måndag, februari 15, 2010


HOUSE OF THE YELLOW CARPET (1983)

Italiensk psykothriller med Erland Josephson i rollen som mystisk terrorman som tränger sig in hos ett par under förespeglingen att han vill köpa derass gula matta som de satt ut annons på, men ganska snart börjar han bete sig obehagligt påträngande och hans sjuka beteende bara accelererar. Mycket avskalat kammarspel som känns tv-teater i skådespel, scenografi och regi, och mycket riktigt bygger filmen också på en teaterpjäs. Om man inte har problem med tv-teater och kan stå ut med Josephsons stolpiga engelska väntar en riktigt bra och ganska unik film med många twister och red herrings. Lysande soundtrack av alltid lika lysande Stelvio Cipriani.

torsdag, februari 11, 2010

GARBAGE PAIL KIDS (1987)

Såg denna med mitt ex som inte är fullt lika förtjust i kiss/bajs/snor/kräk-humor som jag men vi är ungefär lika förtjusta i sinnesslö dumhet i filmer och det bjöds det på i samma mängd som kroppsvätskebuskis. Vi kunde med andra ord enas om att det var en viktig film. Ta Garbage Pail Kids-samlarklistermärkena och deras estetik och låga humor och korsa med en tafflig Gremlins och du har filmen i en liten låda. Grymt bra. Grymt dumt. Grymt jobbigt. Vi snabbspolade halva filmen.

THE MAN WITH ICY EYES (1971)

En giallo man sällan hör talas om av Alberto De Martino. Lite småsunkig och ganska seg men ändå klart sevärd och charmig på många vis, inte minst för Peppino De Lucas fina soundtrack med cocktailsvängig tvärflöjtsjazz och crimefunk. Flera andra crimefilmselement än soundtracket finns med men jag skulle klassa den som giallo ändå. En tapper journalist måste lösa ett mord där en oskyldigt dömd sitter och väntar på dödsstraff. På vägen råkar journalisten ut för mexikanska knogjärnsbusar och en lömsk och otäck astrolog.

EMANUELLES REVENGE(1975)

Bruno Mattei hjälpte Joe D'Amato att skriva manus till denna en av hans bästa Emanuelle-ripoffs och när de två dårarna är igång vet man att det vankas sleazeunderhållning av toppklass. Laura Gemser som brukar spela Emanuelle i D'Amatos filmer syns inte till, istället är det Rosemarie Lindt som gör ett utmärkt jobb. Och brunbjörnen George Eastman spelar manliga huvudrollen som en otäck fuling till karlslok som bedrar och förnedrar sin fru så hon hoppar framför tåget. Nu visar det sig att hennes syster är ingen mindre än Emanuelle och hon gör det enda rätta - förför Eastman och drogar honom och kedjar fast han i en ljudisolerad skrubb bakom en fönsterspegel där han dag ut och dag in plågas och tvingas se på när Emmanuelle tar hem folk och fä och har sex med dem. Härlig dårsleaze med mycket naket, droger, våld och kannibalism. En habil D'Amato/Mattei-rulle helt enkelt.

söndag, februari 07, 2010


BAD LIEUTENANT (2010)

Nej Herzog nu får du fan ta mej skärpa dig. Fucking jävla Nicholas "jag skulle inte ens kunna spela en dålig skådespelare" Cage, vad har du med honom att göra? Och sen när slutade du intressera dig för manus? Herzog SKÄRP DIG! Ät en sko. Skjut dig i magen. Gör en till jävla vietnamsnyftare. Men gör inte en till film med Nicholas "jag skulle fan inte ens kunna spela en dålig skådespelare som spelar en dålig skådespelare" Cage. Okej är vi överens? Bra. Ha det fint.

lördag, februari 06, 2010

THE COLLECTOR (2009)

Är svag för tortyrskräck och har ganska hög toleransnivå bara där finns lite snillrika fällor och sadistiskt våld. Manus är skrivet av de som skrev Saw 4, 5 och 6 och ja de kan ju det här med snillrika fällor och sadistiskt våld. Nu kan de tyvärr inte så mycket annat så varsågod en och en halv timme snillrika fällor och sadistiskt våld. Efter en halvtimme hade jag tröttnat och började snabbspola.

THE THAW (2009)

Globaluppvärmningshorror där det farliga med att polarisarna smälter inte är klimatpåverkningarna utan att en gammal smittad mammutkropp smälter fram och miljöforskaren Val Kilmer och hans forskargäng blir smittade av ondskans parasit. Påminner en del om The Thing (utan att för den skull ens vara i närheten av att suga röven på den filmens fantastiskhet). En okej thriller som jag knappt behövde snabbspola nåt alls.

torsdag, februari 04, 2010

FIRECRACKER (1981)

Mästaren av trashig Filippino-action Cirio H Santiago slår till med en dum kampsportsorgie där en amerikansk kvinnlig karatemästare åker till Filippinerna för att leta efter sin försvunna syster och dras in i en soppa av drogkarteller och förbjudna fightingtävlingar på liv och död. Ingen av Santiagos bästa men ändå habil skräpunderhållning att småmysa till och klart sevärt. Eller kanske är jag skadad, antagligen är det bara Santiago-kompletister som behöver bry sig om att se och pricka av den här filmen. Det är mest långa sega fightingscener som varvas med långa sega dialogscener. Finns många bättre och viktigare filmer av honom att se innan detta. Och känner man behov av att se nåt med Jillian Kessner (som spelar karatemästaren) så rekommenderar jag istället den hejdlöst vansinniga Raw Force (aka Kung Fu Cannibals). Å andra sidan har den som är svag för primitivt svettiga syntsoundtracks (och vem är inte det) en hel del guldkorn att hitta i Firecracker. Under en av de mest trashiga scenerna, där Kessner fightas så kläderna åker av henne och hon blir tvungen att topless slakta två ondingar i en bandsåg, pumpar soundtracket en lysande låt som är som en cheesy Dick Hyman-cover av DAF och just då i just det ögonblicket är det svårt att inte älska Firecracker.

TC 2000 (1993)

I framtiden kommer svettiga muskelmän springa runt i tuffa nittiotalskläder i en stor källare och karateslåss precis hela tiden. I denna framtid kommer en och en halv timme kännas som en evighet.