke och en medsyster, när detta inte lyckas blir det dags att mörda. Tjusigt foto som sagt och väldigt bra soundtrack med knassyntar och allmänt konstiga ljud och en drömsk känsla filmen igenom – tummen upp.

What have they done to your daughters
Inte så mycket av giallo egentligen utan mera klassisk deckare/snutfilm och en mycket välgjord sådan. Superbra soundtrack, härlig historia och bra deckargåta. Skön stämning och jag gillar filmen väldigt mycket.

Short night of glass dolls
Egensinnig och väldigt speciell giallo med lysande stämning och atmosfär. Utspelar sig i Prag och berättarjaget är en ”skendöd” man på bårhuset – mycket skumt och det funkar väldigt bra. Långsamt kryper filmen fram och skräcken vävs fram i bild/klipp/ljud/musik/stämning. Skitbra soundtrack från Morricone och Bruno Nicolai. En film man vill se om, vilket den oxå växer av. Imponerande debutfilm av Aldo Lado.

Killer fish
Flåsdum Margheriti-action med överskott på lama oneliners, miniatyrer som sprängs, mördarfiskar och ostigt discosoundtrack. Det jagas diamanter på en sjöbotten där de vaktas av 10000 hungriga pirajor och en och annan piraja-atackk bjuds. Inte helt ocharmigt raffel med hög dumfaktor men lite väl lamt och tråkigt.

Hitcher in the dark
Vansinnigt dum och dålig thriller från -89 av en gammal och trött Lenzi om en arg ung man i pilotbrillor som åker runt i sin husbil och letar tjejer som när han inte våldtar eller dödar dem gärna sminkar och friserar dem som sin mamma som han saknar. Precis allt i denna film är stelopererat och andas kallt ondskefullt sent 80-tal, inte på ett bra läskig sätt utan bara på ett äckligt läskigt sätt. Pallade inte se klart eländet men ska ändå av nån slags princip göra det nångång i framtiden när jag samlat kraft.

VAMPYRER, VARULVAR OCH ÄCKLIG NORSK TEXTREMSA

2006-06-28T12:27:00.000+02:00

Werewolf shadow
Charmtrollet Naschy är Waldemar Daninsky den olycklige varulven som i denna film har en syster som är vampyr och bara det är ju hur bra som helst. Spansk gotisk skräckklassiker av Leon Klimovsky. Mycket slott, mycket vampyrer, mycket slowmotion, mycket rök, mycket varulv, lite zombie. Fantastiskt bra film med mycket skön drömsk atmosfär.

Curse of the devil
Mera Naschy, dock inte fullt lika bra som Werewolf Shadow (fast fortfarande fantastiskat bra), även om det känns ganska mycket Klimovsky om denna film med är det inte han bakom rodret. Jag håller nog bannemej på att förvandlas till naschyfil. Spansk varulvsgotik är ju faktiskt bästa skiten!

Mystère
Jobbigt dålig semigiallo från -83 utan någon som helst finess. Fult foto, dåligt skådespel, larvigt platt manus och äcklig musik. Har den på norsk kassett med äckliga norsk textremsa. Nån som vill köpa?

TROG

2006-06-25T22:09:00.000+02:00

En apmänniska som hittas av en grottexpedition tas till ett forskningscenter där man döper grottmänniskan till Trog (troglodite liksom) och glatt börjar experimentera på honom. Bland annat lär de sig att färgen grön gör honom glad och rött jättearg samt att klassisk musik får honom att börja dansa medan pop gör att han börjar morra och slå vilt omkring sig. Sen kommer de på den genialiska idén att operera honom så han kan börja tala. Lite oklart hur det praktiskt går till men efter operationen snurrar det hur som helst till ordentligt och en sån där hypnos-spiral täcker hela bilden för att sedan gå över till helt omotiverad lerfigur-film med olika dinosaurier som slåss i tio minuter. Den gamla klassiska Hollywood-stjärnan Joan Crawford gjorde med denna vansinnigt dumma lågbudgetfilm en tragisk och ovärdig sorti från filmvärlden, hon lär ska ha varit konstant berusad och henns yviga överspel och sludrigt överdramatiska dialog pekar inte direkt på något annat. Mer trivia: John Scott som skrivit soundtracket har även gjort soundtrack till ”Yor – hunter from the future”, Michael Gough som här spelar den onde kapitalisten Sam Murdock skulle senare komma att spela Alfred i Batman-filmerna, Trogs skabbiga mask/dräkt är en modifierad gammal apdräkt från Kubricks ”2001”.

