SUKIYAKI WESTERN DJANGO

Ja det här var ju knäppt. Takashi Miike får för sig att uppdatera spagettiwestern (eller sukiyakiwestern som han skojar till det) och Miike levererar såklart och det bubblar över av westerklichéer och vackert våld. Skruvat nog pratar alla skådespelarna engelska, vilket de flesta japaner inte gör så överdrivet bra, så det blir till att gissa sig till hälften av dialogen, vilket inte är några större problem. Quentin Tarantino gör en cameo som berättare och allt så överproppat coolt som man kan tro. Med tanke på att italienarna var inte så lite inspirerade av japansk film när de började göra western känns det på något vis som att Miike tar hem genren och han gör det med den äran, respektlöst och självsäkert twistar han till det ordentligt med nån slags asiatisk fantasy/samurai/cyber-känsla.

Trailer

ANVIL! THE STORY OF ANVIL

Anvil var sjukt heta när jag gick på högstadiet och "Metal on Metal" var tillsammans med Metallicas "Kill 'Em All" och Anthrax "Fistful of Metal" det tuffaste bland tuff thrash. Den här hajpade dokumentären om dagens Anvil, som trots trettio års motgångar fortsätter leva hårdrock är helt fantastisk och ett måste för alla gamla nostalgiska åttitalshårdrockare och alla andra med ett hjärta i kroppen. Det bjuds på mängder av Spinal Tap-moments (även bandet själv bjuder under sin extremt misslyckade europaturné i förbifarten på ett "Hello Cleveland!") men i huvudsak är filmen ett drabbande och ömsint porträtt på några enkla kanadensiska arbetargrabbar som aldrig riktigt växte upp - men bli stora ville och vill de fortfarande bli.
Kolla trailer här.

JUNGLE VIRGIN FORCE (1983)

Woohaa! Cyborgtemat höll inte i sig så länge. Som vanligt hamnar jag till slut i djungeln. Det är inte så att jag hatar framtiden och maskinmänniskor, tvärtom, men alla vägar bär till djungeln, som det verkar. Och inget mig emot när man hamnar i sånt här indonesiska knasdjungelraffel. En kvinnlig tarzan, en häxdoktor, kannibaler, galna vildar, härliga lasereffekter, nonstop djungelaction, och ett galet primitivfunky synthsoundtrack och crazy tvätflöjtsjazz. Åh djungeln!

MONDO CANNIBALE (1980)

En av mina Franco-favoriter. Massa djungel (eller ja nån tysk djurpark kanske snarare), slappa kannibaler med butterickssmink, Al Clivers frånvarande skådespel, helvildjungelmusik som varvas med tysk hammondmuzak. Jag är omåttligt förtjust i den här perioden hos Franco, efter hans Erwin C Dietrich-producerade filmer med hög budget (nåja allt är relativt) kastade han sig ut i det totalt vansinniga lågbudgetträsket med sedvanligt obekymrad låtgå-glädje. Självklart hoppade han på kannibaltåget och sket ur sig parallellt denna och The Devil Hunter (Sexo cannibal) och det är två härliga filmer. Stor filmkonst blir det vid kannibalattackerna då allt går i extrem slowmotion och scenerna håller på länge länge.

MONSTER CAMP (2007)

Ingen djungel här men väl en dokumentär om en samling amerikanska lajvare som en gång i månaden samlas i naturen och leker fantasy. Efter att ha sett den här trailern förstod jag att jag måste se filmen. Trodde att jag hade nåt av King of Kong-klass framför mig men det var tyvärr inte så bra men fortfarande en skitbra och intressant och smått rörande film med en del oförglömliga scener med hög nördfaktor.

