TROUBLE EVERY DAY
Extremt långsam, mörk och sorglig historia om vetenskap, olycklig kärlek, kannibalism, sexuell besatthet och fan vet vad egentligen. Nåt slags existetiellt drama med dystopiska undertoner där Vincent Gallo är en djupt olycklig och vilsen vetenskapsman och soundtracket består av Tindersticks på sitt allra mest sorgsna humör. Dialogen hoppar mellan engelska och franska och kopian jag såg var ej textad så jag hängde inte med på de franska delarna men jag tror knappast det spelar roll då filmen är allt annat än dialogdriven, det sägs inte så mycket överhuvudtaget. Allt handlar om stämningen och den är väldigt jävla mörk, dyster och hopplös rakt igenom. Gallo är lysande och lyckas med konststycket att bjuda på en enorm energi och fullständig apati på samma gång. Det här är en film för den som tycker att Irreversible är lite för varm och mesig.

PRISONERS OF THE LOST UNIVERSE
Härligt småtorrt brittiskt scifi-matinéäventyr som rör sig i utkanten av barbarträsket. Några olyckliga människor hamnar genom en olycka i ett parallellt sword and sorcery-universum där John Saxon är ondskefull härskare och det blir till att slåss på liv och död och på vägen möta både en och annan mystisk och tidigare okänd fantasyvarelse – som bland annat pygméer med rödlysande ögon, en grottmänniskojätte, en grön filur som mest påminner om Link i Zelda (han spelar till och med lergök så hästar kommer springande). Vid ett par korta sekvenser låter soundtracket väldigt mycket tidiga Residents och det fick mig att bli nyfiken på Harry Robertson som ligger bakom det och det visade sig att karln gjort musiken till en bunt gamla ostiga brittiska SF/fantasy-filmer, bla annat en familjematinéfantasyrulle som heter Electric Eskimo (hur mycket Residents är inte det föresten) som handlar om en liten eskimopojke som hamnar i nåt hemligt experiment och blir utsatt för strålning så han blir elektrisk - exakt hur mycket jag vill se den filmen går inte att mäta med världsliga mått. ”Prisoners” är mysig och bra film som får mig ännu mer sugen på att ta tag i att skaffa pre-conan-barbarfilmen ”Hawk the Slayer” av samme regissör.

LIONMAN AND THE WITCHQUEEN
Lejonmannen är tillbaka! Tyvärr inte i Cüneyt Arkins skepnad den här gången utan det är nåt blekansikte som får äran. Kanske inte riktigt samma nivå på turktrashet här som i ettan men de går loss rätt bra ändå och jag köper det med ett stort leende. Det bjuds på härligt primitivt soundtrack med stela synthar och överdos på synthtrummor, taffligt korreograferade strider och överlag ett trevligt hopkok på superhjältebuskis, barbarfilm och klassiskt turktokeri. Lejonmannen hoppar inte lika stilfullt som i första filmen men han har lagt sig till med ett obetalbart och obeskrivbart skrik/lejonmorr som han sällan försakar en chans att ljuda upp i.
Efter filmen kommer en textremsa som lockar med kommande filmen ”Lionman 3 – King Of The Magus” som jag dessvärre tror aldrig fick se dagens ljus, jag har då inte vid mina efterforskningar kunnat hitta några som helst uppgifter om en sådan film. Om någon råkar sitta på några fakta får man mycket gärna dela med sig av dem.

CONDOR
Småseg scifi är aldrig fel och det funkar denna gang med. Det här är en pilot till en tänkt TV-serie som aldrig realiserades och det kan jag tycka är synd då det nog hade kunnat bli en klart underhållande och klassisk tv-serie. Det är år 1999 och Los Angeles är en mycket våldsam stad i förfall som skall rensas upp av specialkommandot Condor och då främst deras ledande agent Proctor och hans sidekick androiden Lisa. Huvuduppdraget är att krossa superskurken Svarta Änkan som ställer till med massa nidingsdåd. Det är mycket latjo future-teknologi som ”drone-helikoptrar”, laservapen, jetfordon, androider, talande datorer och sånt där. Proctor spelas av Ray Wise som några år senare skulle bli känd som Leland Palmer i Twin Peaks.