W IS WAR

2006-06-25T20:52:00.000+02:00

Makalöst snurrig och knäpp filippinsk actionvåffla om ett überondskefullt brottssyndikat som fulla på opium och klädda i läder och nitar, bar överkropp, mohikan och clownsmink härjar loss och ställer till med elände. Polisen W2 och hans kompanjoner R2, D1 och V1 måste bekämpa dessa ondskans trubbelmakare (som heter saker som Nesfero, Praxis och Pentagon) och W2 dödar bovarnas ledare Nesferos bror. Då blir Nesfero arg och hämnas genom att på W2s bröllopsnatt skära av honom hans penis varpå hans nyblivna fru gör det enda rätta, lämnar honom för en av hans kollegor. W2s förtvivlan vet inga gränser och han ger sig ut på en personlig vendetta och rensar upp bland lågliven och skumrasket. Nån slags madmax-ripoff rör det sig om vad gäller kläder, vapen och fordon fast det finns inget annat som tyder på eller antyder att det skulle röra sig om en postapokalyptisk värld överhuvudtaget. Soundtracket är lika snurrigt som resten av filmen och består av spridda skurar agentfunk med fuzzgitarr och knasmoog, smetig tropikpop och filippinsk surfrock. Tidslinjen i filmen är minst sagt oklar och det hoppas lite som det vill mellan olika scener i mitt i scener och det hela blir till slut en drömlik känsla, eller ja kanske mardrömslik känsla snarare. Det snurrar på utav bara tusan med lite kungfufighter, lite läder- och nitklädda bovar som spelar akustisk gitarr och dansar, lite katolska söndagsskoleelever som kidnappas, lite filippinska dvärgar med afro och hippieskägg, lite konstiga seanser och gud vet vad ända till finalen som består av en helt sjuuukt lång slutstrid som maler på i över tjugo minuter utan en enda replik, det bara bombas på med fighter, vapen, explosioner och bil- och motorcykeljakter helt utan rim och reson. Ja herregud vilken bra film!

ROSSO SANGUE (aka ABSURD aka ANTROPOPHAGUS 2)

2006-06-24T16:47:00.000+02:00

George Eastman är nån slags übermänniska eller människoliknande monster om man så vill med snabbkoagulerande blod och en stark vilja att skada oskyldiga människors huvuden med vassa föremål - en får en borrmaskin genom huvudet, en ishacka i huvudet på en annan, en tredje får huvudet kapat på längden i en sticksåg och så vidare i en och en halv timme. Till skillnad från första ANTROPOPHAGUS har Eastman i denna film inget smink/mask alls (och vem behöver det om man har superkoagulerande blod) dock är denna film precis som ettan regisserad av skräpmäster Joe D´Amato.

FIFTH CORD

2006-06-24T16:37:00.000+02:00

Franco Nero är en nedsupen mansgris till journalist som får en mordgåta på halsen. Vansinnigt snyggt foto av Vittorio Storaro som även fotat ”Mardröm blir verklighet” som jag skrev om för ett tag sedan, men även lite kändare filmer som tex Bird With The Crystal Plumage och Apocalypse Now. Fotot är verkligen sjukt välgjort och tillsammans med Luigi Bazzonis stilsäkra och strama regi vävs en finfin film fram. Nero gör kanske sitt livs roll och kameran älskar honom varje sekund. Allt känns välgjort och tajt.

STRIP NUDE FOR YOUR KILLER

2006-06-24T16:17:00.000+02:00

På en slags modefotostudio är det ond bråd död som gäller och en efter en blir folk nersablade av en stenhård läder- och motorcykelhjälmbeklädd mördare i denna slasher-giallo. Så fort det finns tillfälle tar folk av sig kläderna, och många tillfällen blir det. Svängigt soundtrack och fula underkläder. Inte särskilt smart, inte särskilt snyggt men helt okej underhållning för folk med tycke för sleaze, snusk och smuts.

FRENCH SEX MURDERS

2006-06-20T13:00:00.000+02:00

Egentligen ingen särskilt slipad giallo men jag är sjukt såld på denna smutsiga film. Regissören Ferdinando Merighi är en anonym och inte direkt överdrivet produktiv rackare som gjorde sin debutfilm -57 sen ingenting fram till -72 då han släppte ifrån sig denna film samt spaggewestern ”They Called Him Trinity” och sedan blev det tyst igen och så lär det nog fortsätta då karln antingen är död eller strax över 80 år. Jag är inte säker men jag tror French Sex Murders är en Eurociné-produktion och med tanke på den småsnuskiga känslan och snurriga stämningen kan det mycket väl vara så. Anita Ekberg är bordellmamma och den gamle Jess Franco-favoriten Howard Vernon är en galen professor som tycker om att dissekera ögon samt är lite väl förtjust i sin egen dotter. Ett mord på en av Anita Ekbergs flickor startar en hel radda av brutala mord som är väldigt blodiga men gjorda med väldigt ostiga effekter (Carlo Rambaldi som ligger bakom effekterna är en sfx-räv som finns med i eftertexterna till filmer som A Lizard in a Woman’s Skin, Flesh For Frankenstein, Blood For Dracula, Deep Red, Alien, Possession, Dune, samt ET!). Klippning står dåren Bruno Mattei för och det tackar vi för och njuter av passager med extremt omotiverade ”negativvända” färger och mordsekvenser som har epilepsi. Som om det inte räckte bjussas på ett soundtrack med skön funky flumrock från Bruno Nicolai. Småkonstig och mörkt smutsig film med en uppgiven atmosfär och en känsla av uttråkad hopplöshet. Me love!