HUKKUNUD ALPINISTI HOTELL aka Dead Mountaineer's Hotel

Wow! Helt fantastisk estnisk scifi baserad på en bok av bröderna Strugatski (som även skrev boken Roadside Picnic som samma år som denna film 1979 filmatiserades av Tarkovskij som Stalker). I denna film känner man igen lite av samma stämning som i Stalker, det där karga ödesmättade vansinnet. En polis hamnar efter ett falsklarm på ett fjällhotell mitt i ingenstans där han blir instängd efter en lavin och får vackert hänga med ställets få och mycket skumma gäster. Ett mord sker och en klassisk låsta rummet-mordgåta drar igång men Agatha Christie-stämningen får sällskap av utomjordingar och skum och dystopisk scifi. Med mycket enkla medel skapas en otäckt stel och dystopisk stämning. Det lysande soundtracket av den estländske progrockaren Sven Grünberg hjälper till, det bjuds på en del spacerock och massor av klassisk naturprogramsambient. Jag misstänker att det inte pytsats in alltför mycket pengar i produktionen men man har verkligen vänt på varenda rubel och använt sig flitigt av det mäktiga snölandskapet och skapat en märkvärdig, udda och poetisk scifi-deckare. Såvitt jag vet finns inte filmen på något officiellt släpp och rippen jag såg är tagen från estnisk TV med ganska mörk bild och torftiga fan-subs. Den här fantastiska filmen är verkligen värd en bild- och ljudrenovering och riktig textning på ett påkostat dvd-släpp.

edit: THIS JUST IN THIS JUST IN!

Jag letade runt noga och tamejsjutton, det har tydligen precis för nån månad sen släppts en dvd med snygg bild. Dessvärre är det ett ryskt släpp med rysk dubbning (orginalljudet är på estniska) och vad det verkar ingen textning. Ja ja, det borde inte dröja särskilt länge tills den rippas och läggs upp nånstans, sen får man hoppas på en ny lite bättre fansub på det. Hittade några screens från dvd:n. Kolla snyggt!

NEMESIS

Året är 2027 och Los Angeles är ett tufft wasteland där man finner terroristgruppen The Red Army Hammerheads som är "information terrorists" och laddar ner data vilket såklart är förbjudet och eftersom det inte finns nåt piratparti att rösta på kör de terroristräjset istället. Cyborgsnuten Alex sätter dock käppar i hjulet, tills han tröttnar på det och hoppar av och flyttar till "New America" (mexico skulle jag tro) och frilansar som datasmugglare. LAPD flyr man dock inte så lätt så Alex blir infångad och ombyggd, denna gång med en bomb i hjärtat, så de kan spränga honom om han får för sig att fly igen. Efter en ganska lång startsträcka bjuds det på mängder och ännu mer mängder med svettig action i denna future-våffla som siktade mot Robocop och Terminator men inte hade tillräckligt djup plånbok. Det finns en uppföljare som jag inte riktigt vet om jag orkar leta reda på, fast lite lockad är jag för i den reser de tillbaka till 1980-talet och ett krigsdrabbat östafrika. Verkar knäppt. Som om det inte räckte gjordes en Nemesis 3 där en stor del av filmen består av flashbackklipp från tvåan. Den måste jag inte se.

TEENAGE HOOKER BECOMES A KILLING MACHINE



Ja den titeln är ganska självförklarande. Den här koreanska arty nollbudget rape and revenge-filmen handlar om just en tonårig prostituerad som blir en mördarcyborg. Mycket udda och skruvade sextio minuter bjuds och själva grundhistorien är att den här skolflickan säljer sig och oturligt nog bland annat till sin onde biologilärare som hon blir gravid med varpå han skickar tre fnittrande freaks att styckmörda henne. Turligt nog får en galen vetenskapsman tag på kvarlevorna och bygger en cyborg. Dags för hämnd.
Ja inget extremt konstigt eller udda i grundhandlingen kanske, men genomförandet är det. Om man tänker sig den senare mera långsamma David Lynchs otäcka värld där gränsen mellan dröm och verklighet suddats ut blandat med Shinya Tsukamotos cyberpunkestetik med tillhörande drivna berättartempo och lägg till en nihilistisk smutsighet från Guinea Pig-filmerna och en gnutta helt omotiverad hongkong-buskis. Tänk detta på nollbudget filmat med en liten dv-kamera fast med ett försök till poetisk arty storslagen melodramatisk stil. Ja det är mycket som krockar på de där sextio minutrarna. Men det funkar. I vilket fall är det en totalt unik film och det räcker bra.