THE CRAWLERS
Joe D´Amato ligger bakom denna vedervärdiga soppa till skräckfilm som även går under namnet ”Troll 3” vilket är lite förvirrande då inget troll eller minsta småknytt finns utan ondskan finns i form av trädrötter, jättearga trädrötter som kryper runt och dödar folk.

Fem barbarer och en seg australiensare

IRON WARRIOR
Alfonso Brescias Ator-film är en unik och säregen rackare till film som är extremt avskalad och drömlik helt utan realism. Det är mycket slowmotion och grådimmig bild (lite som i Conquest) och skönt stel 80-talsestetik finns med överallt – i frisyrer, smink, musik, kläder etc. Med väldigt enkla medel presenteras en smått surrealistisk saga som placerar sig i absoluta barbartoppen.

HUNDRA
Wow! Lysande barbar/amazon-äventyr med kvinnosakskvinnan Hundra på korståg mot männen och ondskan. Fint soundtrack från Morriccone och överlag välgjord film i synnerhet vad gäller foto, scenografi och stridsscener. Jag saknar kanske lite magiska vapen och det köret men det är en mycket bra film och en klar favorit. Irriterande att för- och eftertexter är i finfin widescreen medan själva filmen är i fullscreen. Vad det verkar finns ingen widescreenutgåva av filmen ute. Kan man hoppas på en dvd framöver tro?

SINBAD OF THE SEVEN SEAS
Lou Ferrigno är Sinbad sjöfararen i lila spandexbrallor och röda cowboyboots i denna extremt campy och jobbigt dåliga matiné från Enzo G Castellari.

WARRIOR AND THE SORCERESS
Spagettiwestern-stuk på denna argentiska barbarfilm som inte alls funkar för mig, segt att hela filmen utspelar sig i samma lilla stad och jag saknar quest och äventyr. Känns mest som en enda lång utdragen scen.

QUEST FOR THE MIGHTY SWORD
Det här är Joe D´Amatos tredje Ator-film, även känd som ”Ator 3 – The Hobgoblin” och det är snurriga grejer. De börjar med att Ator dör men det gör inte så mycket eftersom han har en son som får bli Ator istället. Denna Ator är inte som brukligt spelad av Miles O´Keeffe utan av en tafflig liten köttbulle som är allt annat än barbartypen, det är meningen att han skall vara 17 på det artonde men han känns mera som en överårig hårdrockare med viktproblem som gått vilse på en åker utanför Sweden Rock. Ordentlig lågbudget och masker och monster är på mupparna-nivå och som bonus återanvänder D´Amato trollet från ”Troll 2”. Bra underhållning för den som gillar idiotisk barbarfilm.

END PLAY
Lite småseg och brunmurrig australiensisk sjuttiotals-thriller om två känslomässigt störda bröder som är insyltade i en serie mord på unga lifterskor. Ett par snygga twistar gör den sevärd.

PUMA MAN
Underbart superhjälte-epos med massor av flummiga lågbudgeteffekter. Jag älskar sån här film och blir såklart extra lycklig att en av mina favoritbirolls-skådisar Donald Pleasence är ärkeskurken Kobras som har en fallenhet för tankekontroll och glittriga kläder. Vet inte vad det är med Pleasence men han får mig alltid att bli lite lyckligare oavsett var han dyker upp, från filmer som THX 1138 och Cul-de-sac till Halloween-filmerna och Flykten från New York eller i diverse fantasyfilmer eller svettiga mexikanska djungelraffel och självklart är han lysande även i detta spektakel. Superhjältefilm... mmmmm...