DEATH BED - THE BED THAT EATS

2006-06-18T15:41:00.000+02:00

Mycket orginell extremlågbudgetfilm från -77 om en säng som ja just det äter upp människor. Storyn är väldigt simpel och filmen är extremt avskalad på alla vis - foto, scenografi, dialog (som i stort sett icke existerar, det mesta berättas av ett berättarjag som är ett spöke som hålls fången i en vägg bakom en tavla!), effekter, ljud. Ändå lyckas filmen på ett mycket lyckat vis framkalla en mycket surrealistisk drömkänsla, mycket tack vare skådespelarnas ickeskådespel, det långsamma tempot samt det konstiga ljudspåret med pålagda ljudeffekter, knassyntar och allmänt mystiska ljud (som ibland låter lite som nån tidig elektroakustisk experimentmusik straight outa Fylkingen, typ Rune Lindblad eller så). Väldigt unik film som är svårbeskriven men tänk dig att en ung David Lynch, Jean Rollin och Bill Viola får en tusenlapp och blir ombedda att tillsammans filma en Hammer-skräckfilm. Regissören George Barry vet jag egentligen ingenting om, förutom att det här är en studentfilm och dessutom hans första och enda film. Death Bed är en helt underbar film som antagligen avfärdats av fler än en obegåvad tittare som ovanligt dålig b-skräck.

SMILE BEFORE DEATH

2006-06-16T19:55:00.000+02:00

Glatt sleazy film med massa krångliga kärleksförhållanden och backstabbing. En kvinna har begått självmord genom att skära av sig halsen med ett krossat glas men var det verkligen självmord... kvinnans dotter hamnar i ett rörigt förhållande med mammams väninna och sin styvfar. Och rörigt blir rörigare... och rörigare. Och inget är vad det synes vara. Extremt många och fina twistar och ett helt oväntat slut som vänder flera gånger. Soundtrack består av två olika tema som manglas fram nästan hela tiden, dels en extremt cheazy cocktailpop-låt dels en skön Bo Hansson-aktig orgelflumlåt – båda väldigt fina musikstycken som sitter som epoxy på hjärnan efter ett tag. Filmen har en lite platt tafflighet men jag är ändå väldigt såld, den vinner på charm och småknäpp atmosfär och vansinniga men ändå logiska twistar.

IGUANA WITH THE TONGUE OF FIRE

2006-06-13T21:47:00.000+02:00

En rätt tafflig och slapp giallo vars största behållning är de väldigt blodiga morden där offren först får frätande syra över ansiktet för att sedan få halsen avskuren med rakkniv, det snålas inte med blod och slafs. Filmen funkar men inte mycket mer.

HOUSE OF MORTAL SIN

2006-06-12T23:47:00.000+02:00

Mycket fin brittisk 70-talsskräckis av Pete Walker (House of Whipcord, Frightmare) om en katolsk präst som flippar ur och kommer på att det är bäst att bekämpa ondskan och synden med sadistiska mord. Många fina rollprestationer och härligt brunmurrig brittisk 70-talskänsla i denna välskrivna och välgjorda skräckfilm.

MARDRÖM BLIR VERKLIGHET

2006-06-12T20:21:00.000+02:00

Har sett den här ett par gånger och den bara fortsätter växa. Mycket märkligt att det inte finns nåt nysläpp av den här lysande filmen. Kopian jag har är ganska mörk och jag skulle väldigt gärna se den med finare bild. Strålande foto och ett superbra soundtrack. Storyn är väldigt skum och filmen plockar från alla möjliga genrer men den beskrivs väl enklast som nån slags psykologisk thriller-drama med giallo- och scifi-inslag. Stämningen är skönt drömlik och skruvad och de många drömscenerna flyter in i "verkligheten" på ett mycket välgjort vis. Överhuvudtaget är filmen väldigt välgjord på alla vis. En av mina absoluta favoriter när det kommer till genrefilm... frågan är bara vad det är för genre.

ZOMBIS ÅTERKOMST

2006-06-10T20:11:00.000+02:00

Paul Naschy är den nekrofilt lagde dödgrävaren Igor som smyger omkring i lönngångar och fnissar ondskefullt. Det blir mordmysterier, telepatiskt styrda zombies, seanser, gravvalv, slott, hästdroskor, rädda bybor, oväder, galen proffesor... ja hederlig spansk gotisk skräck helt enkelt. Lysande film!