Mandroid. Mercenary. Scientist. Ninja. Each one a specialist. Together they are ELIMINATORS!


Det ligger en bunt cyborgfilmer i min närhet och frestar och pockar och lockar, så det kan tänkas bli lite av cyborgtema här framöver. Igår såg jag ELIMINATORS som visade sig vara en härlig soppa till äventyrsfilm med ett mustigt persongalleri med en cyborg (eller mandroid som han kallas), en indiana jones-kopia, en snygg vetenskapskvinna, en galen vetenskapsman, en ninja, en kamoflagemålad R2D2-kopia. Slunga sen in massa lasereffekter och lite tidsresor med soldater från romarriket och neandertalare så är du hemma. Som extra bonus sätter sig Mandroid ibland i en slags cyborg-permobil och rullar sakta och otympligt omkring. Tyvärr blir summan lite tråkigare än innehållet lovar. Men som knäpp SF-äventyrsmatiné funkar den. Den som inte orkar se hela filmen kan i alla fall njuta av de ganska fräcka förtexterna här. Regissören Peter Manoogian hade redan innan den här filmen visat sin talang som en av sju (!) regissörer till sword and sorcery-rullen The Dungeonmaster där hårdrocksbandet W.A.S.P. var med och spelade sig själva. Jag måste nog rota fram den och recensera här, det är nämligen som alla förstår en Viktig Film.

X-CROSS

Japansk episk buskis-horror där två kompisar åker på spa med heta källor för att koppla av fett soft, men det blir inget med den saken då själva spa-inrättningen ligger i en gammal inavlad by där alla hör till en sekt som ägnar sig åt att hugga av vänsterbenet på oskyldiga flickebarn som besöker deras spa. Ja de hugger av vänsterbenen på sig själva med. Överhuvudtaget hugger de av vänsterben kan man säga. Samt går omkring i skogen på natten och lyser på ett otäckt vis med ficklampor. Till råga på allt dyker det upp en ondskefull gothlolita med världens största sax och vill flickorna ont hon med. En hel del blod och splatter blir det och även en del cat 3-buskis med snubbel och våldshumor. En klart habil film med rätt smart manus där historien hoppar i tiden och byter mellan olika berättarjag. Det där med uppbruten tidslinje och det köret är man såklart rätt trött på men jag kan inte påminna mig att jag sett det i någon asiatisk horror tidigare. Dessutom genomförs det här riktigt bra, såväl berättartekniskt som rent visuellt i bilden. Svårt att förklara hur dt sker visuellt men det gör det, se efter själv. Filmen är klart sevärd. Kan man sin asiahorror- och slasherhistoria kan man dessutom gotta sig åt en del roliga och ogenerade stölder och blinkningar. Regissören Kenta Fukasaku har tidigare regisserat floppen Battle Royal 2 och skrivit manus till superhiten Battle Royal, så det är en filur att hålla ögonen på.


SMULTRONSTÄLLET

Smultronstället är himla fin och bra och min absoluta favorit-roadmovie. Som sig bör i en roadmovie händer inte särskilt mycket på ytan, det är ganska mättad stämning och schysst nonsensdialog som bär på massa undertexter och vägar rakt in mot inre landskap och trasiga själar. Skådespelarna är lysande rakt igenom men framförallt Viktor Sjöberg är helt fantastisk här i sin sista filmroll, i denna film krigar i hans kropp och uppenbarelse den gamla skolans skådespel med det i framtiden kommande realistiska skådespelet, en intressant krock som ger en slags magisk realism till hans rollfigur, och även filmen i stort. Drömscenerna är imponerande och otäcka i sin “realistiska” surrealism. Typ.

ROLLING VENGEANCE

En långtradarchaffis får sin familj våldtagen och mördad av ett gäng rednecks, så han gör det enda rätta - bygger en monstertruck och ger igen. Ja det var väl det hela.