RAW FORCE (aka: KUNG FU CANNIBALS)
Oh herre! Ring snuten! Det här är olagligt snurrigt med kungfu-zombies, onda kinesiska kannibal-munkar, pirajor, nakna flickor i bambuburar, en tysk ärkeskurk som heter Mr Speer och har hitlermustach och ticks, en hjälte som ser ut som Göran Stangertz i hawaiiskjorta, riktigt låg naknatuttar-humor och så fucking vidare... Om man tvekar inför kannibalmunkarnas eventuella ondska får man ledtråd genom att de hela tiden visas i slowmotion och gnuggar händerna och fnissar elakt. Det allra märkligaste med den här filmen är attt de trots upplägget lyckas få den ganska seg, i vilket fall första timmen sen rasslar det loss ordentligt. Makalöst makalös film som nog är den allra ostigaste av alla ostiga filippinoaction från tidigt 80tal. Regissören Edward D. Murphy gjorde en bortglömd film till (Heated Vengeance) och gick sedan vidare som misslyckad skådis och kan bland annat ses som säkerhetsvakt i ”Tre män och en baby”.

IRONMASTER
Mustigt barbar/grottmänisko-äventyr med överdos på oljiga muskler och höftskynken. Man skulle kunna ifrågasätta filmens barbarstatus då den utspelar sig i forntiden och inte som brukligt i en fantasy-värd. Nå, jag är inte kinkig och filmen är en bra rackare. George Eastman är superondingen Vood som tycker det är high fashion med lejonhuvud-mössa. Av en slump upptäcker Vood järnet och självklart börjar han producera svärd så han kan fixa världsherravälde. Turligt nog finns godingen Ela som tänker sätta stopp för nidingsdåden och tycker det är på tiden att uppfinna pibågen. Som extra bonus får vi en hippie-barbarstam som är vegetarianer och pacifister. Skriven och producerad av Luciano Martino och regisserad av Umberto Lenzi, jo ja tackar jag.

CHALLENGE OF THE TIGER
Kungfu-agent-action med Bruce Lee-kopian Bruce Le i huvudrollen. Idiotfaktorn är otroligt hög och knasigheterna staplas på varandra. Favoritscenen är nog ändå när Bruce Le hamnar i kungfu-strid med en tjur på en tjurfäktningsarena. Det kan tänkas vara en vinkning till Sonny Chibas tjurslakt i Karate Bullfighter fast till skillnad från den filmens massiva blodsprut sker den här tjurens dödsscen i en kort vansinnigt dum animation där ett fult tecknat tjurhuvud spricker. Hög idiotfaktor som sagt. Jag gillar också när Bruce Le förklarar den kinesiska kungfuns innersta väsen med orden ”Det gäller att slå hårt och träffa rätt”.

DEATHSTALKER
Riktigt dumt barbaräventyr där Peter Seipens och Fabios okände son är ute på quest efter lite magiska prytlar så världen kan räddas från ondskans makter. Det brassas på med bara bringor och magiska vapen och billiga monsterfigurer. Jag är inte direkt puritan när det kommer till barbarfilm och fantasy men scenen med stringtroseklädda silikonbrudar som utövar lerbrottning kändes något malplacerad och onödig tycker jag. Jag vet att jag är en idiot som gillar sånna här dumheter men faktum är att jag tycker det är riktigt riktigt bra och jag längtar efter att se Deathstalker 2, 3 och 4.

LIVING DOLL
Rätt embarmerlig brittisk film om en störd ung man som är hemligt förälskad i en kvinna som dör i en olycka. Eftersom killen praktiskt nog har sommarjobb på bårhuset plockar han hem liket och tar kärleksfullt hand om det och är lyckligare än nånsin. Tyvärr är allt i denna film så dåligt genomfört och den är extremt seg att ta sig igenom. Exploitation-mäster Dick Randall ligger bakom produktionen och jag antar att han hade sett Nekromatik som kom nåt år tidigare och han tänkte väl att det där med lik det är nog nästa heta grej. Till filmens fördelar (jo det finns några) hör det trots allt rätt intressanta temat, att Eartha Kitt spelar en jätteilsken hyresvärd, samt filmens skumt drömlika stämning som kommer sig främst av det ovanligt stela och usla skådespelet kombinerat med extremt dåligt skriven dialog samt det faktum att filmen utspelar sig i New York men de flesta karaktärerna pratar med brittisk accent.