LAGENS BLODIGA HAND

2006-06-10T20:04:00.000+02:00

Skön crime med en extremt hård Klaus Kinski i slick 70-talskostym och skeva pilotbrillor. Filmen kryllar av stenhårda korrumperade snutar och hänsynslösa bovar men allra hårdast är såklart Kinski som psykopatisk hitman som inte rör en min eller säger ett ord filmen igenom. Vid ett tillfälle straffar han en tjallare genom att svetsa honom i skrevet. Storyn är kanske rätt platt och utan riktigt sting till en början men det tar sig efter ett tag och det är en trevlig och klart sevärd crime-rulle.

BLOOD ORGY OF THE SHE DEVILS

2006-06-10T00:33:00.000+02:00

Hippies, häxkonster, experimentellt syntsoundtrack, en extremt krum exorcist som skjuter laserstrålar från händerna, satanisk gogo-dans, historiens värsta överspel och dialog som skriks fram, en man som stryper en kvinna till tonerna av ett gökur med massa eko, inzoomningar som skulle göra Jess Franco stolt. Helt enkelt en fantastisk timme och femton minuter.

Den gula listan - part 1

2006-06-09T20:34:00.000+02:00

På ett filmforum jag brukar hänga på startades för ett tag sedan en tråd där folk lägger in sina giallo-topp-fem-listor. Jag har alltid haft svårt att lista eller betygsätta filmer och kunde inte komma fram till en toppfem på något vis. Något slog slint i huvudet och jag kom på idéen att se om alla (nåja... så många jag orkar och kan få tag på i alla fall) giallos och betygsätta dem efter ett gialloanpassat betygssystem. Jag kan inte påstå att det är ett ultimat system (för det är det inte, jag har redan märkt av en del klara brister) men det är till för mig själv, för mitt eget höga nöjes skull - samt förstås för att slutligen kunna presentera en toppfem. Jag har redan, som sagt, märkt av brister i det här betygssystemet och kommer antagligen efter jag plöjt igenom alla filmerna (i vilket fall de ca 70-80 st som är hyffsat enkla att få tag på) se om de bästa, de som fått typ betyg 4 eller mer och noga plocka ut en toppfem-lista. Vaddå nördigt?

Systemet är enkelt och bygger på att jag sätter betyg på varje film utifrån fem olika delmoment. Dessa fem delmoment är det som jag anser är de viktigaste delarna i en giallo.
Betygsskalan för delmomenten är 1-5 där jag tänker mig:

1 - usel
2 - okej
3 - bra
4 - mycket bra
5 - lysande

Delmomenten är fem till antalet och är följande:

Manus - här bedöms plot, twist, red herring och hur berättelsen fungerar dramaturgiskt etc.
Mord - här bedöms mordens snygghet, fantasifullhet etc.
Musik - här bedöms soundtracket
Atmosfär - här bedöms filmens atmosfär och stämning, hur mycket jag sugs in i filmen etc.
Estetik - här bedöms filmen estetiska och stilistiska kvaliteter, bildens komposition, skönhet i miljöer etc.

Slutligen adderar man de fem delmomentens betyg och delar med fem och sådärja, ett betyg!

Här kommer en lista på de giallos jag plöjt hittills.
Betyget står efter varje titel.
(och förresten, är det någon som anser det extremt stötande att jag använder mig av min egen försvenskade böjning giallos istället för den filmnördskorrekta gialli så är jag extremt inte intresserad av att höra din åsikter i frågan. tack men nejtack)

Watch me when I kill – 2.2
Manus 2 Mord 3 Musik 3 Atmosfär 2 Estetik 1
Kommentar: seg och rätt tafflig, ful film utan fina miljöer eller fint foto, soundtrack en okej kopia av deep red, okej mord i en ugnsform i ugn + ett riktigt snyggt mord i badkar. Vansinnigt abrubt slut utan större klimax. Mycket dålig kvalitet på VCI-dvd:n.

The case of the bloody iris – 4.6
Manus 5 Mord 4 Musik 4 Atmosfär 5 Estetik 5
Kommentar: lysande giallo med alla rätt. Morden skulle kunna toppas och varieras ytterligare, musiken tangerar en femma, ska lyssna mer noga när jag ser filmen med bra högtalare.

The Forbidden photos of a lady above suspicion - 3
Manus 3 Mord 1 Musik 4 Atmosfär 4 Estetik 3
Kommentar: snygg och välgjord film med skönt kinky stämning och mycket fint Morricone-soundtrack. Dock är den helt utan mord vilket är ett orginellt drag som kanske borde premieras men tvunget blir en etta och drar ner huvudbetyget.

The Pyjama Girl Case - 3.4
Manus 4 Mord 2 Musik 4 Atmosfär 3 Estetik 4
Kommentar: orginell och bra film med en speciell stil men inte helgjuten som giallo. Underbart soundtrack från Riz ”Mondo Cane” Otolani som varvar mellan riktigt cheesy eurodisco, pumpande krautbeat och mera ordinära suspense-toner. Unik film som säkert kan växa ytterligare vid omtittning.