TARKAN VERSUS THE VIKINGS
Ååååh turktrash! Denna underbara turktrash. Här handlar det om tuskisk barbarfilm från 1971 och det sparas minsan inte på krutet. det överdoseras av dumheter i form av dåligt gjorda jättebläckfiskar, mörkmuskiga vikingar med blonda peruker, fantastiskt färgranna dräkter, superskevt soundtrack och underbara miljöer. En av de mest underhållande filmer jag sett i år.

MILL OF THE STONE WOMEN
Fransk-italiensk gotisk skräck från 1960. Storyn är rätt standard med en galen proffesor och det köret men det är en underbart vacker film vad gäller scenografi, foto, ljus och som ögongodis och stämningsupplevelse är den klart sevärd.

TORANS HÄMND (The Archer And The Sorceress)
Trevligt och bra barbaräventyr med massor av ormmänniskor, magiska vapen, odöda och allt annat vi vill ha i våra barbarfilmer. Billiga ljuseffekter och rökmaskin används flitigt och det gillar vi såklart. Soundtracket är helt makalöst elektronisk avant med skön primitiv touch komponerat och framfört av Ian Underwood från The Mothers Of Invention. Filmen är egentligen en pilot till en TV-serie som aldrig genomfördes, tyvärr får man säga. Istället får man se om denna film gång på gång (det håller den för) och drömma om den där tvserien. Regisören Nicholas Corea gick vidare och skrev och regiserade TV-milstolpar som Hulken, Star Trek, Airwolf, Outlaws, Street Hawk, Walker Texas Ranger.

HOUSE OF THE LONG SHADOW
Huvudpoängen med den här filmen var att samla fyra klassiska horrorlegender som aldrig tidigare synts tillsammans - Vincent Price, Christopher Lee, Peter Cushing och John Carradine. Tyvärr fick de dåligt manus och dialog att slåss mot och filmen lyfter aldrig, även om ett par halvsmarta twistar klämts in. Överhuvudtaget ett ritkigt idiotprojekt att ge sig på att göra sån här oldschool-skräck i mitten av 80-talet då genren sedan länge var död och begraven och omkörd av slashers och dylikt. Man kan väl se det som en sista hammerhorror-dödsrykning, tveksamt dock om liket levde.

Skattkammarön i yttre rymden, Satans blod, Fräls oss inte från ondskan, Zombiesjön och För din höjd alena

Treasure island in outer space
Margheritis adaptering av Skattkamarön till rymdäventyr är ingen dum upplevelse. Lite lång med sina två och en halv timme men jag har fått för mig att det i grunden är en tv-serie som kortats ner så det är väl okej antar jag men lite segt blir det allt. Annars bjuds som vanligt när Margheriti är i farten på härliga miniatyrer och scenografi. Filmen är som helhet ett härligt rymdmatinéäventyr för hela familjen.

Satan’s blood
Satanistfilmer från sjuttiotalet får man väl aldrig nog av? Nej det får man inte. Den här spanska är en av de bättre jag sett i genren. Bisarrt läskig atmosfär, fint foto och mycket flum.