The blue eyes of the broken doll - 3.4
Manus 4 Mord 3 Musik 3 Atmosfär 4 Estetik 3
Kommentar: Härlig stämning och en riktigt bra historia i denna spanska giallo där charmknutten Naschy får anställning hos tre mycket skumma psykiskt instabila och fysiskt handikappade systrar som bor i ett stort gods på landet. Bisarr atmosfär och fint manus med flera twistar och en Naschy i toppform. Kvaliteten på holländska kassetten var inte den bästa, kanhända skulle en upprustning ge den en 4:a i estetik.

The corruption of chris miller - 4
Manus 4 Mord 3 Musik 3 Atmosfär 5 Estetik 5
Kommentar: tveksamt om denna spanska film är en giallo men den har omnämts som det. Jag ser snarare ett orginellt och mycket bra skruvat drama med inslag av slasher, sleaze, gotisk skräck, terror och giallo. En ung kvinna och hennes styvmor lever i ett inte helt friskt förhållande och dessutom dyker en testosteronpumpad och mysfarlig ung man upp och invecklar det hela. Skönt skruvad och bisarr stämning och jag sögs in i filmen obönhörligen. Om jag skulle bedömma den som film är det en klockren 5:a rakt av, efter mitt nördiga giallosystem blir den en 4:a. Fast egentligen är det ju ingen giallo som sagt, inte i min värld i alla fall, däremot är det en av mina favoritfilmer, just nu i alla fall. Dålig print och jag önskar innerligt att en dvd dyker upp men det finns väl risk för att det inte kommer hända.

Blood and black lace - 5
Manus 5 Mord 5 Musik 5 Atmosfär 5 Estetik 5
Kommentar: full pott! Klockren giallo med precis alla rätt. Total njutning från början till slut.

The bird with the crystal plumage - 5
Manus 5 Mord 5 Musik 5 Atmosfär 5 Estetik 5
Kommentar: perfekt giallo.

Cat o ’Nine Tails - 4.6
Manus 4 Mord 5 Musik 5 Atmosfär 4 Estetik 5
Kommentar: himla bra film men kommer inte riktigt upp i samma klass som crystal plumage.

Killer must kill again 3.4
Manus 3, mord 3, musik 3, atmosfär 4, estetik 4
Kommentar: Konstig giallo då det inte för en sekund är hemligt vem mördaren är. Bra film hursomhelst som är överaskande välgjord och välregisserad för att vara Cozzi men man saknar nästan lite tok och dumheter. En slick och stram film med en lysande Antoine Saint-John i rollen som psykopatisk mördare.

Death walks at midnight – 3.4
Manus 3, mord 4, musik 4, atmosfär 3, estetik 3
Kommentar: mysig och habil giallo med schyst longejazz-musik och hård stämning.

Seven notes in black – 4.2
Manus – 5, mord - 3, musik - 3, atmosfär - 5, estetik - 5
Kommentar: en riktigt slick och snygg koncentrerad giallohistoria med flera twistar och ganska orginella sådanna. Kommer inte ihåg hur musiken var därför en 3:a.

Four flies on grey velvet – 1.6
Manus 1, mord 1, musik 2, atmosfär 1, estetik 3
Kommentar: oengagerad och dålig film. Slarvig på alla sätt och räddas från uselhet endast pga i några stycken fint och flummigt foto och klipp.

All the colors of dark – 4.2
Manus 4, mord 3, musik 4, atmosfär 5, estetik 5
Kommentar: skönt psykadelisk stil och känsla och riktigt snygg film. Bra och engagerande historia men lite dåligt på mordfronten. Lite Rosmarys Baby-vibbar med satanism och baby-tema. Bra!

Your vice is a locked room and only i have the key – 4.6
Manus 5, mord 4, musik 5, atmosfär 5, estetik 4
Kommentar: mycket bra film med lyckade twistar, skönt ond atmosfär, lysande skådespelarinsatser och ganska orginell giallohistoria som utspelar sig på ett lantgods – ingen storstad så långt ögat når. Scenen när den labile författaren sitter och maniskt knackar in att han ska döda sin fru på skrivmaskin kan man anta direkt inspirerat till den något mer kända scenen i den något mer kända The Shining (om det nu är Kubrick eller King som snott idéen från Martino vet jag iofs inte då jag inte har läst boken Shining).

GROTESQUE

2006-06-07T16:22:00.000+02:00

Groteskt dum film! Linda Blair hälsar på sina föräldrar tillsammans med en kompis. Dessvärre har ett gäng mycket arga "punkare" vägen förbi och de utövar lite terror och ond bråd död på familjen. En halvtimme in i filmen är hela familjen slaktad. Då visar det sig att det finns ett lönnrum i huset där en utvecklingsstörd och vanskapt lillebror håller hus och han tar gruvlig hämd på arga gänget och dödar dem en efter en. När han är precis på väg att avliva de två sista ondingarna dyker polisen upp och skjter honom, då de tror att det är han som slaktat familjen. En farbror till familjen dyker upp och kräver hämnd på punkarna, detta gör han genom att tillfångata dem, binda fast dem vid varsin bår och operera om dem till fula och vanställda missbildade. Innan han gör det passar han på att avslöja att den missbildade lillebrodern egentligen var hans son och att även han själv är missbildad, varpå han tar av sig sin "mask" och visar upp sitt sanna fasansfulla ansikte. Sedan fryses bilden och filmen brinner upp och det visar sig att allt varit en biofilm och i publiken sitter skådespelarna från familjen och undrar varför filmen fastnade. Det visar sig att biografmaskinisten blivit överfallen av två riktiga monster som tycker filmen ger en osann och vulgär bild av hur det är att vara monster. Sen springer de in i salongen och jagar ut alla och börjar sedan kramas och hoppa av glädje. Slut!
Av alla dumma filmer jag sett tillhör nog den här eliten av dumhet. Det finns liksom ingen hejd på knasigheterna och när man tror att det inte kan bli dummare tar hela filmen sats och söker upp en ny ännu dummare väg. Allt framförs med ett vansinnigt överspel från samtliga skådisar. Jag är mållös. Trailer finns här

THE BLUE EYES OF THE BROKEN DOLL

2006-06-05T17:24:00.000+02:00

Härlig stämning och en riktigt bra historia i denna spanska giallo där charmknutten Naschy får anställning hos tre mycket skumma, psykiskt instabila och fysiskt handikappade systrar som bor i ett stort gods på landet. Bisarr atmosfär och fint manus med flera twistar och en Naschy i toppform.

CORRUPTION OF CHRIS MILLER

2006-06-05T15:45:00.000+02:00

Denna film brukar kallas en spansk giallo, jag ser snarare ett orginellt och mycket bra skruvat drama med inslag av slasher, sleaze, gotisk skräck, terror och giallo. En ung kvinna och hennes styvmor lever i ett inte helt friskt förhållande och dessutom dyker en testosteronpumpad och mysfarlig ung man upp och invecklar det hela. Skönt skruvad och bisarr stämning och jag sögs in i filmen obönhörligen. Klockren film och en av mina favoriter bland eurotrash, just nu i alla fall. Dålig print på grekkassetten och jag önskar innerligt att en dvd dyker upp men det finns väl risk för att det inte kommer hända.

ENCOUNTERS IN THE DEEP

2006-06-03T16:03:00.000+02:00

Mera bermudatriangel-raffel från Tonino Ricci och det innebär förvirring och snurrigheter med försvinnande skepp, ufos, undervattensgrottor, påsköstatyer, mystiska ljuseffekter och lite arkivfilm på hajar. Bra grejer!

BEASTMASTER 2 - THROUGH THE PORTAL OF TIME

2006-06-03T13:52:00.000+02:00

Dar The Beastmasters onde bror Lord Araklon och häxan Lyranna färdas genom en magisk port till en paralell värld, som råkar vara Los Angeles år 1991, för att hämta en neutronbomb så de kan rule the world. Dar blir alltså tvungen att pysa över till 90-talets LA han med och bekämpa ondskan och det blir massa knas och snurr. Barbarerna får klä sig i moderiktiga kläder och lära sig viktiga uttryck som "dude", "chill" och "rock´n´roll". Marc Singer som spelar inoljade barbaren Dar känner vi igen från tv-serien V där han spelade den rättrådige motståndsmannen Mark Donovan. Det här är inte bara en dum film, det är dumt till och med för att vara en barbarfilm. Men såklart vansinnigt charmigt och underhållande.

HAJFILMSOMSLAG

2006-06-01T14:26:00.000+02:00

PANIC

2006-06-01T10:58:00.000+02:00

Eftersom jag är dum i huvudet fortsätter jag titta på Tonino Ricci-filmer, det finns en märklig dragningskraft i hans förvirring och dumhet som tvingar mig att se skiten. Den här filmen är nog den dummaste av dem alla ändå. Dessvärre är den inte särskilt förvirrad eller snurrig, bara dum och tråkig. Jättedum. Jättetråkig. En professor blir utsatt för ett mystiskt rått-virus och blir nåt slags slemmigt råttmonster med problemhud, dreadlocks, trasiga kläder och dålig hållning (lite som en crustpunkare med andra ord). Det är dumt, tråkigt och extremt oengagerande. Soundtracket av Marcello Giombino varvar mellan ordinärt tråksoundtrack och helsnurrig extremidiotisk dårmusik, inte helt olikt The Residents knäppaste stunder. Orginaltiteln Bakterion är rätt fräck men givetvis måste den tvunget ändras till det tråkigare Panic.

NINJA THE PROTECTOR

2006-05-31T13:53:00.000+02:00

Snurrigt värre med ninjor som teleporterar sig, mjukporr, Jackie Chan och korta snuttar Pink Floyd instoppat i soundtracket. Dum hongkong-film när den är som allra dummast. Har den på double-feature med klassiska flåsactionfilmen Wanted Dead Or Alive med Gene Simmons som den onde terroristen Malak Al Rahim, men den orkade jag inte se denna gång.