Don´t deliver us from evil
Omtalad och ökänd fransk film från 1970 vars handling bygger på samma verkliga händelse som senare inspirerade Peter Jacksons film Heavenly Creatures. Omtalad och ökänd som sagt men dessutom väldigt obskyr, fram tills nu vill säga för tack gode gud för Mondo Macabro som fortsätter släpa fram sånna här svårhittade pärlor och dessutom restaurerar dem kärleksfullt och bränner ner dem på dvd till helt okej priser (typ en hundring om man beställer från USA). Jacksons Heavenly Creatures kan sägas vara denna films barntillåtna kusin, den här är nämligen allt annat än barntillåten eller tillåten överhuvudtaget skulle jag tro, i vilket fall enligt svensk lagstiftning. Vi får nämligen se de båda huvudrollsinnehavarna nakna både en och flera gånger och de är knappast myndiga. Om man bortser från alla eventuella moraliska betänkligheter är det här en lysande film. Fantastiskt manus och skådespel och filmhantverket är bra gjort på alla vis. Stämningen är genuint otäck och satan vilken bra film. Svårbeskriven film egentligen men om man tänker på filmer som ”Maladolescenza”, ”Lemora, A Child Tale of the Supernatural”, ”Valerie and her week of wonders” är man inte helt fel ute, fast ändå är man det... typ.

(korigering: kollade upp och de var tydligen 19 och 20 år gamla vid inspelnigen, så nu kan vänner av god sed och moral sova lugnt igen)

Zombie lake
Jean Rollin tar semester från vampyrlandet och får för sig att göra zombiefilm, hur sjutton funkar det? Nja, njä... sådär. Rollins gotisk-poetiska stil passar vampyrgenren bättre än zombies såklart. Å andra sidan blir resultatet en klart udda och egen zombiefilm, även om man kan leva utan den.

For your height only
Filippinsk dvärg-agent-kungfu-buskis är en genre som ligger varje sann filmvän varmt om hjärtat. Det här är bara för bra. Tossigare film får man leta efter och jag sitter filmen igenom med ett lika fånigt som brett leende. Jag orkar inte ens försöka beskriva filmen. Jag undrar bara hur jag kunnat leva utan den här filmen fram tills nu - livet är fullt av mysterier.

indie-horror

IL PARADISO DEL AMMAZZATOIO. Här har vi indiehorror på fler än ett vis. Dels är det nollbudget, alltså så kallad indiehorror, dels är hälften av det gamla indiepopbandet Aerospace inblandade i produktionen. Skräckfilmsfandom är som bekant nerlusat av hårdrockare och hårdrockskultur så varje inslag av mespop är mer än välkommet (till råga på allt köpte jag kassetten av sveriges twee-farfar Nixon-Roger himself). Filmen är inspelad -90 och är inget att hurra för, det rör sig om helt vanlig hemmagjord horror med lite för mycket knivhugg och lite för lite handling. Det finns en och annan intressant bildlösning och klipp (bland annat en kort snutt filmad genom ett vinglas som fick mig att tänka på Enzo G Castellaris gamla terror/giallo-hybrid Cold Eyes Of Fear där den knasiga iden att filma genom isbitar i ett glas gjordes på ett riktigt snyggt sätt har jag för mig... jaja, ingen jämförelse i övrigt mellan filmerna om nu nån trodde det) och det känns kanske inte riktigt lika talanglöst som det brukar. Bildkvaliteten är dessutom av härlig klassisk vhskamera-kvalitet och det är alltid trevligt. Jag är inte helt säker på vad Aerospace-pojkarna Torbjörn och John bidragit med till filmen men jag tror det handlar om musik och ljudeffekter, samt ljus eller nåt sånt, förtexterna är nämligen på italienska (vilket även den lilla dialog som bjuds är). Som om inte det räckte är filmen tillägnad Fulci och Argento... ja herregud.
Även musiken vill vara lite italiensk men det är inte direkt Simonetti, Nicolai eller Morriccone om man säger. Dock tyckte jag mig höra lite influenser från DAF och KMFDM och sånt där bland Goblin-försöken och det förstärkte rejält början-på-nittiotalet-vibbarna för undertecknad och jag log milt för mig själv. Allt som allt en härlig kvart som jag är glad att jag har bakom mig.