STAR CRASH

2006-05-31T13:20:00.000+02:00

Fråga: Vad kan gå fel när Luigi Cozzi snurrar loss i en starwars-kopia med David Hasselhof och massa lasereffekter? Svar: Ingenting, absolut ingenting kan gå fel. Det är ren njutning från början till slut. Om man nu, av någon outgrundlig anledning, inte nöjer sig med Hasselhof och lasereffekter så bjuds man dessutom på märkligheter som Joe Spinell som den onde rymdgreven Zarth Arn, Christopher Plummer som The Emperor och ett soundtrack av John Barry. Jag tar det igen, Joe Spinell, Christopher Plummer och David Hasselhof tillsammans i rymden till toner av John Barry, regisserat av Luigi "lasereffekter"Cozzi. Inget kan gå fel som sagt.

DEATH WALKS AT MIDNIGHT

2006-05-27T00:20:00.000+02:00

En fotomodell experimenterar med en ny LSD-liknande drog och får hallucinationer där hon ser en konstig filur med funky solbrillor och stans hårdaste spik-knogjärn som han möblerar om ansiktet på en fager kvinna med. Sen börjar den här filuren dyka upp i verkligheten och förfölja flickstackarn och det blir en giallohistoria utan riktig skärpa men med några helt okej twistar och ett satans fint foto med massa stiligt loungeiga (kan man skriva så?) 70talsmiljöer. Toppa detta med skön loungejazz och du har en trevlig en och en halv timme.

LIONMAN

2006-05-25T18:14:00.000+02:00

Underbar turktrash-film med massor av fina kostymer och än mer massor av kroksabelstrider och än än mer dumheter och snurr. Lionman har växt upp bland lejon och är således stark som ett lejon och slaktar alla motståndare med sina bara händer, och många motståndare blir det. Prata är han sämre på, han morrar och muttrar mest. Massor av svärd och kroksablar som sagt men Lionman slåss helst med sina händer, samt med nån slags övernaturlig hoppförmåga som ser fruktansvärt konstigt ut varje gång han använder den och det gör han både en och fyrtio gånger, ända tills en onding häller frätande syra på hans händer så de blir obrukbara. Men ingen fara på taket, Lionman ser till att få ditmonterat klor av järn och blir än farligare i hangemängets konst. Lionman är KUNG! Denna film är verkligen värd en upprustning och dvd-utgåva. Hos Mondo Macabro kanske, de går ju från klarhet till klarhet vad gäller bizarrofilm från alla möjliga håll och kanter.

THE EERIE MIDNIGHT HORROR SHOW

2006-05-25T18:03:00.000+02:00

Jobbigt dålig titel på en annars bra film. Har även gått under namnen "The Sexorcist" och "The Devil Obsession" samt orginaltiteln "L'Ossessa". Filmen har ett härligt långsamt tempo och drar ofta ut på scener aldeless för långt, vilket bidrar positivt till spooky stämning. Ingen fantastisk film men en av de bättre Exorcisten-rippoffs, tyvärr presenterad på dvd med såväl undermålig bild som ljud.

KRIMINAL

2006-05-25T17:54:00.000+02:00

Supertrevlig och snygg 60talsfilm där playboyen och hunken Kriminal tassar omkring i sin skitsnygga gulsvarta skelettdräkt och stjäl diamanter, charmar damer och springer på tågtak, allt till tonerna av superslick och svängig agentjazz med hammond och vibrafon. Lite som en kombination av tidig James Bond och Batman-tvserien, fast med lite snurr.

JÄTTEHAJEN - VINDSURFARNAS SKRÄCK

2006-05-24T19:26:00.000+02:00

Jättehaj som käkar vindsurfare och helikoptrar är bara för bra. Har äntligen lagt vantarna på den här kassetten och det känns skönt att ha sett den på orginal nu istället för på den dassiga kopia jag fått nöja mig med tills nu. Iofs inte särskilt bra bild på den här printen heller. Det lär ska vara fin bild på den japanska kassetten så den som vill se sin jättehaj i fin bild får väl skaffa den för nåt dvd-släpp lär det aldrig bli av den här filmen, då den är en alltför uppenbar Jaws-kopia och blev anmäld och fälld när den gick upp på bio. Å andra sidan vem vill ha den här på nysläpp på dvd? Det här är ju en film som gjord för vhs-formatet på alla sätt och vis, dessutom är det som alla förstår mycket viktigt att den heter JÄTTEHAJEN - VINDSURFARNAS SKRÄCK.

THE SEVEN MAGNIFICENT GLADIATORS

2006-05-24T15:24:00.000+02:00

Dags att olja in musklerna och hoppa i höftskynket igen. Tänk dig italiens dårregissör nummer ett Bruno Mattei göra en svärd och sandal-version av De Sju Samurajerna med den döve muskelbyggaren Lou Ferrigno i huvudrollen. Ren dumhet med andra ord. Fyrtio minuter in i filmen kommer Ferrignos första replik. Det lär ska ha varit så att Mattei från början var tänkt att regissera Hercules men gjorde jobbet för dåligt så producenterna anlitade instället Cozzi som ju gjorde sin bisarra scifi-aktiga hercules medan Mattei fick lite restskrap i form av samma skådespelare och crew samt några kronor så han kunde slunga ihop den här filmen med vänsterhanden. Intressant är att det är inspelat i nån gammal romersk ruinstad så precis varenda hus och byggnad är... ja just det ruiner. Blir lite skum stämning efter ett tag. Mycket dum film som endast bör ses av Mattei- eller barbarfilmskompletister eller folk som inte kan få nog av den döve muskelmannen.

SEVEN NOTES IN BLACK

2006-05-24T08:56:00.000+02:00

Mycket fin och kanske den smartaste och mest välskrivna fulcifilmen. Inte överdrivet smart såklart, en och annan logisk lucka finns, men en riktigt slick och koncentrerad giallohistoria med flera twistar och ganska orginella sådanna. En klärvojant kvinna spelad av Jennifer O'Neill (återkommer till henne längre fram) får syner kring ett mord som skett för ett antal år sedan och dras in i en spännande mördarjakt där hon får hjälp av sin psykolog. Kvinnans man blir huvudmisstänkt och häktad medan hon dras allt djupare in i härvan för att fria sin man. [**Spoilervarning**] Varefter visar det sig att synerna kvinnan får är inget som skett utan framtida händelser och det "riktiga" mordet är ett som komma skall och det är kring just henne själv snaran sakta dras åt. Detta är riktigt snygg gjort och funkar mycket bra, trots vissa logiska luckor som sagt men vadå det är Fulci, mycket tack vare bra manus men också exeptionellt snyggt foto och klipp. Fabio Frizzis soundtrack låter typiskt Frizzi och det är lysande såklart.

Okej Jennifer O'Neill då, hon är en härligt osannolik figur. Förutom en karriär som fotomodell och skådespelare (största roller är väl i Cronenbergs "Scanners" och Mulligans "Summer of '42) så har denna brasilianska hunnit med att vara gift nio gånger(bla med Chippendales koreograf (två gånger)), bryta ryggen och nacken i en ridolycka, skjuta sig själv av misstag, självmordsförsök, samt envist vägrat göra Hollywood-karriär trots öppet mål-läge, för att slutligen bliv frälst och koncentrera sig på hästuppfödning på sin ranch i Nashville samt då och då dyka upp på O'Reilly Factor som språkrör för prolife- och profamilyrörelsen.

För övrigt är det jäkligt mysko att den här filmen inte fått någon ordentlig engelskspråkig release då en fulci-film per automatik säljer bra, den här är ju dessutom bra. Har väl med rättighetsstrul att göra kan man tro. Den versionen jag såg på DivX antar jag är en ripp från en bootleg som består av bilden från den franska (tror jag) dvd som finns + ljudet från gamla amerikanska vhs:en.

WINGS OF HOPE

2006-05-21T21:04:00.000+02:00

En mycket intressant historia men ett inte alltför intressant resultat som film. En dokumentär om en kvinna, Juliane Koepcke, som var enda överlevande från en flygkrasch i sydamerikanska djungeln 1972 och hennes ensamma kamp genom djungeln för att ta sig till civilisationen. Att Herzog ständigt dras till djungeln är ett faktum och i denna film har han en högst personlig anledning. Han var nämligen inbokad på det kraschade planet själv, han var nämligen på väg till inspelningsplatsen för Fitzcarraldo men bokades av flyget i sista stund. När han sedan
väl spelar in filmen gör han det bara några mil från var Juliane Koepcke samtidigt på liv och död sliter sig fram genom djungeln. Tyvärr funkar inte filmen riktigt trots att upplägget inbjuder till intressant resultat. Jag vet inte exakt vad som felar men det saknas liv i filmen, jag blir inte indragen och berörd - vilket annars är edn gode tyskens paradgren tycker jag, att beröra.

THE WHITE DIAMOND

2006-05-21T20:52:00.000+02:00

Kanske bästa herzogdokumentären jag sett. Otroliga bilder och en skön meditativ stämning rakt igenom. Det är samma gamla herzogämnen som behandlas, denna gång utifrån en mans kamp med en hemmabyggd zeppelinare i djungeln. Mer än en gång kommer jag att tänka på Fitzcarraldo som mot all vett och sans sliter med sin ångbåt över berget. Samma gamla herzog som sagt men här uppnår han en perfektion när han närmar sig det metafysiska i det extremt fysiska. I Werner Herzog eats His Shoe pratar Herzog om att han med sitt filmande vill, eller snarare måste, återföda ett nytt språk och nya bilder- ett nytt sätt att förstå världen och livet. Han börjar närma sig.